Bloggens utsände var nere på Vallen för att kolla in årets sista träning. Det var kallt och blåsigt och inte speciellt gästvänligt på Södra Läktaren och jag antar att det blåste ännu mer nere på planen. Dagens program verkade mest av allt att hatill syfte att göre det möjligt att bocka av ännu ett pass i träningsschemat. Det saknades en hel del spelare och man spelade fotboll på halva plan.
Jag antar att fantasin inte riktigt räcker till för att göra något meningsfullt en dag som denna med en trupp som denna. Vissa spelare kommer att lämna (Staaf och Nilsson), vissa spelare har inte anslutit (eller ens kontrakterats), vissa spelare gjorde kanske sin sista träning någonsin på den här nivån (men Kihlen såg ändå pigg och företagsam ut), vissa spelare som skall lämna var inte ens där (Nordback och Alvbåge), vissa spelare vet väl inte var de skall spela nästa år (Lumbana och Leonidsson), vissa spelare är skadade men kom i alla fall ut för att visa upp sig (Haddad, Gerzic och jag tyckte att jag skymtade Anttonen också) medan en del spelare höll sig inomhus (Nurme och Johansson kom efteråt ut och såg svettiga ut). Rätt så rörigt med andra ord och svårt att göra något vettigt med en sådan grupp.
Ett problem som allsvenska tränare har att bemästra är att nu för tiden så är fotbollsspelarna heltidsanställda. Men säsongen sträcker sig bara från början av april till början av november. Därför blir det ca. fem månader över som det gäller att fylla på något någorlunda vettigt sätt. Efter nyår under januari månad finns det i alla fall en om än fortfarande avlägsen seriestart att se fram emot och förbereda sig inför. Men vad gör man under november och december? Förr i tiden då spelarna inte var anställda kunde de ägna sig åt någon annan sport på vintern för att hålla igång (spela bandy till exempel), men sådant går ju inte för sig nuförtiden.
Skånepågen var fortfarande kvar och klarade sig väl så där. Nu har just den här formen av fotboll tendenser att bli rätt kaotisk ibland med ett spel som tidvis påminner en hel del om pojkårens fotbollslekar på skolgården. Men han föll inte ur ramen även om det kanske såg lite stelt ut ibland – jag tror inte, för att ta ett närliggande exempel, att Daniel Björnkvist hade klarat detta sämre.
Bäst ordning på fötter och boll hade Kalle Holmberg.
