Idag börjar fotbolls-VM som denna gång går av stapeln i USA, Kanada och Mexiko och även om inte Örebro SK har några egna spelare i årets VM så finns det ändå ett par spelare med viss Örebro- och ÖSK-anknytning att hålla ögonen på.
Yusuf Abdurisag Yusuf är född i Somalia 1999 men uppvuxen i Örebro och Vivalla. Nerikes Allehanda har vid flera tillfällen skrivit långt och bra om honom och bland annat intervjuat hans pappa som bor kvar i Örebro. Yusuf har dock aldrig spelat i vare sig ÖSK eller någon annan örebroklubb för den delen utan flyttade redan i unga tonåren till en akademi i Qatar och där har han blivit kvar. Är nu landslagsman (vänsterytter) för Qatar och uttagen till VM.
Qatar vann sin grupp i det asiatiska kvalet till VM och Yusuf har spelat totalt 30 landskamper för Qatar och gjort 3 mål.
NA: (260602) Okände örebroaren uttagen till fotbolls-VM
NA: (260513) Örebroaren med i Qatars VM-trupp
NA: (240229) Okända örebroaren är fotbollsstjärna i Qatar
Hussein Ali. Tidigare ÖSK-spelare som kom från moderklubben Malmö FFs akademi sommaren 2019. Värvades av ÖSKs dåvarande Manager Axel Kjäll. Ali, som är högerback, stannade i ÖSK tre år och såldes senare vidare till Nederländerna och SC Heerenveen sommaren 2022. Spelar idag i polska ligan med Pogoń Szczecin och är uttagen i Iraks VM-trupp.
Irak tog sig till VM genom att besegra Bolivia med 2-1 i finalen av det Interkontinentala kvalspelet. Hussein Ali står noterad på 25 matcher för Irak landslag och har gjort 1 mål.
Förre ÖSK-spelaren Peter Gwargis (nu i Duhok SC) var också aktuell men nobbades i sista stund. Ahmed Yasin har tidigare varit en firad stjärna i det irakiska landslaget men tycktes inte vara aktuell för VM.
Sydsvenskan: Malmökille fick plats i Iraks VM-trupp – Gwargis nobbas
Taha Ali. Tidigare ÖSK-spelare (nåja) som kom till klubben från Sollentuna i februari 2021. Fick dock aldrig riktigt chansen i ÖSK (det blev bara tre tävlingsmatcher för Taha Ali i ÖSK som då spelade i Allsvenskan) och lånades ut till Västerås i Superettan i augusti 2021 och resten är historia. Ali trollade succéartat i VSK och utsågs till ”årets västeråsare” när han hjälpte VSK att hålla sig kvar i Superettan den hösten. När lånet avslutades hade Ali ingen intension att återvända till ÖSK (som precis hade ramlat ur Allsvenskan) utan såldes istället till Helsingborgs IF som ett år senare sålde honom vidare till Malmö FF där Ali än idag spelar med sin irrationella spelstil. Är nu alltså uttagen till Sveriges VM-trupp.
Sverige tog sig till VM genom vinst mot Polen i UEFAs playoff. Taha Ali har spelat två landskamper för Sverige men ännu inte gjort något mål. I genrepet mot Grekland inför VM gjorde Ali ett mycket bra inhopp och låg bakom ett av Sveriges mål genom att, på sitt karaktäristiska sätt, dribbla sig förbi 3-4 motståndare.
DN: Taha Ali kan bli Sveriges joker i fotbolls-VM
Ur ett historiskt perspektiv finns det också en hel del spelare med Örebro- och ÖSK-koppling.
Men innan vi går in på spelarna måste vi först och främst prata om att det spelades fotbolls-VM på vallen 1958.
Visserligen endast en enda match men ändå.
Sverige var arrangör till VM -58 och en av arenorna som det spelades på var Eyravallen och gruppspelsmatchen mellan Frankrike och Skottland inför 13 500 åskådare.
Matchen slutade med 2-1 till Frankrike efter mål av storstjärnorna Raymond Kopa och Just Fontaine för fransmännen och Sammy Baird för skottarna. Baird var vänsteryttern som mest spelade i den skotska ligan där han bland annat vann tre ligatitlar och en cuptitel med Rangers.
Kopa var offensiv mittfältare och representerade främst Stade de Reims (som under den här tiden var en av Frankrikes mer framgångsrika) under sin spelarkarriär men han tillhörde också spanska Real Madrid under ett par säsonger.
Fontaine var anfallaren som trots att han var född i Marocko gjorde 30 mål på 21 landskamper för Frankrike. 13 av dessa mål kom just i hans enda VM-turnering 1958. Fontaine spelade också i Reims under större delen av sin karriär.
