Tidningen Dala-Demokraten, som man kan nå via samma inlogg som till Nerikes Allehanda, har publicerat en intervju med den före detta ÖSK-försvararen Benjamin Hjertstrand.
Hjertstrand, som idag tillhör allsvenska Halmstad BK, kom till Örebro SK inför säsongen 2020 och blev en flitig startspelare för Svartvitt. Under tiden i ÖSK spelade Hjertstrand främst vänsterback men även periodvis som mittback och vid några enstaka tillfällen även som defensiv mittfältare. Totalt blev det 53 allsvenska- och 25 superettanmatcher för Hjertstrand i ÖSK innan han lämnade för HBK inför den här säsongen.
Om tiden i ÖSK säger Hjerstrand:
”– Sjätteplatsen (2020) var Örebros bästa placering på länge, sen gick det käpprätt åt helvete året efter när vi åkte ur. Vi fick inte till det alls och det var bara ångest… Året i Superettan var tio gånger jobbigare än att åka ur allsvenskan. Vi hade ett bra lag som skulle gå upp, men spelet klickade inte och så hade vi ett tränarhaveri på det. Jag tror vi bytte fem tränare på 14 månader.”
En av dessa tränare var Joel Cedergren som i media fått tillskrivet att han fick sparken efter bara en omgång (premiären i Superettan borta mot Brage), men det förtydligar Hjertstrand för Dala-Demokraten med:
”– Det var ju inte bara den matchen som gjorde att Joel fick sparken, utan det var så mycket som var dåligt. Jag har mycket jag skulle kunna säga om den perioden, men jag tror inte att jag tjänar nånting på det.”
Inför innevarande säsong fick den nu 29-årige Hjertstrand först ett korttidskontrakt med Halmstad BK, ett kontrakt som senare förlängdes först fram till sommaren och sedan över resten av säsongen. Hjertstrand har startat 6 matcher för HBK och fått speltid i ytterligare en under säsongen för sitt HBK som i skrivande stund huserar precis ovanför strecket för negativt kval i Allsvenskan.
ÖSK meddelade idag, att man rekryterat Samuel Wowoah i den nya befattningen som Akademiansvarig. Någon sådan har klubben tidigare inte haft om man undantar den relativt korta period som Rickard Torstensson hade ansvaret för befattningen.
ÖSK skriver, att det varit ett stort intresse för tjänsten och att man genomfört intervjuer med flera väl kvalificerade kandidater. I slutändan föll sedan valet på Samuel Wowoah som efter det att han lämnade ÖSKs A-trupp efter säsongen år 2013 med över ÖSK-160 matcher i bagaget varit verksam i Karlslunds IF
I Karlslund började Wowoah som spelade tränare innan han två år senare koncentrerade sig helt på tränaruppdraget. Efter 9 år i klubben fick han tidigare i år lov att lämna på grund av mindre lyckade resultat. (Inte för att det gick bättre efter det att han lämnat).
NA:s Fredrik Carlsson har intervjuat Wowoah hur han ser på sitt nya jobb i en matnyttig artikel. Det är väl främst två saker jag fäster mig för i artikeln.
Wowoah (och ÖSK) vill se en mer aggressiv rekrytering av lokala talanger till ÖSKs akademi. Oavsett om vi ska rekrytera spelare till akademin eller utveckla spelare från egna led till akademin ska vi inte tappa spetsspelare utanför stan, tycker han. Så har det varit till och ifrån. Främst när det gäller ungdomar som tillhört någon av de andra klubbar, vilka driver en egen akademiverksamhet.
ÖSKs blivande akademichef vill gärna se att de unga talangerna i akademin får en tidigare kontakt med seniorfotbollen. Det finns ganska tydliga bevis på att unga spelare som hamnar i seniorspel tidigt har bättre förutsättningar att bli elitspelare. Där behöver ÖSK titta på samarbetet mellan de andra klubbarna. Hur ser det ut med eventuella talanger som kanske inte är aktuella för uppflyttning till A-laget men fortfarande är intressanta. Hur kan vi göra för att optimera deras utveckling genom att få in dem i seniorfotboll utanför ÖSK? frågar han sig.
