Efter förlusten mot GIF Sundsvall var det dags för ÖSK U19 att göra ett nytt försök få ordning på sitt spel. Sollentuna FK med fötterna på nedflyttningsstrecket besökte Örebro och stod alltså för motståndet. ÖSK ställde upp sitt lag med en 3-5-2 uppställning till höger och en mer traditionell 4-4-2 till vänster. Vad man nu skall kalla det – det påminde alltså mycket om hur A-laget spelar i sina bästa stunder med undantag av att det inte fanns någon som kunde ta Astrits resp. RÅPs roller.
Debuterande som högerback gjorde William Gunnarsson och hans insats på den för honom nya positionen utvecklade sig efterhand till matchens stora behållning. På en med på ÖSKare ofta folktom högerkant att operera på fick han väldigt bra betalt för sin snabbhet. Synd bara att inte fler offensiva passningar hittade ut till honom. Defensivt såg han hur solid ut som helst.
Jag har inte så mycket noterat om första halvlek. Spelet – och det gällde båda lagen – var torftigt. Det var alldeles för många felpass och bortslagna passningar. Det mesta slogs framåt med förhoppningen att Ebrima Jaiteh skulle kunna suga till sig bollen och få kontroll, men precisionen hos passningsläggarna var aldrig tillräckligt bra. Den enda riktigt vassa målchansen hade Sollentuna i halvlekens sista minut. En fri spelare framför mål hade en väldigt bra möjlighet att stöta bollen i mål, men den gick ändå utanför.
ÖSK kom ut till andra halvlek med nya förhållningsregler och lite mer skärpa i sitt spel. Det betalade sig också rätt snabbt. Viktor Walldén passning från kortlinjen in i straffområdet blir ett perfekt nickupplägg för Ebrima Jaiteh. Ibo är rätt säker i de lägena och så även den här gången.
Sista halvtimmen blir sedan Sollentunas. De försöker det mesta i sin jakt på minst en välbehövlig poäng. Till slut har de till och med flyttat upp båda mittbackarna, men höjdbollar mot ÖSKs försvar där ju tre mittbackar återfanns är ingen bra modell om man vill göra mål. Sånär som ett överraskande skott i stolpen, som jag inte är säker på om Kalle Westdahl i ÖSK-målet hade full koll på, skapade de inte så värst mycket. ÖSKs backlinje med understöd av den till synes allestädes närvarande Mikael Loön kväste deras offensiva försök på ett effektivt sätt.
”Vi hade ett stort bollinnehav, men det ledde inte till så mycket”, tyckte Rikard Torstensson efter matchen. ”Det var en tuff match mot Sollentuna som spelade ett bra försvarsspel och gjorde det svårt för oss. Även om vi gjorde det lättare för dem genom att inte utnyttja planens bredd på rätt sätt”.
Bästa ÖSKare var som sagt William Gunnarsson i sin nya roll som högerkantsspelare. Alex Hahne är väldigt bra att ha i backlinjen mot inlobbade höjdbollar. Micke Loön bär numera lagkaptensbindeln och är på väg att utvecklas till en riktigt vass tvåvägsspelare. Ebrima Jaithe ser ibland lite väl borttappad ut, men är fysisk och svår för motståndarna att få grepp om. Dessutom gjorde han målet och var dessutom i inledningen till andra väldigt nära med ett skott som tog i utsidan av stolpen.
En eloge skall gå till Sollentunas lagkapten Dennis Elison, som trots den för dem säkert sura förlusten, kom ut efter matchen och tackade Rickard och tyckte att ÖSK varit ett fair-play lag son inte gnällde i onödan på vare sig motståndare eller domare.
Nästa uppgift för många av lagmedlemmarna blir en bortamatch i U21-serien mot IFK Norrköping på tisdag. På torsdag vänder U19-serien för ÖSKs del i Åtvidaberg och det blir sista matchen före ett semesteruppehåll på drygt en månad. (Fast då har ju U21 dragit igång igen).
Matchfakta:
52. 1-0 Ebrima Jaiteh (Viktor Walldén)
88. Varning Hampus Lundgren
Laguppställning: Karl Westdahl – William Gunnarsson (67), Alex Hahne, Viktor Franssila, Axel Påhlsson – Kevin Johansson, Mikael Loön (k), Mirza Turan, Oliver Kåhed – Viktor Walldén (61), Ebrima Jaiteh (75)
Ersättare: Simon Bladh (mv), Simon Danielsson (61), Gabriel Fernsten (67), Hampus Lundgren (75), Oscar Sandberg och Albin Ödberg
