James Frempong spelade vänsterback och märktes inte speciellt mycket förrän under den sista kvarten, då han anföll gång på gång efter sin kant. ÖSKs försvar hade stora problem i sina försök att få grepp om honom. Här är det från vänster David Johansson, Oscar Fardelin med ryggen mot kameran samt Stefan Hannason som med gemensamma krafter försöker få stopp på den före detta ÖSKaren. (Bild: Peter Fardelin).
ÖSKs U21-lag mötte på tisdagskvällen sina U21-kollegor från IFK Norrköping. Östgötarna kom till spel med ett lag som från starten innehöll nio spelare från A-truppen, de flesta av dessa tillhörde dock kategorin ”mindre kända”. Det verkar för övrigt som om man hos IFK inte har någon ”riktig” U21-trupp utan att man till sin A-trupp tar in de mest lovande spelarna från U19-truppen när denna spelat klart. ÖSK har ju iofs inte heller någon U21-trupp, utan med tanke på de ingående spelarnas ålder och erfarenheter skulle det vara mer korrekt att kalla den truppen för U19.
ÖSK startade med Jonas Sandqvist i målet, en halvrutinerad backlinje med från höger David Johansson, Eidur Sigurbjörnsson, Andreas Ståhl och med Christoffer Wiktorsson längst ute till vänster. På mittfältet ställde Stefan Hannasson upp i balansrollen medan Haris Karahmet och Lukman Murad i alla fall nominellt hade mer offensiva uppgifter. Peter Samuelsson centrerade ett anfall med Ahmed Yasin och Kushtrim Lushtaku till höger resp. vänster.
Det skall väl sägas på en gång att det aldrig var ÖSKs match. Norrköpings spelare var helt enkelt för bra och ÖSK hade väl egentligen ingen riktigt bra målchans på hela matchen. Peter Samuelsson var helt isolerad på topp och yttrarna hade inte många rätt. Samuelsson skall ju vara en typisk straffområdesspelare, men om inte bollen ens kommer dit så känns han rätt ofarlig. Jag fick dessutom en känsla av att de två yttrarna inte så gärna samspelade med ÖSKs mittfältare. Lukman Murad ropade på bollen vid flera tillfällen i bra lägen med mycket fri yta omkring sig, men anfallarna föredrog att gå framåt för att sedan köra fast i norrköpingsförsvaret (eller slå bort bollen). Att spelarna från de två trupperna förmodligen inte känner varandra speciellt bra, inte tränar ihop och inte spelar ihop annat än i U21-sammanhang gör inte saken lättare.
Norrköping tog ledningen efter ca. en kvart genom den målfarlige Christoffer Nyman. Han kom fri till höger om Jonas Sandqvist och placerade bollen lågt vid bortre. Lite dåligt av ÖSKs två högerförsvarare att låta honom få så pass mycket utrymme. Sedan hände väl inte så mycket mer under den halvleken rent spelmässigt. Kushtrim gick av redan efter en dryg halvtimme. NA skriver att han var skadad – inte direkt något som jag lade märke till, man han kan ju haft någon typ av känningar. (Enligt papperstidningen lindades han efter att han blivit avbytt). I hans ställe kom Simon Leonidsson in.
Andra halvlek.
Peter Samuelsson spelade bara en halvlek. Enligt vad jag hörde på läktaren var det tveksamt om han ens skulle ha spelat den, eftersom han tydligen fortfarande dras med sviter efter sina sjukdomar. Men han ville väldigt gärna och fick alltså en halvlek. Hans bidrag till spelet var dock ringa, men det var nog mest hans lagkamraters fel, som inte kunde leverera något som var användbart för honom. Ett bra läge fick han på ett snettinåtbakåt inspel från Ahmed Yasin, men Peters skott gick klart över. ÖSK hade dessutom knappt några hörnor, så han fick inga bra möjligheter att få utlopp för sin nickstyrka heller. Peter är inte alls lika rörlig som William Atashkadeh som ju i alla fall delvis kan skapa sina chanser själv.
I slutet av andra halvlek kunde Norrköping öka på till 2-0. Detta var dock inte resultatet av bra spel utan av vad som verkade vara en klar missbedömning av matchdomare Kalle Jansson, Örebro. Väldigt få om ens någon på läktaren verkade förstå vad som hände, men straff blev det hur som helst och den slogs säkert i mål av Lars Gerson – Sandqvist var chanslös. Även om målet som sådant mest av allt var en gåva från domarhåll, så var det inte på något sätt orättvist med ett andra mål för Norrköping. Den fd. karlslundspelaren Isaac Kiese Thelin, som annars förde en rätt anonym tillvaro och dessutom slog bort några bollar i lovande lägen, hade till exempel en riktig kanon i ribban. Dessutom hade Norrköping i princip matchen igenom ett antal bollar som slogs in mellan målvakt och backlinje och som IFK-anfallare så när lyckades stöta in med någon kroppsdel. Någon av dessa bollar kunde eller skulle kanske till och med ha resulterat.