En åsikt jag är helt överens med.honom om. Det är snarare regel än undantag att unga spelare som tas från Akademin till A-truppen blir nästan helt utan matchspel. Detta under en period av sin utveckling då de borde spela seniormatcher varje vecka. Jag tycker att man borde vara så radikal, att man kräver att i steget från Akademi till ÖSKs A-trupp borde ett år av seniorfotboll i ett lag på lämplig nivå ingå.
Den förre ÖSK-mittfältaren Alejandro Bedoya har intervjuats av Dagens Nyheter där mycket av fokus hamnar på hans politiska ställningstaganden mot de amerikanska vapenlagarna, men också om hur fotboll och politik hänger ihop i det stora hela.
Genomgående i texten beskriver Bedoya hur det var en ögonöppnare för honom att bo i Sverige och senare även gifta sig med en norska. Han beskriver bland annat hur han tidigt fick frågor av sina svenska lagkamrater om de amerikanska vapenlagarna efter varje ny skolskjutning på en amerikansk skola och att det fick honom att inse hur galet det amerikanska systemet är.
Bedoya reagerade extra kraftigt efter en skolskjutning i El Paso 2019 då han i en match som spelades dagen efter skjutningen gjorde mål och firade genom att springa fram till en av mikrofonerna som finns runt planen och skrika ”– Hey, congress! Do something now! End gun violence! Let’s go!”. Ett tilltag som skulle visa sig bli både viralt och sin tur leda till ett än större engagemang.
– Det ledde till något viktigare än fotboll. Jag började samarbeta med organisationer som vill stävja skjutningarna. Fotboll är stort men att kunna förändra ett samhälle till det bättre är ett arv som jag vill lämna över till mina barn.
Ur DNs intervju med Bedoya
Bedoya hade redan innan dess insett att han som framstående idrottare med många följare på sociala medier har en möjlighet att påverka och han beskriver hur han gärna skulle se att fler idrottare tog ställning samtidigt som han också är tydligt med att det inte är en enkel fråga och att många idrottare har en kort karriär där ”du inte vet om din politiska ståndpunkt kan påverka din status negativt. Kanske hela din karriär.”
I texten nämner Bedoya också att den kvinnliga idrottsvärden många gånger varit tvungna att ta ett större ansvar och även här sneglar han på sin tid i Sverige och säger bland annat att ”– Kvinnor har behövt kämpa mycket mer än oss män på grund av det historiska förtryck som de har utsatts för. Eftersom jag har bott i Sverige och är gift med en norska vet jag hur mycket längre feminismen har kommit i Skandinavien än i USA.”
Avslutningsvis tar DNs artikel konkret upp ämnet om fotboll och politik hör ihop och på den punkten är Bedoya kristallklar när han säger ”– Fotboll och politik har alltid varit sammanflätade. Jag förstår att folk vill separera dem. Efter en tuff arbetsvecka vill du bara slappna av framför ditt favoritlag med en öl i handen. Då vill ingen inte tänka på politik. Men så fungerar det inte, fotboll är politik. Ditt lokala lag är mer än bara sport, det representerar hela ditt samhälle och därför är det viktigt för oss, spelare som supportrar, att stå upp för det som är rätt.”
Alejandro Bedoya spelade i ÖSK 2009-2011 och var, efter en lite trevande inledning, given på Sixten Boströms tre-manna-mittfält tillsammans med Nordin Gerzic och Magnus Kihlberg som bland annat slutade trea i Allsvenskan 2010 med ett Örebro SK som även innehöll spelare som John Alvbåge, Magnus Wikström, Patrik Anttonen, Roni Porokara, Kim Olsen och Eric Bassombeng.
Under sommaren 2011 såldes Bedoya till skotska Glasgow Rangers (som senare gick i konkurs) och ett år senare återvände Bedoya till Sverige och Helsingborgs IF där han stannade ett år innan han lämnade för franska FC Nantes där han fick tre väldigt fina år som bland annat gjorde honom till flitig amerikansk landslagsman för att sedan vända åter till USA där han nu sedan 2016 spelar (och är lagkapten) för Philadephia Union i MLS.
