Hit men inte mycket längre, säger Sebastian Henriksson, som bestämt sig för att avsluta sin fotbollskarriär när den här säsongen är över. Degerforssonen, som lyckades med konststycket att bli en populär och mycket uppskattad fotbollsspelare även i Örebro, har spelat de sista två åren i sin moderklubb, men nu tycker han att det räcker. Som ÖSKare skall man bland annat vara honom evigt tacksam för två av de nickmål, som hade en så avgörande betydelse för att ÖSKs vistelse i Superettan bara blev tvåårig, efter det att Lagrell och hans hejdukar hade tvångsnedflyttat klubben.
Det första av dessa mål satte han på Stora Valla, när han på övertid fastställde slutresultatet till 1-2 efter det att Thomas Andersson grävt fram bollen vid kortlinjen. Det andra var den nick som friställde Nedim Halilovic, då ÖSK besegrade Assyriska i den helt avgörande matchen i seriens sista omgång. Han gjorde en hel del andra viktiga mål för ÖSK också det året, men dessa två har fastnat i bloggens långtidsminne.
Hans tredje år i ÖSK blev inte lika lyckat som de första två. Åldern började väl ta ut sin rätt och han var inte längre självskriven på mittfältet eller som anfallare. Men han surade aldrig över att få sitta vid sidan av på avbytarbänken utan var alltid hundraprocentigt professionell i allt han företog sig. Mot slutet av säsongen, då det blev mittbacksbrist i laget, fick han på nytt en möjlighet att visa vilken allsidig fotbollspelare han var. Han var utan tvekan en starkt bidragande orsak till att ÖSK det året lyckades förnya sitt allsvenska kontrakt med två poäng till godo på nedflyttade Brommapojkarna.