Jag har nu gjort en sammanställningen över deklarerade arbetsgivaravgifter för lagen i Superettan. Utifrån det räknat fram vad de olika klubbarnas personalkostnader borde vara. Det är inte alltid detta stämmer exakt, men det ger nog en hyfsad bild över kostnadernas relativa storlek i de berörda klubbarna.

När jag började med detta redovisade jag utgifterna månad för månad, vilket nog var överambitiöst. Det skilde i allmänhet inte så mycket mellan månaderna att den upplösningen var nödvändig. Jag har i stället klumpat ihop utgifterna kvartalsvis, vilket i grova motsvarar försäsong, vårsäsong, sommarfönstermånaderna och säsongsavslutningen.

Man kan väl konstatera att det skiljer en hel del mellan topp och botten lönemässigt. Samt att höga kostnader inte nödvändigtvis är en garanti för en bra serieplacering.

Kalmars resultat är uppblåst av ovanligt höga kostnader i januari och december. Kan möjligen ha något att göra med nerdragningen av organisationen i början av året och en mobilisering inför den allsvenska återkomsten i decembersiffrorna.

Skiktningen i serien ser väl ut ungefär som den gjort tidigare. Helsingborg, Örebro och Västerås har haft de högsta personalkostnaderna, vilka ligger i storleksordningen 26 – 27 mkr.

Mellanskiktet börjar med Sandviken på 21,9 mkr ner till Landskrona på 19,3 mkr. Jag är förvånad över Sandvikens höga siffra. De är relativt nyetablerade i serien och borde väl inte ha dragit på sig så stora kringkostnader än.

Från och med Sundsvall (18,1 mkr) handlar det huvudsakligen om klubbar som har haft hårda sparbeting lagda på sin verksamhet i balansrestaurerande syfte. Falkenberg möjligen undantagna.

I bottenskiktet ligger Oddevold, Umeå och Utsikten. De klubbarna har nog många spelare som tvingas bidra till försörjningen genom ett andra arbete. Utsikten har inte lämnat någon uppgift för december så för dem har jag inte räknat ut någon lönekostnad.

Man kan konstatera att mellan Örgryte (uppflyttade till allsvenskan) och Trelleborg (nerflyttade till div 1) skiljde det bara 157 tkr i personalkostnader. Det är ju felräkningspengar. Fast det är klart – ÖSK som hade betydligt högre kostnader var en nick på övertid och sedan en straffspark från att bli nedflyttade.

Slutligen kan man väl notera, att klubbarnas verksamheter har olika omfattning och därmed kostnadssituation. Klubbar med en ambitiös verksamhet på dam- resp. akademisidan får givetvis personalkostnader som inte är knutna till A-laget.

Dags för att (något försenat) redovisa utvecklingen av personalkostnaderna i årets Superetta. Jag började med att redovisa dessa siffror varje månad. Men det hade jag nog egentligen inte så mycket för. Variationerna på månadsbas är i allmänhet små.

Jag har därför ändrat en del på formatet samt nöjer mig med att redovisa siffrorna kvartalsvis fördelat på försäsong (januari-mars), vårsäsong (april – juni), höstsäsong ( juli- september) och eftersäsong (oktober – december).

Jag har dessutom räknat ut den implicita personalkostnaden för de 16 klubbarna. Detta genom att divideras arbetsgivaravgiften med 0,3142 för att få bruttolönen och sedan lägga till arbetsgivaravgiften för att komma fram till målet personalkostnader.

När årsredovisningarna så småningom publiceras kommer min på det här sättet framräknade personalkostnad inte att stämma med vad klubbarna redovisar. Det finns nämligen personalkostnader som inte ger upphov till arbetsgivaravgifter och de har jag ingen möjlighet att fånga upp. Men de siffror jag tar fram ger nog en hyfsad bild över vad det kostar lönemässigt (inkl. arbetsgivaravgiften) att driva klubben i fråga.