Sidenote. Artikeln i Dagens Nyheter är skriven av Leonard Jägerskiöld Nilsson Velander som till vardags är sportjournalist på TV4/Cmore där han ofta kan höras kommentera såväl Champions Leauge som LaLiga och SerieA, författare till böckerna om fotbollens och ishockeyns heraldik samt att han dessutom är med och driver en av de absolut bästa fotbollspoddar som finns där ute, EFL-podden ”Football’s coming home”, den om the Championship och dessutom är han väl värd att följa på X (Twitter) under @LeonardJN
Den danska TV-kanalen TV2 har besökt Jacob Rinne i hans saudiska klubb Al-Fateh FC. Intervjun med Rinne bygger på att han är en spelare som tidigare spelat i den danska liga för klubben AaB och TV-kanalen ställer en rad frågor till både spelaren och hans nuvarande klubbs företrädare som bland annat berör ”sportswashing” men också om den saudiska ligans utveckling.
På det sportliga planet beskriver Rinne att träningarna i hans klubb Al-Fateh FC mer liknar något som kan kallas för skolgårdsfotboll för sjätteklassare, men samtidigt ger Rinne en bild av att ligan fått ett ordentligt uppsving den senaste tiden och att han nu möter bättre spelare än han gjorde i Danmark och nämner då att det är surrealistiskt att han nu får möta Cristiano Ronaldo och Karim Benzema.
Ur det ekonomiska perspektivet uppges det att Rinnes lön i Saudiarabien är fem gånger högre än vad den var i Danmark och Rinne är själv rätt rakt på sak och berättar att när han väl ser tillbaka på sin karriär så vill han kunna säga att han både fått uppleva saker men också att han har en trygg ekonomi och han nämner att han specifikt valde att flytta till Saudiarabien för att kunna säkra sin ekonomiska framtid då han insåg att han inte skulle få chansen i någon av de större europeiska klubbarna.
På frågan om sportswashing säger sig Rinne inte riktigt tänkt på saken men att han inte tror att han gör så stort skillnad, vare sig till eller från, men när reportern pressar honom lite och formulerar om sin fråga till ungefär ”men lite skillnad gör du väl ändå?” så medger Rinne kanske det samtidigt som han svarar med en omvänd fråga när han beskriver sig undrande till hur andra, som stod i hans skor, skulle gjort om dem blev erbjudna fem gånger högre lön?
Det är en retorisk fråga som många, även innan Rinne, valt att använda vid mer eller mindre tvivelaktiga karriärval och liknande. Det är ett sätt att komma undan själva kärnfrågan och skjuta över argumentet på den som framfört den. Ett smart sätt att flytta och förskjuta fokus.
För det säger något om den som accepterar att få betalt för att jobba i ett land där demokratin, yttrandefriheten och den fria journalistiken är begränsad, där kvinnor rättigheter är starkt begränsade, där homosexualitet är förbjudet, där utländsk arbetskraft används under slavliknande förhållanden och där rättssäkerheten har enorma brister. Bara för att nämna något av all den kritik som framförts mot Saudiarabien och andra länder i regionen. Och då har vi inte ens nämnt att Saudiarabien, sedan 2015, för ett anfallskrig mot sin granne Jemen.
Men för att ändå svara på Rinnes retoriska fråga; om en arbetsgivare hade kommit till mig och erbjudit mig fem gånger min sjuksköterskelön så hade jag säkert lyssnat, men aldrig att jag hade tackat ja om erbjudandet kom från Saudi eller för den delen Ryssland om du så vill. För sanningen är väl den att många spelare som valt att fortsätta sina karriärer i Ryssland (nu senast var det en hockeyspelare som var på väg till Skellefteå AIK) har fått utstå en hel del kritik samtidigt som spelare som valt Saudi har kommit lindrigare undan den typen av kritik även om såväl golfaren Henrik Stenson som Newcastle-anfallaren Alexander Isak fått en viss släng av sleven.
Den som väljer att självmant jobba i och ta lön från en regim som Saudiarabien är själv en del av problemet.
Hur liten roll man än ser sig ha i det stora hela.
En längre intervju med Örebro SKs tidigare målvakt Oscar Jansson finns att lyssna på i The Kepr Podcast.
The Kepr drivs av bland andra John Alvbåge (även han tidigare ÖSK-målvakt med 150+ matcher för Svartvitt för den som inte var med på den tiden) och i det nästan 2 timmar långa samtalet berörs ÖSK många gånger både i både stort och smått.