Med en kvart kvar blev Lukman utbytt och Simon Glännestrand från PAL/U17-truppen fick känna på U21-spel för första gången. Några minuter senare var det Oscar Fardelins tur, då han bytte av Ahmed Yasin ,som fått en smäll. På foten tyckte jag att det var (vadkaka skriver morgonens NA). Han försökte spela vidare efter att ha fått behandling vid sidan av plan några minuter, men han märkte rätt snabbt att det inte kändes bra. Jag tror att det från början var meningen att Simon skulle ha bytt av honom, men så fick man lov att byta ut Lukman och Ahmed kämpade på några minuter till tills dess att Oscar var klar.
Spelarkritik.
Inte så mycket att säga beträffande detta. NA skriver att ingen av spelarna stärkte sina chanser för spel i A-laget och jag är beredd att hålla med. Möjligen med undantag för Christoffer Wiktorsson, som skötte det mesta på ett bra sätt. I den här typen av match och med den här typen av motstånd (och medspelare) är det dock svårt att få en klar uppfattning om hur en vänsterback fungerar. Norrköping hade en riktigt snabb spelare på sin högerkant (Modou Barrow?) och jag tyckte att degerforsarn klarade de löpduellerna bra. Han ser dock i mina ögon fortfarande mer ut som en mittback än som en typisk vänsterback. Positivt ur ett ytterbacksperspektiv är att han har riktigt bra inkast. Det var till och med så att försvararna kom fram för att försöka nicka, då han fick ett inkasttillfälle i höjd med Norrköpings straffområde. Jonas Sandqvist gjorde väl vad han skulle, men inte mycket mer. Kanske skulle ha kunnat bryta en del av inspelen som kom parallellt med mållinjen. De var farliga mest varje gång, även om inget av dem resulterade. Eidur Sigurbjörnsson såg rätt darrig ut till attt börja med, men spelade upp sig. I den 20:e minuten missade han en nickduell ute vid sidlinjen, vilket resulterade i ett något tursamt offsidemål för Norrköping (tursamt offside, sett med ÖSK-ögon). Ahmed Yasin och Kushtrim Lushtaku tyckte jag var alldeles för själviska i sitt spel. De ville göra för mycket själva och verkade inte vara så villiga att samarbeta med sina lagkamrater. Kushtrim envisades dessutom med att ta de fasta situationerna från vänsterkanten. Frisparkar som han försökte knorra in vid bortre, men utan någon vidare precision i utförandet.
Av ungdomarna glimtade Lukman Murad till med bra passningar vid några tillfällen, men han tappade även bollen olägligt några gånger, så insatsen var inte på något sätt hundraprocentig. (Men han har inte fyllt 16 än). Stefan Hannason och Haris Karahmet hade problem att etablera sig på mittfältet, vilket väl i första hand berodde på att de hade problem med tempot. Haris är en utmärkt huvudsspelare och han gick segrande ur en hel del höjddueller. De här matcherna är säkert väldigt bra för U21-spelarna som får möta bättre motståndare, vilka spelar i ett högre tempo. För A-truppsspelarna ger de dock inte speciellt mycket av dagens match att döma.
Laguppställning.
Målvakt: Jonas Sandqvist
Backar: David Johansson, Eidur Sigurbjörnsson, Andreas Ståhl (k), Christoffer Wiktorsson
Mittfält: Haris Karahmet, Stefan Hannason, Lukman Murad (75)
Anfall: Ahmed Yasin (78), Peter Samuelsson (46), Kushtrim Lushtaku (36)
Ersättare: Jonathan Thuresson (mv), Simon Leonidsson (36), Miralem Malic (46), Simon Glännestrand (75), Oskar Fardelin (78)
IFK Norrköping: U 21: Seger 2-0 mot ÖSK (Något överdrivet – så bra tyckte jag inte Norrköping var, men de var klart bättre än ÖSK. Nu blir det dock i sådan här sammanhang ofta en jämförelse mellan äpplen och päron. Lagen har ofta inte samma bakgrund eller förutsättningar).
Kapten Blod: Webb-TV: Höjdpunkter från matchen mot Peking