Frankrike slutade senare trea i turneringen efter Sverige och vinnaren Brasilien.
Eyravallen/Behrn Arena 100 år: VM i fotboll 15 .6 1958
Alejandro Bedoya dök upp i Örebro sommaren 2009. Då var han en relativt okänd amerikansk mittfältare direkt från den amerikanska collegefotbollen, men det dröjde inte länge innan han blev en av ÖSK:s mest användbara spelare. Bedoya sprang mer än de flesta, täckte stora ytor och gjorde det där jobbet som inte alltid syns i statistiken men som tränare brukar uppskatta. En riktig box-till-box mittfältare.
Säsongen 2010 blev hans bästa i ÖSK som spelade sin bästa fotboll på länge och Bedoya var en av anledningarna. Han pressade, vann boll och fyllde på i omställningarna.
Efter tiden i Örebro gick flytten till Rangers. Det blev ingen lång sejour eftersom klubben hamnade i ekonomiskt kaos. Bedoya flyttade till Helsingborg en kort period innan han tog steget vidare till franska Nantes, där han etablerade sig i Ligue 1. Det var också då han spelade sig in i det amerikanska landslaget.
Bedoya spelade VM 2014 och VM 2018, oftast i samma roll som i ÖSK: löpstark, taktiskt lojal och användbar i nästan alla matchbilder.
Att en spelare går från Behrn Arena till två VM‑turneringar är inte vardagsmat. Bedoya är ett bra exempel på hur ÖSK ibland lyckas fånga upp spelare som behöver rätt miljö för att ta nästa steg. Det gjorde han — med råge.
Hasse Borg kom till ÖSK från BK Forward i mitten av 70‑talet. Det dröjde inte länge innan han tog plats som en av lagets mest lovande försvarare. Borg var snabb, fysisk och hade en offensiv inställning som inte var helt vanlig för ytterbackar på den tiden.
Hans utveckling i ÖSK tog honom hela vägen till VM 1978, där han fick speltid och visade att han höll internationell nivå. Kort därefter gick flytten till tyska Eintracht Braunschweig i Bundesliga, där han blev kvar i flera år och gjorde gott intryck.
Efter spelarkarriären blev Borg sportchef i Malmö FF. Där var han med och byggde upp klubbens moderna struktur och — inte minst — en av dem som tidigt såg potentialen i en ung Zlatan Ibrahimović.
Sven‑Gunnar Larsson var ÖSK:s förstemålvakt under större delen av 60‑ och 70‑talet. En lugn och placeringssäker målvakt som sällan gjorde något i onödan. Han var inte den mest spektakulära, men han gjorde jobbet — och det gjorde han mycket bra.
Larsson togs ut i Sveriges VM‑trupper 1970 och 1974. Ronnie Hellström var förstemålvakt båda gångerna, så Larsson fick ingen speltid, men att bli uttagen till två VM‑trupper som målvakt är i sig ett kvitto på hög nivå.
I ÖSK var han en av de där spelarna som bara fanns där, år efter år, och gjorde laget bättre genom sin stabilitet. Målvakter av den sorten märks ofta mest när de byter klubb eller lägger handskarna på hyllan.
Sven “Dala” Dahlkvist är kanske mest förknippad med AIK, men han avslutade karriären i ÖSK och blev senare även tränare i klubben. En fysisk och kompromisslös mittback som alltid spelade rakt och tydligt.
Dahlkvist var med i VM 1978, där Sverige hade en tuff grupp och inte tog sig vidare. Han fick speltid och gjorde det han brukade göra: vann dueller och höll det enkelt.
I ÖSK bidrog han framför allt med rutin och ledarskap. Det märktes att han hade många år på hög nivå bakom sig. Efter spelarkarriären tog han över som tränare och gjorde ett uppskattat arbete även där och tog bland annat ÖSK till en uppmärksammad andraplats 1994.
Fotbollsintresset gick vidare i familjen. Dottern Lisa Dahlkvist, som under sin karriär länge tillhörde KIF Örebro, blev en av Sveriges bästa mittfältare genom tiderna och spelade VM 2011, 2015 och 2019. Hennes straffar i OS 2016 är redan en del av svensk fotbollshistoria.
Orvar Bergmark är kanske den största ÖSK:s spelaren genom tiderna. En elegant och smart högerback som spelade för klubben under stora delar av 50‑ och 60‑talet.
Han var ordinarie i landslaget under två VM‑turneringar: 1958, där Sverige tog silver, och 1962. Bergmark var en av de mest pålitliga försvararna i svensk fotboll under den perioden. Bland annat fick han guldbollen och blev uttagen till världslaget 1958.