Bland annat ger Jansson en lite djupare beskrivning av vad som hände när han bytte ÖSK mot IFK Norrköping men också en hel del om hans tidigare karriär i England och Tottenham Hotspur. Jansson beskriver i en passage att det var nära att det blev Helsingborg istället för ÖSK när han valde att flytta hem från England inför säsongen 2013. Han beskriver också konkurrenssituationen med Jacob Rinne under 2015-2016. I intervjun framkommer det att om inte Rinne blivit såld till Gent så hade det istället varit Jansson som lämnade sommaren 2016. Men Jansson stannade och stod sedan i 138 raka Allsvenska matcher för ÖSK. Totalt blev det drygt 200 matcher för Jansson i ÖSK.
Intervjun är mycket lyssningsvärd och ger inte bara en inblick i spelaren och målvakten Oscar Jansson utan kanske ännu mer människan Oscar Jansson.
Bloggen må fortfarande tycka att spelaren Oscar Jansson valde ”fel” klubb när han gick till IFK Norrköping, men bloggen har den största respekt för människan Oscar Janssons val.
När det begav sig med flytten till IFK Norrköping skrev jag en text som publicerades på SvenskaFans. När jag nu läser den texten igen så hugger det till i magen och känslorna flyter upp till ytan igen. Det är fortfarande så sorgligt och ledsamt att Jansson gick till Peking.
Såhär på transferfönstrets sista dag kan vad som helst hända när det gäller fotbollsövergångar. Bloggen spanar därför tillbaka på några av de mer minnesvärda deadline-day-värvningarna som ÖSK stått för de senaste åren och vi börjar i närtid:
Patrick Luan hämtas in under transferfönstrets sista skälvande sekunder, sommaren 2021. Affären blir till och med klar så sent att den inte presenteras förens dagen efter det att fönstret stängt. Den 22-årige anfallaren lånades in från FC Sion i den Schweiziska ligan men 6 inhopp och 138 minuters speltid senare lämnade den brasilianske anfallaren Eyravallen i ett rökmoln. Idag tillhör Luan FK Krumovgrad som just nu ligger femma (som nykomlingar) i den bulgariska högstaligan där han gjort 1 mål på 6 matcher.
Rasmus Karjalainen och Romain Gall anslöt båda på transferfönstrets sida dag, sommaren 2020. Karjalainen från nederländska Fortuna Sittard och Gall från norska Stabaeck dit han varit utlånad från Malmö FF. Både Karjalainen och Gall gjorde det bra (åtminstone periodvis) i ÖSK även om framförallt Gall inte nådde de höjder han hade då han var i GIF Sundsvall, men det var ju å andra sidan därför han inte heller tog nog någon plats i MFF och fick gå på lån i första hand. Karjalainen spelar idag i finska AC Oulu och Gall står utan klubb sedan han lämnade slovenska Mladost tidigare i somras.
Även om det inte var en sommarvärvning så är ÖSKs deadline-day-lån av Carlos Strandberg, vintern 2019, ett namn som måste med i en sådan här text. Strandberg kom på lån från Malmö FF och tog ÖSK med en storm som närmast måste beskrivas som orkanstyrka. Sällan har väl en enskild spelare gjort sådan stor skillnad som Strandberg gjorde under sin tid i ÖSK. Vem har till exempel glömt de tre målen borta mot Helsingborg eller för all del de tre målen borta mot Sirius? 19 matcher och 11 mål senare var han förlorad (för evigt?) för den svartvita publiken. Idag spelare Strandberg för turkiska Hatayspor efter att innan dess huserat en rad år i Mellanöstern.
Tro det eller ej, men när Nahir Besara kom till ÖSK för första gången, sommaren 2016, så var det just på deadline-day och historien säger att det var efter att han var så gott som klar för GIF Sundsvall och satt i en bil på väg upp till Medelpad som Alexander Axén ringde och övertalade honom om att vända och komma till Närke istället. Sagt och gjort och Besara blev därmed en av ÖSKs allra största stjärnor under de kommande åren. Det var för övrigt samma dag som Daniel ”DG” Gustavsson lämnade ÖSK för Elfsborg.
