Eyravallen Tänkt, tyckt och skrivet om ÖSK fotboll

Trögt för utlandsexporter

NA refererar idag till en artikel i Helsingborgs Dagblad som skriver, att det intetycks bli något lån av ÖSKs föredetting Astit Ajdarevic för HIFs del. Anledningar verkar vara dels Ajdarevics höga löneanspråk, dels att May Mahlangu trots allt blir kvar i klubben, vilket gör att behovet av en mittfältare inte känns lika stort.

Det verkar som om Astrit prioriterat sin belgiska lön och en plats på bänken framför speltid i Helsingborg och en något beskedligare ersättning (om man skall sätta tilltro till rapporterna från Skåne). Att det inte gått så bra för Astrit som man kanske trodde att det skulle göra när han lämnade Sverige är något han har gemensamt med flera andra spelare som tidigare representerat ÖSK. Så här har det gått:

Astrit Ajdarevic.
Gick till den klassiska belgiska klubben Standard Liege. Även om det så här långt blivit 19 matcher för hans del har det i allmänhet varit som inbytt spelare med typ 20 minuter kvar att spela. Bara vid två tillfällen har han varit på plan i 90 minuter. Han har varit med i truppen vid 22 tillfällen och stått utanför den 4 gånger. En pålitlig bänkspelare men inte mer skulle man väl kunna säga. Astrit har dock fortfarande det mesta av sin fotbollsmässiga framtid framför sig. I år bli han 23 så hans bästa år ligger nog fortfarande en 4-5 år framåt i tiden.

Michael Almebäck.
Iron-Mike gick till hårdsatsande Club Brugge och höll under sin första säsong i klubben väl något som skulle kunna sägas vara en startplats. Under den senaste säsongen har han dock fått maka på sig och bara kommit till insats vid nio tillfällen i den inhemska ligan. Hans klubb verkar ha gjort vissa försök att ”göra sig av med honom” under det kontinentala januarifönstret, men lyckades inte. Den senaste ligamatchen ligger för hans del så pass långt tillbaka i tiden som den 17 november. Problemet för honom i Belgien verkar vara att man inte anser att han är tillräckligt följsam i sitt försvarsspel. Något som man väl märkte hos ÖSK också, men i Allsvenskan kunde han kompensera detta genom sin snabbhet. Mot skickligare anfallare blir det svårare.

Roni Porokara.
Även Roni Porokara gick till Belgien där han hamnade hos den klassiska problemklubben Beershot från Antwerpen. I somras lämnade han Belgien efter det att hans kontrakt gått ut ochflyttade till israeliska Hapoel Shmona.  I hans nya klubb har det dock bara blivit tre matcher och han har ännu inte varit på plan under en hel match.

Tillägg. Jag fick in följande kommentar, vilken förtjänar att lyftas in i artikeln. (Eftersom jag misstänker att alla inte läser kommentarerna).
Porokara är inte längre med Shmona. Han hade många problem där och i Januari har han blivit en ”fri agent” (jag vet inte vad det är på svenska). Nu söker han en ny klubb. En möjlighet är Sixten Boström’s HJK, men de har en ganska stark ”wingplay” redan nu.

Tomer Chencinski.
Tomer gick till den israeliska storklubben Maccabi Tel Aviv vid årsskiftet. Tanken sades vara, att han i första hand skulle fungera som back-up för den nigerianska landslagsmålvakten Vincent Enyeama, som ju deltagit i och igår vann de afrikanska mästerskapen. Något spel har det dock ännu inte blivit för Tomers del.

Alejandro Bedoya.
Bedoya gick till vad han trodde var en skotsk storklubb med internationell storfotboll på programmet. Det gick väl så där. Alejandro hade till att börja med svårt att ta en plats i laget, delvis på grund av en del irriterande småskador. När han väl verkade att vara på väg in i laget på en mer permanent basis, så fick Glasgow Rangers ställa in betalningarna och starta om från botten av ligasystemet. Alejandro ville inte vara med på den resan utan hamnade i Helsingborg, där han var en av klubbens allra bästa spelare under höst- och europaspel. HIF jobbar på att få ha honom kvar och som det ser nu ut som att han blir det – i alla fall under vårsäsongen. Hans ambition är dock fortsatt att komma ut till Europa på riktigt.

Göteborgarna.
Inte heller för de två spelare som gick till IFK Göteborg har det gått speciellt bra. Från att ha varit givna startspelare hos ÖSK har både John Alvbåge och Nordin Gerzic tidvis fått finna sig i att starta sina matcher på avbytarbänken.

2 kommentarer – kommentera

Finlandia

Porokara är inte längre med Shmona. Han hade många problem där och i Januari har han blivit en ”fri agent” (jag vet inte vad det är på svenska). Nu söker han en ny klubb. En möjlighet är Sixten Boström’s HJK, men de har en ganska stark ”wingplay” redan nu.

Erik Wärlegård

Av det jag läst var Nordin bäst mot Sönderjyske. Och had stått för en fin försäsong så här långt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.