Örebro SK lånar in mittfältaren Manasse Kusu från Mjällby AIF. Lånet sträcker sig över hela säsongen 2026 och klubben uppger också att det även finns en köpoption inbakat i lånet.
Den nu 24-årige Kusu föddes i Kongo-Kinshasa i december 2001 men kom till Sverige och Norrköping 2012 där han inledde hos IK Sleipner innan han senare flyttade till IFK Norrköping där han fick debutera i Allsvenskan som 18-åring 2019. Debuten skedde för övrigt via ett inhopp mot just Örebro SK i en match som Peking vann med klara 3-0 efter bland annat två mål av Simon Skrabb.
Det blev dock rätt få spelade Allsvenska minuter under de där första åren utan istället blev det mest spel i sammarbetsklubben Sylvia innan Kusu lämnade IFK Norrköping för spel med Östers IF. Först på lån under hösten 2021 som sedan följdes av en permanent övergång inför 2022 där han stannade tills dess att Mjällby AIF köpte loss Kusu sommaren 2024. Övergången skulle sedan träda i kraft först vid årsskiftet 2024/25 men ytterligare någon månad in på hösten kom de båda klubbarna överens om att göra klart flytten i förtid och redan den 23 augusti 2024 blev flytten till Mjällby helt klar.
Kusu hade då varit en stabil och bärande spelare hos Östers IF där han varit en given startspelare bredvid kanske framförallt förre ÖSK-spelaren David Seger. Kusus betyg på SofaScore vittnar om att han 2023 spelade 25 matcher för ÖIF och kvitterade ut betyget 6.96 vilket motsvarar godkänt som helhet men det som stack ut ordentligt var Kusus passningsprocent som den säsongen låg på 88.6% i lyckade passningar (APS%). Även lyckade långbollar stod ut där han under säsongen slog hela 78 stycken långbollar (73.6% lyckades).
Säsongen 2024 blev det 17 matcher med Öster innan han såldes till Mjällby och under de matcherna fick han det betydligt bättre betyget 7.25 vilket måste anses som ett mycket gott betyg, APS% under dessa matcher landade in på 88.7% och därtill 76 stycken långbollar (73.1% lyckades). Många av dessa långbollar gick för övrigt mot en djupledslöpande Adam Bergmark Wiberg. Kanske att en sådan som Kim Dickson men kanske framförallt Ahmed Yasin kan dra nytta av den typen av långbollar i ÖSK 2026? Hans ersättare i Östers IF Kevin Höög Jansson (som av en del beskrevs som en bättre spelare än Kusu) fick marginellt bättre betyg med sina 7.29 i betyg hos SofaScore och Höög Jansson fick dock lägre APS% och färre procent lyckade långbollar jämfört med Kusu.
I Mjällby uteblev dock speltiden och det blev totalt bara 5 Allsvenska matcher innan Kusu lånades ut till den finska ligan och Jaro FF. Det ska dock nämnas att under dessa fem matcher hade Kusu en APS% på 92.8% och 80% av hans långbollar hamnade till rätt adress. Vid tiden för utlåningen skrev Mjällby på sin hemsida att ”med tanke på konkurrenssituationen i seniorlaget gör vi bedömningen att Manasse mår bra av att spela regelbunden seniorfotboll i en bra miljö som kommer hjälpa honom utvecklas som fotbollspelare”.
Sagt och gjort så fick Kusu en ordinarie tröja i Jaro med speltid i 22 matcher (20 i ligan och 2 i finska cupen) och precis som tidigare var hans APS% mycket hög med 89.2%, 51 långbollar varav 69.9% lyckades.
Det är med andra ord en passningssäker och långbollassäker defensiv mittfältsmotor som ÖSK plockat in. Vågar man kanske till och med gå så långt som att säga att Kusu har vissa likheter med Nordin Gerzic?
I övrigt kan man beskriva hans spelstil som präglas av att arbeta hårt utan boll, vinna dueller och bryta motståndarnas uppbyggnad. Han är snabb i press och visar god aggressivitet och uthållighet under matcherna. Kusu har också en god snabbhet vilket hjälper honom att täcka ytor och återerövra bollen. Kusu är dock inte en spelare som (hittills åtminstone) bidrar särskilt mycket i poängprotokollet då han endast står uppsatt på 3 mål och 2 målgivande passningar under åren 2019-2025. Skulle man dock räkna så kallade ”hockey-assists” där även passningar som lett fram till målgivande passningar räknas är bloggen övertygad om att Kusu skulle haft betydligt många fler av den varan.