Året innan, det vill säga, sommaren 2015 var det en annan mittfältsvirtuos som hämtades in på deadline-day då Astrit Ajdarevic återvände till ÖSK efter en sejour i belgiska Standard Liege, Helsingborgs IF och dessförinnan IFK Norrköping. Det var Ajdarevics andra sväng i ÖSK – han var ju som de flesta säkert vet svartvit även under slutet av 2010.
Minns någon Brunet Hay Pino? Inte? Fråga fönsterrutorna ovanför Västra Stå så kanske dem minns. Den då 26-årige anfallaren från Panama värvades in på deadline-day 2011 som en ersättare till den skadade Andreas Haddad som, tillsammans med William Atashkadeh, annars var ÖSKs anfallskort den säsongen. Hay Pino kom från Sporting San Miguelito och var vid tiden landslagsman för sitt Panama men i ÖSK blev det inte särskilt lyckat. En match från start och 6 månader senare var Hay Pino ett minne blott. Om man inte räknar in den krossade fönsterruta som Hay Pino sköt sönder en av de första träningarna med klubben.
På vinterfönstrets sista dag 2010 plockade ÖSK in den då 18-årige jamaikanske anfallaren Michael Seaton. Han var tänkt att ersätta Alhassan Crespo Kamara som gick skadad men Seaton blev aldrig riktigt det utan hans namn är snarare ett som av många förkroppsligar ”floppande sista-minuten-värvningar”. Inget ont om Seaton som person, han var trots allt bara 18 år när han kom till ÖSK och det blev inte ens en handfull matcher för ÖSK i tävlingssammanhang, men en lyckad värvning blev han verkligen inte. Michael Seaton har idag hunnit bli 27 år gammal och tillhör Rot-Wiess Erfurt i tyska Regionalliga nordöst där han gjort 4 mål på 4 matcher sedan dess att han anslöt från Berliner AK i juli.
Det här är såklart bara ett axplock av värvningar som ÖSK gjort på deadline-day och om du har någon spelare i minnet som inte finns med här så tveka inte att skriv en kommentar eller dela dina minnen i forumet på SvenskaFans, på twitter eller i Facebook-gruppen Kafé National.
Samuel Mensah tillsammans med Mohammed Saeid och en något skymd Kalle Holmberg under en tidig vårträning i Hagaby. (Mars 2014)
Samuel Mensiro eller Samuel Mensah, som han kallade sig under de två åren han representerade ÖSK, verkar ha avslutat fotbollsdelen av sitt liv. I alla fall den del som under många år knutit honom till Östersunds FK. I samband med gårdagens match mot AFC Eskilstuna tackades den nu 34-årige spelaren av för sina insatser i klubben. Detta efter det att Mensah och ÖFK kommit överens om att i förtid avbryta det kontrakt som skulle ha löpt ut vid årsskiftet.
Mensah kom till ÖSK från Östersund inför säsongen 2014 för att sedan återvända till Östersund två år senare, Hans tid i Örebro får väl rätteligen kallas ett enda stort misslyckande, Det blev bara 10 matcher för honom honom i ÖSKs klubbdress under de två åren. Återkommande skadeproblem med knän och andra kroppsdelar gjorde att han sällan var tillgänglig och när han väl var det var han inte ett förstaval för ÖSKs tränare.
Till Östersund kom han redan år 2011 efter att ha harvat runt en del i de lägre engelska ligorna. Sammanlagt blev det imponerande 196 tävlingsmatcher för den jämtländska klubben
Joel Cedergren, som tog över som tränare för ÖSK efter degraderingen från Allsvenskan år 2021, fick bara en kort och inte speciellt framgångsrik period i Sportklubben. Han skiljdes från sitt uppdrag redan efter den första seriematchen (förlusten på bortaplan mot Brage med 3-0). Sedan dess har han väl levt på sitt avgångsvederlag från ÖSK, samt dessutom tränat damlaget Sundsvalls DFF som spelar i Elitettan.
Idag meddelar GIF Sundsvall att han återinträder i den organisation som han fick lämna i augusti 2019. Då som ansvarig huvudtränare som inte fick med sig resultaten. Hans nya roll kommer dock inte att vara träningsrelaterad utan han tar sig an uppgiften som vikarierande sportchef i en halvtidstjänst under resten av det här året.
