I kvällens match på Behrn Arena slog ÖSK Söder överraskande (för mig) Lekebergs IF med 2-1. Gästerna ansågs före seriestarten som mer eller mindre givna seriesegrare, men det har gått något trögare än väntat för laget. Visserligen hade de till dags dato inte förlorat någon match, men det hade blivit lite för mycket oavgjort för att de skulle kunna hänga med i den absoluta toppen. Matchen mot Söder var deras chans att få lite bättre häng på topplagen.

Årets upplaga av Lekeberg visade sig vara ett rätt välnärt lag. Det fladdrade inte så mycket om matchdressen för ett antal av spelarna. Dessutom var det påfallande många fullvuxna i Lekebergslaget. ÖSK Söder å sin sida matchar ju i allmänhet rätt unga och tunna spelare i 18-19 års åldern. Så mina förhoppningar om hemmaseger var rätt begränsade. Jag var rädd för att gästerna mer eller mindre skulle köra över ÖSK-laget.

Matchen fick ungefär det förlopp som blivit något av ÖSK Söders spelmall denna säsong. Bra spel och ledning i första halvlek och sedan ett tillbakapressat lag i den andra. ÖSKs mål  i första halvlek gjordes av Daniel Delgado som mycket snyggt vände in och ut på några lekebergsförsvarare innan han lurade målvakten genom att sätta bollen vid den närmsta stolpen. Hur kallt som helst om det nu var meningen.

I andra halvlek började sedan Lekeberg att succesivt äta sig in i matchen och kvitteringen kom med en kvart kvar genom ”gamle” talangtruppsbekantingen Daniel Andersson som kom in och spelade andra halvlek. Danne missade ju hela förra säsongen på grund av en knäskada. Efter kvitteringen tryckte gästerna på för ett segermål, men det blev Angelo Da Silveira som gjorde det sista målet med fem minter kvar. Han avslutade vad som förmodligen var matchens snyggaste anfall genom att helt frispelad rulla in bollen i mål. Kul för den hårt arbetande inre mittfältaren att få göra det avgörande målet. Lekeberg pressade sedan å det våldsammaste under de sista minuterna, men Söders försvar med  Axel Svedberg i målet stod pall även om det svajade ordentligt vid några tillfällen.

Av talangtruppens spelare stod som sagt Axel i mål. Pontus Jacobsson gjorde en helgjuten insats som mittback. Daniel Delgado spelade bara en halvlek och gjorde sitt mål. Han verkar vara en riktig måltjuv. Förmodligen är han med i truppen mot Rynninge på onsdag och sparades därför. Anel Coralic spelade hela matchen som toppforward. Anel har en härlig bollkänsla och touch, men räcker inte riktigt till fysiskt än mot lag med Lekebergs tyngd.  Andreas Ståhl kom in på slutet och hade några härliga dueller med Danne Andersson, som väl nästan är dubbelt så lång och dubbelt så tung. Men Andreas är inte den som viker ned sig.

I Lekeberg spelade förutom Daniel Andersson även de två fd. talangtrupparna Philip Öhlund och Simon Ramström utan att göra något större väsen av sig.