I ÖSK var han lagkapten, ledare och stilbildare. Han satte en standard för professionalism som klubben levde på länge. Efter spelarkarriären blev han även förbundskapten och ledde Sverige vid VM i Mexiko 1970.
Det är svårt att överdriva hans betydelse för ÖSK men också för svensk fotboll som helhet och även i Orvars fall fortsatte intresset för fotboll då två av barnbarnen, Niclas Bergmark och Adam Bergmark Wiberg, själva fått fina karriärer på fotbollsplanen.
Orvar Bergmark är dessutom, tillsammans med Djurgårdens Sigge Parling, den ende svensk som spelat en VM-final i både fotboll och bandy. En prestation som inte lär komma att upprepas nu med tanke på hur de två sporterna glidit ifrån varandra.
Eyravallen/Behrn Arena 100 år: Orvar Bergmark
Tillägg 260614.
Några uppmärksamma läsare och noterat att det saknas två spelare i ovanstående lista. Vi tackar er som påpekat detta och uppdaterar därför texten med Roland Åman och John Alvbåge.
Ronald Åman (ibland Åhman) kom till ÖSK som 18-åring från Sandvikens IF och gjorde fyra säsonger i svartvitt 1975–1978 och landade på 79 matcher. En mittfältare som höll ihop laget utan att göra större väsen av sig, men som tränare litade på. När Djurgårdens IF värvade Åman från ÖSK 1978 ansågs han vara en av Sveriges mest eftertraktade unga talanger och hade fått smeknamnet ”Sveriges Beckenbauer”. Som 21-åring togs han ut i Sveriges VM‑trupp till Argentina-VM 1978. Speltid blev det inte, men att ta plats i en VM‑trupp som allsvensk spelare från Örebro säger ändå något om nivån.
Åman stannade kvar i Djurgårdens IF i resten av sin elitkarriär och var bland annat med om att ramla ur Allsvenskan med DIF 1981 men trots det stannade han kvar i klubben fram till 1983 då han valde att varvar ner i lägre divisioner för att sedan helt sluta med fotbollen redan vid 26 års ålder. Han gick senare till en karriär i reklambranschen och som författare. Han har bland annat gett ut böckerna ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”, ”Domslut” och ”Udda lirare”.
NA: ÖSK-profil blir sportförfattare
John Alvbåge. Hur kunde vi missa John Alvbåge? Kanske för att hur stor Alvbåge än må vara i ÖSK-sammanhang så är kanske inte landslagsspel det första vi tänker på när vi tänker på John Alvbåge.
Alvbåge kom till Örebro SK första gången 2003. Han hade då redan spelat seriefotboll under ett par år i först Torslanda IK och sedan Västra Frölunda där han redan som 18-åring hade fått spela 12 Allsvenska matcher för göteborgsklubben. I ÖSK blev han sedan en självklar del av laget 2003-2005 och senare också 2008-2011 och bloggen minnas att Alvbåge var en del av ett mycket bra ÖSK-försvar där bland andra Patrik Anttonen, Mikael Danielsson, Samuel Wowoah, Magnus Wikström och Michael Almebäck ingick i olika konstellationer. 2010 var Alvbåge en stor del i att ÖSK, under Sixten Boström, slutade trea i Allsvenskan och kvalificerade dig för europaspel.
Under sin tid, framförallt under den andra sejouren, i ÖSK fick Alvbåge något av en ikonstatus i klubben.
Gällande landslaget och kopplingen till VM så togs Alvbåge ut som tredjemålvakt bakom Andreas Isaksson och Rami Shaaban till Tysklands-VM 2006. Alvbåge spelade då IFK Göteborg. Någon speltid var nog aldrig planerad från förbundskapten Lars Lagerbäcks sida men på en av landslagets sista träningar innan premiären mot Trinidad och Tobago träffades Andreas Isaksson av en boll i huvudet och drabbades av en lättare hjärnskakning vilket gjorde att Rami Shaaban fick starta matchen med Alvbåge som reserv. Isaksson var sedan tillbaka och spelade övriga matcher i turneringen vilket gjorde att det aldrig blev någon speltid för Alvbåge i turneringen.
Utöver spel med ÖSK har Alvbåge representerat IFK Göteborg, danska Viborg FF, Minnesota United i amerikanske MLS, norska Staebek, cypriotiska AC Omonia och Nea Salamis samt IK Sirius, Lindome GIF, Akropolis IF samt IFK Lindesberg.
Idag är John Alvbåge målvaktstränare i norska Sarpsborg 08 där även hans son, Logan Alvbåge, är en talangfull målvakt.