Jag kan inte låta bli att fundera hur den nuvarande sportchefen Tommy Naurin känner för att få Cedergren som potentiell överrock i organisationen.
Om Cedergren fortsätter sitt tränaruppdrag hos Sundsvalls DFF framgår inte av dagens nyhetsflöde. Hans insatser i den klubben har inte satt några djupare spår (eller kanske är det just det som de har gjort). Klubben ligger efter halva serien sist med 7 inspelade poäng efter 14 matcher. Upp till för tillfället säker mark är det 8 poäng (och en målskillnadsdifferens på 15 mål) som måste övervinnas.
Och Lukas Sahlin twittrar, att Cedergren lämnat Sundsvalls DFF.
Direkt när jag fick veta att Joel Cedergren kliver av SDFF så skickade jag ett mess till Mattias Nylund i tron att han skulle ta över. Fick ett snabbt nej. Visade sig vara brorsan Nylund som tar giget i stället.https://t.co/3yYTm8y0UQ
ÖSKs föredetting Fredrik Samuelsson har tagit ytterligare ett steg uppåt i Hammarbys tränarhierarki. Sedan den 1 juli är han ansvarig tränare för div 1-laget Hammarby TFF, som återfinns i samma serie som Örebro Syrianska. Dessförinnan var han huvudtränare för Hammarbys mycket framgångsrika P19-lag.
Samuelsson spelade för ÖSK under åren 2003 till 2007. Totalt blev det 98 seriematcher för högerbacken i ÖSK färger i konkurrens med främst Axel Kjäll. Han kom till ÖSK från Assyriska FF och det var även till dem han återvände efter tiden i ÖSK.
Förre ÖSK-spelaren Jiloan Hamad är nu klar för en ny klubb. Denna gång är det den thailändska klubben Uthai Thani FC som Jille ska representera.
Jiloan Hamad kom till ÖSK sommaren 2021 för att tillsammans med bland andra Nahir Besara försöka rädda kvar ÖSK i Allsvenskan. Det lyckades, som bekant, inte och även om Hamad stannade kvar i ÖSK även över 2022 så var Jilles tid i ÖSK en blek historia. Sannolikt berodde det på en rad orsaker som återkommande skador (framförallt hälsenorna om bloggen inte fått det om bakfoten) men också på grund av en stor portion press. Det var Hamad som skulle fixa det. Det var Hamad som skulle lösa allt. Det var Hamad som skulle komma ”hem” och bara vara sådär bra som alla vet att han var i Malmö FF och i Hammarby. Men på något sätt låste det sig och det blev en matchning som inte fungerade. Överhuvudtaget.
Efter tiden i ÖSK, som avslutades i förtid (kontraktet med ÖSK skulle egentligen ha gällt även över 2023), valde Hamad att gå till samma klubb som Ahmed Yasin redan hade flyttat till. Saudiska Al-Kholood. Men sådär värst lyckat blev inte heller tiden i Saudiarabien och när säsongen tog slut blev hans kontrakt inte förlängt.
Nu har istället Hamad vald att flytta till Uthai Thani FC som är nykomlingar i den thailändska högstsaligan efter att ha slutat trea i Thai Leauge 2 men vunnit playoff-spelet och därigenom säkrat uppflyttning.
Åt andra hållet väljer den förre ÖSK-mittfältaren Filip Rogic att gå, dvs bort från den thailändska fotbollen. Rogic spelade under säsongen 2022/23 8 matcher för seriesegrande Buriram United FC som vann serien med 12 poängs marginal ner till laget på andra plats.
Vart Rogic nu tar vägen är inte klart än. Hans fru, Felicia Rogic, spelar för norska Vålerenga hemmahörande i Oslo. Kanske att Filip Rogic nu därför vill söka sig närmare Skandinavien igen. Samtidigt är den nu 30-årige Rogic inne på sluttampen av sin fotbollskarriär och kanske att han siktar på ytterligare ett utlandsäventyr. Filip Rogic har även representerat ryska Orenburg, AIK och Sirius sedan han lämnade ÖSK 2019.
