Det är inte så ofta som en U21-match får utgöra ett direkt underlag för nästa laguttagning. De används i allmänhet för att vädra de spelare som inte får springa sig trötta med A-laget, för spelare som på ett eller annat sätt är på väg tillbaka efter ett skadeuppehåll samt för yngre och lovande spelare med siktet inställt på en framtida plats i A-truppen. Samt för en och annan provspelare. Kvaliteten på matcherna kan med andra ord variera en hel del. Speciellt som samma förhållanden i allmänhet även präglar motståndarlaget.

Gårdagens match mot Gefle IF avvek en del från det vanliga mönstret. Efter den allsvenska matchen mot Gefle var det plötsligt tre vakanta platser i förstauppställningen för söndagsmatchen mot IF Elfsborg. Det fanns alltså en ovanligt stor anledning att lämna ett positivt intryck för de spelare från A-truppen som kallats in för matchen.

Att det så att säga handlade om en intern testmatch kunde nog se av hur man från ÖSKs sida valt att ställa upp laget. Boris Lumbana som oftast spelat på mittfältet i U21-miljön flyttades tillbaka till den inte helt ovana positionen som mittback. De två centrala mittfältsplatserna togs av Daniel Nordmark och Ayanda Nkili. Mohammed Saeid spelade vänsterbräddare i första halvlek och högerbräddare i den andra. Positionsskiftet berodde på att Daniel Gustavsson som var anfallare i den första halvleken tillsammans med Kalle Holmberg bytte plats med Christer Lipovac i den andra.

Även Gefle kom med ett förhållandevis rutinerat lag. Sju av deras startspelare har A-truppen som hemvist och de övriga fyra kom från U19. På deras bank satt tre 96:or och en 97:a. Det skall väl dock sägas att det handlade om rätt okända namn vad A-truppsspelarna anbelangar.

Med ett väldigt starkt mittfält dominerade ÖSK matchbilden från den första minuten. Kalle Holmberg och Daniel Gustavsson kombinerade sig tillsammans med sina lagkamrater fram till ett antal avslutstillfällen, som alla avslutades med alltför lama eller felriktade skott. Den i de här sammanhangen så omtalade kliniska avslutsförmågan lös otvetydigt med sin frånvaro.

Typiskt – på sätt och vis – att ÖSKs ledningsmål i första halvlek kom på en chans som redan såg ut att ha runnit ut i granulatet. Ett snabbt och väl iscensatt anfall av Mohammed Saeid når fram till Daniel Gustavsson via Kalle Holmberg. DG kommer nästan mer till sidlinjen varifrån han uppvaktad av en geflespelare smäller upp bollen i nättaket. Han och Kalle hade säkert 10 målchanser som var betydligt bättre, men som inte resulterade. Gefle hade i princip ingenting förrän i halvlekens slutminuter då de i alla fall kunde få ihop till tre hörnor på raken – men det var i princip allt de åstadkom under den första halvleken.

Inför andra halvlek bytte som sagt Christer Lipovac och Daniel Gustavsson plats. I övrigt var det mesta sig likt. ÖSK skapade ett antal chanser som man inte lyckades att konvertera. Gefle i princip ingenting innan kvitteringen kom på vad som i alla fall från läktaren såg ut som ett klart offsidemål. Men sådana räknas också så länge regelbrottet inte uppmärksammas av domare/linjeman.

Ca. 10 minuter efter Gefles kvitteringsmål byter ÖSK ut fyra av sina A-truppsspelare och ersätter dem med tre 97-or samt Andreas Klingström som är ett år äldre. Ungdomarna kom bra med i spelet och bytet ger inte Gefle några påtagliga fördelar. (De hade nog också bytt in sina ungdomar vid det laget – det hade jag dock inte koll på).

Även efter spelarbytet fortsätter ÖSK att rada upp målchanser utan att få betalt. Ända tills det bara återstår tre minuter av matchen, då ett slumpmål frälser ÖSK (påpassligt av Lipovac dock). Boris Lumbana som flyttats upp på mittfältet i samband med spelarbytet avancerar och skjuter ett långskott. Det tar på en täckande geflespelare som bollen gör en lite båge för att hamna i ingenmanslandet mellan målvakt och baklinje. Christer Lipovac är på plats och kan göra det matchavgörande målet. Vilket bevisar att det inte alltid är de genomtänkta kombinationerna som resulterar om man inte har fotbollsslumpen på sin sida. Inget av ÖSKs mål skulle normalt sätt ha blivit mål medan ingen av de chanser som borde ha blivit det resulterade.

Frågan är om ÖSK-tränarna blev så värst mycket klokare. Både Kalle och DG hade ett antal målchanser som sedan inte resulterade. Otillräcklig bollkontroll den största orsaken. Med tanke på att Marcus Pode lär spela på söndag ligger nog DG bäst till för att få starta. De två centrala mittfältarna skötte sig bra, men ingen av dem ersätter Nordin på ett naturligt sätt. Förmodligen flyttar man från ÖSKs sida in Daniel Sobralense centralt. I så fall lär det bli Mohammed Saeid och Daniel Nordmark som tar hand om ytterkanterna på mittfältet under förutsättning att DG spelar som anfallare. Ayanda Nkili passar bättre in i den roll som Robert Åhman Persson tar hand om.

Axel Kjäll var nöjd med det mesta efter matchen med ett undantag – avsluten var inte tillräckligt bra. Han noterade dock att laget skapade många chanser även om det inte blev mål. Väldigt nära var det dock vid flera tillfällen. Jag tror att laget bland annat hade fem avslut i målställningen. Axel tyckte vidare, att försvarsspelet fungerade bra och att Boris Lumbana och Carl Ekstrand Hamrén klarade av den färske landslagsspelaren Emil Bellander och hans kollega Dardan Mustafi på ett bra sätt. Utvecklande för Carl att få möta så bra och kraftfulla anfallare, ansåg Axel. De fyra ungdomarna som byttes in i andra halvlek bidrog med ny energi och föll inte ur ramen på något sätt.

Gefle IF: Knapp förlust för U21
NA: ”Visade att de vill fajtas”
ÖSK: Seger mot Gefle

Matchfakta:
37. 1-0 Daniel Gustafsson
62. 1-1 Dardan Mustafa
87. 2-1 Christer Lipovac

Laguppställning: Jacob Rinne – Anton Westerlund, Boris Lumbana (k), Carl Ekstrand Hamrén, Hugo Eriksson – Christer Lipovac, Ayanda Nkili, Daniel Nordmark (73), Mohammed Saeid (73)- Karl Holmberg (73), Daniel Gustafsson (73)
Ersättare: Marcus Elmersson (mv), Yosef Al-Mayahi (73), Felix Möller(73), Andreas Klingström(73), Mirza Turan (73) och Mikael Loön