När nu ÖSK täppt till det största hålet i spelartruppen, så kan man fråga sig vad som står näst på tur. Under höstens/vinterns lopp har man från ÖSK-håll givit lite olika signaler om hur värvningsprioriteringarna ser ut. Till att börja med talade man om att man ville ta in en central anfallare samt en mittback. Men nu på senare tid har det mest varit tal om två anfallare – utöver den centrale även en ersättare efter Porokara.
Vad är det då som behövs för att få till en slagkraftigt trupp? Jag anser att prioriteten inte i första hand bör ligga på vänsteryttern utan på mittbacken. För den vänstra anfallspositionen finns det trots allt ett antal olika alternativ. Vi har årets och fjolårets nyförvärv från Forward, som alla tre normalt förekommer på den offensiva vänsterkanten. Dessutom är Erik Nilsson och Robin Staaf båda vänsterfotade och kan även de spelas där. För Staaf är det kanske till och med den mest naturliga placeringen, även om ÖSK inte låtit honom spela där eftersom platsen var upptagen av Porokara.
På mittbackplatserna är givetvis Magnus Wikström och Michael Almebäck de självklara valen. De utgör ett av allsvenskans tryggaste och mest samspelta mittbackspar. Dessutom kompletterar de varandra på ett utmärkt sätt. Förra året fanns Berra som första back-up, men han tröttnade och drog vidare på grund av bristande speltid. Det kan jag förstå eftersom firma Wikström & Almebäck i princip var tillgängliga under hela säsongen.
Men vad händer i år om någon av dem skulle falla ifrån på grund av skada under en längre tidsperiod? En eller annan matchs frånvaro på grund av en avstängning eller dylikt kan man nog till nöds klara av – men knappast en frånvaro under en månad. Alternativen i dagsläget är Fredrik Nordback, Oskar Johansson och Boris Lumbana. Ingen av dem känns väl så där hundraprocentiga som ersättare för närvarande. Oskar har ju mittbacksplatsen som sin huvudposition, men han var frånvarande på grund av en korsbandsskada under hela 2010 och det finns väl vissa frågetecken kring vad som verkar vara en hög skadebenägenhet.
Så en erfaren ersättare för mittbackspositionen tycker jag bör ha högsta prioritet, när nu årets värvningsarbete går vidare. Givetvis skulle Patrik Haginge vara det idealiska nyförvärvet i detta avseende – inte minst för att han dessutom kan spela på båda ytterbacksplatserna samt på mittfältet om det skulle knipa. Frågan är bara om det går att få loss honom på vettiga villkor från Djurgården. De vill ju inte använda honom, men avvaktar förmodligen i förhoppningen att kunna sälja honom.
Så Haginge lär knappast bli tillgänglig på överkomliga villkor förrän någon gång i mitten / slutet av februari, när Djurgården insett att man inte kan få betalt för honom. (Att det för tillfället inte finns något intresse för högerbackar visar ju om inte annat Patrik Anttonens problem med att finna ett nytt lag). Så småningom kommer det säkert att framstå som en bättre affär för Djurgården att låta honom gå utan ersättning, eftersom man då i alla fall blir kvitt lönekostnader och dylikt för en spelare man ändå inte tänker använda. Frågan är bara om ÖSK tycker, att man kan/törs vänta så länge?