När vi nu vet att det är Rikard Norling som är huvudtränare för Örebro SK kommande säsong kan vi ganska lätt se att Massane Kusu är som klippt och skuren för en av de två centrala defensiva eller dynamiska mittfältarna som Norling brukar nyttja i sin spelidé och tittar vi på ÖSKs trupp kan vi nu räkna ut att Kusu med all sannolikhet kommer att bli en av de absolut mest tongivande spelarna på det centrala mittfältet. Kanske i lag med Hampus Söderström men kanske att det också skulle kunna fungera tillsammans med Erik Andersson (även om den senare omgärdas av vissa flyttrykten på senare tid). Kanske att också en sådan som Simon Amin (om han blir kvar i ÖSK?) skulle kunna vara en utmärkt partner till Kusu. Utöver de redan nämnda har vi också Melvin Bajrovic, Wessam Dukhan (som dock är skadad i skrivande stund) och beroende på hur Norling väljer att se på de olika spelarna även Hamse Shagaxle, Sebastian Tipura och kanske också Antonio Yakoub som ju fick spela en hel del mittfältare under 2024 även om den senare oftast var mer offensiv än defensiv. Rikard Norling har ju ofta använt sig av två ”sexor” i sina formationer.
Oavsett så måste bloggen ändå tycka att lånet/värvningen av Manasse Kusu är något av ett kap som vi ser mycket fram emot att stifta bekantskap med.
Gällande själva köpoptionen på lånet så är vi dessutom övertygade om att sportchefen Enes Ahmetovic förhandlat fram en lösning som liknar den han gjorde med Blessing Asumang Dankwah eller med Albion Ademi i Värnamo för den delen. Det vill säga en lösning som är uppgjorde och klargjord redan på förhand.
För den som vill se lite mer av Manasse Kusu kan vi rekommendera den här ”agent-videon” som det görs så många av nuförtiden.
Örebro SKs nye huvudtränare blir den 54-årige Rikard Norling som senast hade huvudansvaret för FC Stockholm Internatzionale i Ettan Norra. Norling presenterades på juldagens morgonen efter det att hans tidigare klubb (av misstag) lagt ut en nyhet där dem beskrev att Norling var såld till ÖSK.
Om bloggen förstår saken rätt så hade ÖSK planerat att presentera nyheten först den 26 december men nu blev det alltså en dag tidigare än planerat på grund av FC Stockholms miss.
Hursomhelst så är Rikard Norling en mycket meriterad tränare som inledde sin tränargärning som ungdomstränare i Brommapojkarna redan i början av 90-talet. Det första senioruppdraget kom som assisterande tränare till Stuart Baxter i AIK i slutet av 90-talet och början av 00-talet och därefter har Norling haft delat eller eget huvudtränaransvar i Väsby IK, GIF Sundsvall, AIK (första vändan som huvudtränare), Assyriska FF, Malmö FF, norska SK Brann, AIK (andra vändan som huvudtränare) och IFK Norrköping innan dess att han alltså tog över FC Stockholm i oktober 2023.
Meritmässigt så sitter Norling på tre SM-guld (ett som assisterande tränare i AIK 1998, ett som huvudtränare för Malmö FF 2013 och ett som som huvudtränare för AIK 2018). Därtill har han kommit tvåa med AIK (som assisterande) 1999 och som huvudtränare för AIK 2016 och 2017. I Svenska Cupen har han vunnit den en gång (som assisterande) med AIK 1999 samt förlorat finalen som huvudtränare med AIK 2001.
Ska bloggen försöka beskriva Norlings hittillsvarande gärning så slås vi över hur han varit i ständig utveckling och egentligen aldrig stått still i sin tränarfilosofi men något som alltid stått ut är hans förmåga att få sina lag att vara starka defensivt. Som exempel måste man i det sammanhanget nämna att när han vann SM-guld med AIK 2018 släppte laget endast in 16 mål på en hel säsong och så har det sett ut egentligen vart han än vänt sina steg. De senaste två säsongerna i Ettan Norra har till exempel FC Stockholm släppt in klart minst mål av samtliga lag (23 insläppta mål 2025 respektive 24 insläppta 2024).
Detta om något vore klart intressant om han kunde ta med sig även till Örebro SK som ju haft mer eller mindre vidöppna dammluckor i försvarsspelet de senaste åren då man 2022 släppte man in 28 mål, 2023 45 mål, 2024 36 mål och 2025 hiskeliga 54 insläppta mål.
Men ÖSKs melodi och uttalade målsättning är ju inte att spela ultradefensiv fotboll utan den sportliga ledningen har istället varit tydliga med att laget ska spela en fotboll där ÖSK har initiativet och driver matcherna själva med något som bäst går att beskriva som ”Kim Hellberg-fotboll” och just det där är något som även Rikard Norling utvecklat över tid. Tittar vi exempelvis just på de två senaste åren i FC Stockholm så har Norlings lag varit ett av de allra mest offensiva lagen och bloggen har fått till oss ett par bilder som ska försöka illustrera det.
Säsongen 2024 – Ettan Norra.
