På Skatteverket webbplats kan man begära en uppgift om de beslutade arbetsgivaravgifterna för de tre senaste månaderna för svenska företag och organisationer. Denna avgift uppgår till 31,4 % av den utbetalda lönen. Genom att följa hur arbetsgivaravgiften utvecklas och sedan räkna baklänges kan man alltså även få en uppfattning om utvecklingen av de sammanlagda personalkostnaderna.

Nu föreligger siffrorna för augusti månad.

Kommentar.
Januari – augusti.
Augusti var en månad med de näst högsta personalkostnader under året. Bara junis kostnader var högre. Jämfört med vad som skulle kunna kallas för den normala nivån under månaderna januari – maj + juli låg augustikostnaden 62 tkr högre än vad den genomsnittligt gjorde under jämförelsemånaderna. De 62 tkr innebär att lönekostnaderna var nästan 200 tkr högre än vad de varit under jämförelseperioden. Augusti lär ha varit den första månaden då Ahmed Yasins och Erik Anderssons lön belastade resultatet fullt ut. Är detta plus de ersättningen till de tre sommarförvärvade damspelarna förklaringen till de högre lönekostnaderna eller finns det dessutom något annat som förklarar ökningen?

Helår 2024 jämfört med 2023.

Låt oss anta, att personalkostnaderna kommer att ligga på den hittillsvarande genomsnittliga nivån under det återstående fyra månaderna av året. I så fall kommer den slutliga personalkostnaden att bli drygt 700 tkr högre än vad den var 2023.

Extrapoleringen jämfört med prognos (maj 2024).

Någon gång under det första halvåret publicerade ÖSK en prognos i en kvartalsrapport för det första kvartalet. Det är den enda kvartalsrapporten de publicerat och det var ett tag sedan, men ändå.

Hur som helst. Jämfört med personalkostnaderna enligt denna prognos ligger de fortfarande högre än den extrapolerade personalkostnaden. Men marginalen har krympt till en kvarts miljon.

Om vi däremot antar att personalkostnaderna för augusti representerar det nya normala (Yasin och Andersson plus de tre damspelare som togs in under sommaren) blir bilden en annan. I så fall kommer årets personalkostnader att landa på ca 23,1 mkr. Alltså ca 0,4 mkr högre än prognosen, men fortfarande säkert hanterbart.

Med den påfyllning i klubbkassan som Djurgårdens försäljning av Samuel Dahl gav innebär inte längre en prognos som missats med en halvmiljon eller så något överhängande hot mot ÖSK:s ekonomi och egna kapital.

En sammanställning över vilka personalkostnader (arbetsgivaravgift plus implicit lön) som hittills redovisats för lagen i Superettan. Beräkningen utgår från de arbetsgivaravgifter som rapporterats in till Skatteverket.

De här jämförelsesiffrorna bör tas med en ordentlig nypa salt. Här jämförs äpplen med päron. De olika klubbarnas organisationer skiljer sig åt. Vissa kanske har hela eller delar av sin ungdomsverksamhet avskild från elitfotbollen. Andra har ingen utvecklad damverksamhet om ens någon alls. 

Kommentarer.
De totala personalkostnaderna för augusti månad var 5,9 mkr. Det högsta beloppet hittills. Men ändå inte iögonfallande mycket högre än under tidigare månad, då kostnaderna i allmänhet legat på nivån 5,6 – 5,7 mkr. Juni och augusti är månaderna med de högsta kostnaderna.

Varberg.
Kostnadsbilden i klubben är ett mysterium. Hur kan de ha så höga kostnader? Den mest närliggande förklaringen är väl att de valt att inte anpassa sin kostnadsnivå (spelarlöner och administration) till de förutsättningar som gäller i Superettan.

Klubben har bra ekonomiska förutsättningar. Vid utgången av år 2023 redovisade de ett eget kapital på 24 mkr även om förlusten låg strax över 2 mkr. Kanske har de räknat med/hoppats på att kunna ta steget upp till Allsvenskan igen redan efter årets säsong. I så fall kändes det kanske motiverat att ligga kvar med en högre nivå på kostnaderna.

Trelleborg.
Klubben har även de till synes ”omotiverat” höga kostnader. Men Trelleborg har ett damlag som tog steget från Elitettan till Damallsvenskan inför det här året. Att ha ett lag i damernas högsta serie kostar en hel del även om ambitionerna inte är så höga.

Som en jämförelse och referens kan nämnas, att hos KIF Örebro (som verkar under mycket knappa omständigheter) låg personalkostnaderna på lite drygt 7 mkr förra året. Så Trelleborg är måhända ”ursäktade” för sina till synes höga personalkostnader.

Degerfors.
Degerfors verkar på ett helt annat sätt än Varberg ha lyckats krympa sina kostnader till en nivå som anpassats till Superettan. Deras personalkostnader har hittills legat drygt 300 tkr lägre per månad än vad ÖSK:s gjort. Men i augusti redovisade de arbetsgivaravgifter på 639 tkr (motsvarande lönekostnader på lite drygt 2 mkr). Frågan är nu om augusti månads siffra var uppblåst på grund av engångskostnader i samband med spelarförvärv eller om de kommer att fortsätta på den högre nivån. Förmodligen är förklaringen till augustisiffran både engångskostnader och högre lönekostnader.

Degerfors redovisade ett utgående eget kapital på 9,4 mkr och en förlust på 4,4 mkr för år 2023.

Dubbla arbeten.
Några klubbar har betydligt lägre personalkostnader än övriga. En förklaring till detta kan vara att de i stor utsträckning har deltidsarbetande spelare vilka på så sätt drygar ut ersättningen från klubben. För klubbar som nyligen tagit sig upp från Ettan verkar detta gälla genomgående. I Ettan finns det få heltidsarbetande spelare (inbillar jag mig). I olika sammanhang har jag fått bekräftat att det förhåller sig på detta sätt i Skövde, Oddevold, Sandviken och Utsikten. Förmodligen även i en del andra klubbar för vissa spelare.

Skövde.
Skövde hade ännu inte skickat in någon arbetsgivaravgiftsdeklaration för augusti. Deras siffror i sammanställningen baseras på perioden januari – juli.