Sedan bör det väl även påpekas att de olika klubbarnas struktur skiljer sig en hel del åt. De har olika typer av organisation och verksamheterna skiljer sig nog en hel del. Jag tänker väl närmast på omfattningen av dam-, akademi- och ungdomsverksamheterna. Men ändå – en hyfsad uppfattning om var klubbarna står kostnadsmässigt kan man nog få.

Kommentar.
Sammanställningen visar med allt önskvärd tydlighet att pengar inte är allt i Superettans värld. Positiva prestationer av Örgryte och kanske framför allt av Oddevold. Speciellt Oddevolds fjärde placering i serien trots att deras personalkostnader var de tredje lägsta imponerar (och förvånar). På den negativa sidan hittar man nästan nerflyttade ÖSK som hade seriens tredje högsta personalkostnader, vilka dock inte räckte längre än till en kvalplatsplacering.

Dags för en ny redovisning av hur arbetsgivaravgifterna för lagen i Superettan utvecklar sig. Jag redovisade inget för maj månad eftersom jag dels inte hade tid och dels på grund av att det inte hade skett några större förändringar i takten.

Men nu närmar vi oss (redovisningsmässigt) sommarfönstret och siffrorna för juni har tillkommit. Inga stora förändringar men lite muller i bakgrunden i alla fall.

Jag har dessutom lagt in personalkostnaderna för 2024 hämtade från SvFF:s redovisning av det ekonomiska utfallen för klubbarna i Superettan.

Anm.
Jag redovisar inte siffrorna för upp- resp nedflyttade lag. De siffrorna är hur som helst inte så relevanta eftersom berörda klubbar ändrar omfattningen på sin verksamhet och därmed även med största sannolikhet har fått en annan kostnadsstruktur.

Jag vill även påpeka, att det finns personalkostnader som inte fångas upp av de deklarerade arbetsgivaravgifterna. Så hade till exempel ÖSK, som den här bloggen följer, förra året kostnader av denna typ i storleksordningen 2 mkr. De redovisade personalkostnader på 25 mkr. Sett till framräkningen via arbetsgivaravgifterna borde siffran ha varit i storleksordningen 23 mkr.

Men även om det tillkommer kostnader tycker jag att de personalkostnader som räknas fram via arbetsgivaravgifterna är relevanta. De återspeglar de löner och eventuella andra typer av ersättningar som betalas ut och därmed även verksamhetens omfattning.

Närmast kommer nu de två sommarfönstermånaderna. Därmed kommer vi förmodligen få en bättre uppfattning av hur personalkostnaderna utvecklar sig i de olika klubbarna.

De deklarerade arbetsgivaravgifterna för april månad blev tillgängliga idag. Jag har gjort en sammanställning över hur dessa avgifter sett ut under årets fyra första månader för de 16 lagen i Superettan. Det har varit rätt stora variationer från månad till månad under inledningen av året beroende på hur klubbarna arbetat med sina trupper och organisationer.

Jag har tagit fram ett snitt för de fyra första månaderna och jämför detta med snittet för helåret 2024. Slutligen har jag även gjort en framräkning av vilka personalkostnaderna skulle bli för helåret om snittet för de fyra första månaderna är representativt för kostnadsnivån under hela året. (Vilket det givetvis inte är, men ändå).

De flesta av klubbarna har hittills haft lägre kostnader än vad de hade för helåret 2024. Det hänger kanske ihop med att många klubbar får ett kostnadsryck beroende på transaktioner under sommarfönstret och därefter kanske även en högre kostnadsnivå under resten av året.

Det är väl inte så mycket att säga kommentarmässigt som inte redan sagts. Med lite god vilja skulle man kunna skikta klubbarna i några sjok.