Här ser vi ett lag som dominerade sina matcher oavsett motstånd. Man hade mycket boll, pressade mycket och intensivt och man drev sina matcher (dock kanske lite för mycket?) – det var all-in överallt. Kanske att man kan beskriva det som att FC Stockholm under 2024 gick all-in för att vinna varje enskild match.
Possession, Game Dominance, FTE PG, EIB PG: Höga → konstant etablerat spel
Pressing Efficiency, PPDA & Pressing Intensity: Höga → laget pressar ofta och över hela planen
Won Balls OH & Final Third: Väl över snittet → aktiv hög återerövring
Den säsongen slutade FC Stockholm på andra plats i Ettan Norra men slogs ut av GIF Sundsvall i kvalet. Laget gjorde hela 70 mål framåt samtidigt som man endast släppte in 24 mål bakåt.
Laget var under 2024 ett extremt boll- och pressdominerande lag som ville vinna matchen genom konstant övertag i alla faser.
I laget fanns spelare som Mail Lundgren (som senare såldes till Degerfors IF) och Cameron Streete (numera i Landskrona BoIS) men också viktige mittbacken Luka Dobrijevic som besitter en väldigt bra passningsfot.
Säsongen 2025 – Ettan Norra.
Under den senaste säsongen tappade FC Stockholm ett par av de viktigaste spelarna samtidigt som motståndarna kanske började hitta lösningar på deras spel. Bland annat har vi läst att fler av lagen i Ettan Norra började punktmarkera mittbacken Dobrijevic för att stoppa hans så viktiga (för FC Stockholm) passningsspel.
Trots detta visar man ändå upp ett spel som påminner om året innan även om det inte är lika mycket ”all-in”. Möjligtvis är det också ett aktivt val från Norlings sida för att hitta nya vägar och metoder i sin spelfilosofi för man var fortsatt dominant – men mer situationsanpassad i sin spelstil, man hade mindre volym men kanske mer kvalitet och det var en tydligare balans mellan kontroll och genombrott.
Skillnaderna mellan 2024 och 2025 är att xG PG & xGA PG, Game Dominance & Possession och Buildup Efficiency fortsatt är högt och över genomsnittet men att Pressing Intensity & Won Balls Final Third och PPDA är nedtonat och därför skulle kunna indikera lägre risk, bättre försvar.
Kanske att man kan beskriva det som att FC Stockholm under 2025 gick för att försöka vinna serien snarare än att varje enskild match. Ett så att säga mer cyniskt, effektivt och taktiskt flexibelt lag som fortfarande dominerar – men på sina egna villkor.
2025 slutade dock laget på fjärde plats i tabellen och man gjorde ”bara” 53 mål framåt samtidigt som man släppte in 23 bakåt. Man lyckades helt enkelt i lite mindre utsträckning 2025 jämfört med 2024 men bloggen vill då också väga in att man tappade flera tongivande spelare mellan säsongerna samtidigt som motståndarna delvis lärde sig att hitta motmedel mot FC Stockholms sätt att spela.
Det man ändå rätt tydligt kan se av dessa båda bilder och säsonger är att här snackar vi om ett offensivt lag som vill dominera matcherna på sitt eget sätt snarare än att man anpassar sig till andra lags sätt att spela.
Så om bloggen ser till de senaste två åren i FC Stockholm så har Norling tydligt behållit sin defensiva förmåga men också kryddat den ur offensivt hänseende. Sen återstår det att se hur väl det fungerar i Superettan som vi ju vet är en serie som skiljer sig rätt avsevärt från Ettan. Främst gällande det offensiva. I Ettan är det mer möjligt att spela tok-offensivt och komma undan med ett mindre balanserat försvarsspel. I Superettan kan du åka ur serien om du inte har koll på det defensiva delarna. Det såg vi om inte annat på Trelleborgs FF som den här säsongen spelade sig ur Superettan genom att många gånger helt fallera i det defensiva och ÖSK var ju i ärlighetens namn inte särskilt mycket bättre.
Så, som sagt, om Rikard Norling kan förbättra ÖSKs defensiv och kombinera det med de offensiva delar han uppenbarligen anammat i FC Stockholm skulle det kunna bli en riktigt intressant säsong som vi har framför oss.
Men vad får Örebro SK då i Rikard Norling? På ett sätt är det delvis Norling som ligger bakom den där ”Kim Hellberg-fotbollen” då det var just Norling som satte Kim Hellberg som assisterande tränare under sin tid i IFK Norrköping. Det är också den Norling som Kim Hellberg själv uttryckt sig ha inspirerats och tagit lärdom av. Men det är också en Norling som idag tar lärdom och inspireras av Kim Hellberg. Det går om inte annat att se i nedanstående avsnitt av youtubeprogrammet Norling & Pense Reflekterar där Rikard Norling och hans parhäst Anders Pense tittar och diskuterar igenom hur Hellbergs spelidé såg ut i Hammarby. I videon får man som tittare också en rätt nära bild över hur Norling resonerar och tänker om olika delar i spelet och det finns flera klipp där han själv beskriver hur han inspirerats av det han här analyserar.
