Sixten Boström startar snart sin fjärde säsong som tränare i ÖSK. Det lär väl också bli hans sista i Sportklubben. Hans arbete med omformningen av spel och spelartrupp har inte gått oförmärkt förbi. Hans tjänster borde vara intressanta för i alla fall nordiska klubbar som är i behov av en liknande omstöpning. Sixten har ju dessutom vid olika tillfällen sagt att hans mål är att komma vidare till något annat land alternativt att förbundskaptensuppdraget i Finland lockar.

Jag har gjort en sammanställning av hur laget presterat under de fyra åren i allsvenskan efter återkomsten. Det första året leddes laget först av Patrick Walker och senare av Urban Hammar. År 2007 var det dessutom bara 14 lag i allsvenskan och det var nog enbart omläggningen till en 16-lagsserie, som räddade ÖSK från ett ovisst och nervigt kval (bara ett lag flyttades ned det året). Efter detta har tabellplaceringen successivt blivit allt bättre, men det finns fortfarande områden som måste förbättras om laget skall kunna vara med att utmana om topplaceringen.

Jag har ställt samman de spelmässiga resultaten under de aktuella åren, dels totalt och dels uppdelat på hemma- och bortamatcher.

Den placeringsmässiga förbättringen år 2010 berodde faktiskt inte på totalt sett bättre prestationer från lagets sida. Resultaten från bortamatcherna var faktiskt till och med något sämre år 2010 än vad de varit åren innan. Den stora poängskillnaden kommer i stället i första hand från att laget under fjolåret på det hela taget lyckades undvika att spela oavgjort på hemmaplan. Bara en oavgjord på hemmaplan i stället för fem gav åtta extra poäng, vilket räckte för att lyfta upp laget till en tredjeplats.

Om ambitionen är att förbättra placeringen ytterligare detta år (vilket jag antar att den är), så är utmaningen för Sixten i första hand att förbättra spelet på bortaplan. På hemmaplan finns faktiskt inte så mycket mer att hämta poängmässigt. Några plattmatcher blir det ju alltid. Men det håller inte att förlora nästan hälften av bortamatcherna.