ÖSK med ett i alla fall på papperet starkt lag lyckades till slut i den sjätte övertidsminuten säkra årets andra trepoängare. Den här gången mot seriejumbon Vasalund. Det vore en överdrift att hävda att det bästa laget vann. Rättvisare att det var det minst dåliga som gjorde det. För det här var ingen bra fotbollsmatch.

Byta självmål.
De två lagen avverkade den första halvleken genom att byta självmål med varandra. Det första blev ÖSKs och det var i alla fall snyggt. Jonathan Aronsson slog ett inlägg mot Rodin Deprem som hittat en ledig yta centralt i Vasalunds straffområde. Rodin tar ner bollen och medan han förbereder skottet är en av Vasalunds mittbackar framme och sätter bollen otagbart i det närmsta krysset. Svårt att förstå vad han var ute efter – möjligen att lyfta över målet till den falska säkerhet som en hörna innebär.

ÖSKs självmål, som kom med 10 minuter kvar av halvleken, var inte alls lika spektakulärt. Ett skott ändrade riktning efter att ha touchat en ÖSK-försvarare i en rörig situation framför mål. För sent för att Gustaf Franck skulle hinna nå bollen.

Bortdömt mål för Vasalund.
Gästerna hade sedan ytterligare en boll i mål innan halvleken var slut. Ett kanonskott på en andraboll efter hörna såg ut att ge gästerna ledningen. Medan dessa firade vilt nere vid kortlinjen gav matchdomaren ÖSK en frispark. Lite svårt att säga varför från läktarhåll, men linjemannen markerade klart att något otillbörligt skett innan målet. Jag skulle gissa att han flaggade för att en av offsidestående spelare skymt sikten för Gustaf i ÖSKs mål.

Första halvlek bjöd inte på något vidare spel från något av lagen. ÖSK var de som ändå skapade en del chanser. Vasalund med sin kraftfulle center Aleksandar Jovanovic hotade hela tiden i linje med ÖSKs backlinje. Lyckligtvis hade han lite svårt att hålla reda på exakt var den linjen gick så det blev en del offsideavblåsningar på honom.

Vi glömmer det mesta av andra halvlek.
Det mesta av vad som hände i andra halvlek gör man nog bäst i att förtränga. Inget av lagen lyckades få till något meningsfullt. Vasalund är nog inte tillräckligt bra det här året och ÖSK såg inte ut som ett samspelt lag. Och det var de ju inte heller. Det var först under den sista kvarten som saker och ting började hända. Båda lagen insåg att chansen att bärga en trepoängare fortfarande fanns kvar. ÖSK ökade intensiteten påtagligt i sina anfall och såg äntligen angelägna ut.

Intensiv slutforcering.
Med en av de ordinarie matchminuterna kvar ser det för ett ögonblick ut som om ÖSK ändå skall ha en chans att ta ledningen. Rodin Deprem blir fälld i straffområdet och i alla fall från läktaren ser det ut som en solklar straff. Det tyckte dock inte Bo Gelin som markerar för inspark. Tveksamt! Två minuter senare på övertid kommer nästa ÖSK-chans. Alex Hahne med en låg språngnick tvingar Vasalunds målvakt till en räddning vid ena stolproten. Matchen fortsätter och efter ytterligare två minuter senare är det Vasalund som ser sin trepoängschans försvinna. En av deras spelare kommer helt fri mot Gustaf Franck. Gustaf räddar dock med sin suveräna fotparad ÖSK från ett baklängesmål med vidhängande poängförlust.

Äntligen mål!
Gelin som lagt till ordentligt med extraminuter låter spelet fortsätta och i den 96:e minuten kommer äntligen det förlösande målet. Inbytte Adam Leijon gräver fram bollen vid kortlinjen och lyrar in den mot mål. Rodin Deprem som hittat fram till sin favoritposition vid bortre behöver bara sätta huvudet till för att ge sitt lag ledningen. Vild glädje hos hemmalagets spelare som verkligen ville ha den här segern. Till och med Gustaf är med och firar med sina lagkamrater i höjd med mittlinjen.

Spelarprestationer.
Även om det inte var någon bra match så var det en hel del individuella spelarprestationer som var bra. Gustaf Franck i ÖSKs mål var som vanligt stabil och säker. Hans räddning i den tredje övertidsminuten blev på sätt och vis matchavgörande. Backlinjen med främst den rutinerade duon Alex Hahne och Viktor Franssila samt Oliver Kåhed i en för honom ovan roll som högerback skötte sig bra. På mittfältet dominerade Arvid Brorsson som i den här matchen fått ta hand om RÅP-rollen. Alfred Ajdarevic började centralt på mittfältet, men bytte redan efter en halvtimme plats med Isac Eklöf. Det passade båda bättre. Tyvärr fick laget inte ut så mycket av Ajdarevic i den positionen heller. Alfred har en tendens att stanna upp innan han försöker göra sin gubbe för att sedan röra sig in i planen. Detta klarar han i allmänhet av men kostnaden är för hög. Oftast hinner motståndarna ner med 3-4 spelare som kan inta försvarspositioner så att eventuella anfallsfördelar försvinner. Rodin Deprem är jag svag för. Han var den här gången indirekt och direkt inblandad i båda ÖSKs mål och är alltid en källa till problem för motståndarförsvar, tack vare sin rörelse över stora ytor kombinerad med en utmärkt teknik. Det är få spelare i det här laget som är så trygga med bollen som han är.

Matchfakta:
10. 1-0 Självmål
36. 1-1 Självmål
63. Varning Isac Eklöf
85. Varning Oscar Sears
86. Varning Rodin Deprem
88. Varning Hamza Gigovic
93. Varning Dejan Vitkovic
90+6. 2-1 Rodin Deprem (Adam Leijon)

Laguppställning (4-4-1-1): Gustaf Franck – Oliver Kåhed, Alex Hahne, Viktor Franssila, Jonathan Aronsson (70) – Viktor Walldén (77), Arvid Brorsson, Alfred Ajdarevic, Isac Eklöf – Kevin Johansson (k) – Rodin Deprem
Avbytare: Douglas Bjäresten (mv), Oscar Sandberg (70), Adam Leijon (77), Dennis Koss och Edwin Lundkvist

De närmaste matcherna för ÖSK U19.