Den högsta klart kostnaden har Kalmar FF, som av allt att döma har behållit stora delare av sin organisation med en direktuppflyttning till Allsvenskan i siktet. Därefter har vi 400-gruppen som börjar med Örebro och i botten även inkluderar Sandviken och Trelleborg. Från Örgryte till Östersund hittar man den nedre delen av mitten medan Oddevold, Utsikten och Umeå har de lägsta kostnaderna.

Man får nog räkna med att spelare i klubbar med låga kostnaderna nog i många fall har ett ”riktigt” halvtidsjobb för att stötta ekonomin. Det gäller säkert i hög grad klubbar som flyttats upp från div 1 efter förra året. De kommer ju från en miljö där ersättningen från klubben i de allra flesta fall inte räckt till för att täcka levnadsomkostnaderna.

Det kan vara värt att påpeka att vissa klubbar även har kostnader som inte är direkt knutna till A-lagsverksamheten. Det kan gälla damverksamheten (ÖSK och Trelleborg har till exempel lag i Elitettan). En del klubbar satsar säkert mer på sin akademiverksamhet i jakten på fler ”akademistjärnor” i certifieringen. Det återspeglas i arbetsgivaravgifterna på grund av utbetalda löner och arvoden.

De deklarerade arbetsgivaravgifterna för mars månad har varit tillgängliga i några dagar. Jag har gjort en sammanställning över hur dessa avgifter sett ut under årets tre första månader för de 16 lagen i Superettan. Det har varit rätt stora variationer från månad till månad beroende på hur klubbarna arbetat med sina trupper och organisationer.

Jag har tagit fram ett snitt för de tre första månaderna och jämför detta med snittet för helåret 2024. Slutligen har jag även gjort en framräkning av vilka personalkostnaderna skulle bli för helåret om snittet för de tre första månaderna är representativt för kostnadsnivån under hela året. (Vilket det givetvis inte är, men ändå).

Här kan vi väl se en rätt tydligt skiktning mellan de olika klubbarna. Dyrast i drift är utan tvekan Kalmar. Sedan kommer ingenting och ännu mera ingenting innan vi hamnar på ett kluster av klubbar med månatliga arbetsgivaravgifter i storleksordning 460 – 500 tkr.

Ungefär 100 tkr längre ner ligger fem klubbar på nivån 350 – 370 tkr. Brage och Östersund ligger för sig själva. Längst ner ligger tre klubbar som med stor sannolikhet har flera spelare som drygar ut intäkterna från klubben med intäkter från någon typ av anställning från en annan arbetsgivare eller med studiemedel.

Som vanligt ska jag väl tillägga, att klubbarnas verksamheter inte är helt jämförbara. En del av dem lägger säkert större pengar på sin damverksamhet och ambitionerna på akademisidan skiljer sig säkert åt en hel del.

Igår blev de deklarerade arbetsgivaravgifterna för februari månad offentliga. Siffror som det är svårt att dra några alltför långtgående slutsatser av (om ens några alls). Vissa lag började med en hög siffra i januari för att sedan rapportera en lägre i februari. Andra gjorde tvärtom (jag tittar på dig Trelleborg). Medan ytterligare en del hade i princip oförändrat löneläge från januari till februari. Svårt alltså att bli nämnvärt klokare baserat på detta. Mer än möjligen att Östersund verkar att bädda för ett nytt krisår. Men det är väl å andra sidan det normala i den klubben.

Vad ska man säga? Kanske Tja.

Men jag kan ändå inte undvika att kommentera Östersunds siffror. Takten efter de två första månaderna indikerar en personalkostnad (löner plus arbetsgivaravgifter) på lite drygt 12, 5 mkr för helåret. Förra året, som slutade med en förlust på 10,5 mkr, uppgick deras personalkostnader till 16,3 mkr. Även om det egna kapitalet tillfälligt (?) nollställts kommer det här året att bli en enda lång kostnadsmässig uppförsbacke. Om en fotbollsklubb måste spara finns det i princip bara ett område som ger någon utväxling. Nämligen personalkostnaderna.