Vill man titta tillbaka och få lite bakgrundshistoria kring ÖSKs nye tränare kan bloggen också rekommendera det här poddavsnittet med Studio Allsvenskan som spelades in strax efter det att Norling presenterats av FC Stockholm. Avsnittet har således två år på nacken men bloggen tycker ändå att det finns intressanta passager som är väl värd att lyssnas på. Bland annat beskriver han vad som gick snett i IFK Norrköping och också att han ser en tydligt rivalitet mellan Norrköping och Örebro SK. I ett roligt meningsutbyte uttrycker han ungefär att om man har varit tränare för IFK Norrköping och sedan går till Örebro SK så säger det väldigt mycket om vad man egentligen tycker och tänker om Norrköping.
Även fotbollsmagasinet Offsides artikel om och med Rikard Norling är intressant läsning för att sätta sig in i bakgrunden kring ÖSKs nye huvudtränare. Artikeln är visserligen gömd bakom betalvägg men prenumererar du inte redan på Offside så kanske det är dags nu? Man brukar kunna testa en månad gratis om man väljer att enbart ta den digitala versionen av tidningen.
Nerikes Allehandas redaktion har också spelat in ett lyssningsvärt avsnitt av sin podd Hemmaborgen som är mer dagsfärskt efter nyheten om Rikard Norlings inträde i ÖSK.
I avsnittet beskriver man bland annat hur ÖSK under Rikard Norling skulle kunna ställa upp i en formation som defensivt mest liknar en 4-4-2 men offensivt mer lutar åt en 4-2-3-1 med inverterade yttrar och höga ytterbackar och två ”sittande” defensiva (eller dynamiska) mittfältare.
Sammanfattningsvis ser bloggen fram emot att se hur kombinationen Rikard Norling och Örebro SK kommer att ta sig och vi tycker spontant också att det känns som ett riktigt spännande och intressant val av ÖSKs sportliga ledning.
Bloggen har inte skrivit så värst många rader om de senaste veckornas rykten om olika tränare som antingen ska finnas på en lista över tänkbara namn eller namn som redan uppges vara ”klara” för ÖSK.
Det enda vi vet är att så länge ingenting är officiellt så är det inte klart.
Ska vi ändå försöka spekulera oss fram lite grann så är bloggen av uppfattningen att det enda som egentligen sagts om den kommande huvudtränaren är det som Enes Ahmetovic sade till NA den 10 december ”– Min upplevelse är att det från styrelsen och styrelseordförande Lars Larsen, till sportrådet och ner till mig, är ganska glasklart att vi är ute efter en tränare som ska försöka utveckla vårt sätt att spela, utveckla våra spelare och försöka styra spelet”.
I övrigt har det inte sagts något från officiellt håll utan det som kommit ut därefter är bara spekulationer.
Tittar vi ändå närmare på det Ahmetovic berättade för NA så tycker vi oss ändå förstå det som att den nya tränaren ska fortsätta på den redan inslagna vägen där ÖSK ska vara ett lag som ”spelar boll” snarare än anpassar sig till motståndarna. Det var så som Sreten Kenic ville spela men inte riktigt lyckades med och det var även så som också Patrik Haginge ville spela även om han var tvungen att vara lite mer pragmatisk under hösten.
Bloggen vill också minnas att vi hört Enes Ahmetovic säga i någon podd vi hört (kanske att det var i podden Bonnjävlar?) att problemet var inte rekryteringen av Kenic i sig utan problemet var att man försökte gå från 0 till 100 på en gång och att det var just den snabba förändringen som inte lyckades (obs att detta är fritt taget ur minnet och inget direkt citat). Haginge blev sedan någonting däremellan och nästa tränare bör således bli en fortsättning på ungefär samma spår. Något annat har bloggen egentligen svårt att se.
Sen har det trots detta dykt upp en del rykten om allt från Eldar Abudlic (som numera är klar för IFK Norrköping) till Joakim Persson (tidigare i Varbergs BoIS med mera) men så värst konkret har de där ryktena inte varit att den här bloggen (än så länge) vill ta något av dem på särskilt stort allvar.
Vem som tränar Örebro SK 2026 kommer att ge sig när allt väl är klart. Tills dess kan vi bara avvakta.
Men för bloggens vidkommande skulle vi bli oerhört förvånade om den tränaren som så småningom väl kommer in inte har en fotbollsfilosofi som handlar om att föra spelet och spela boll. Lite likt det Sreten Kenic försökte med. En Kim Hellberg-typ helt enkelt.
Åke Johansson – bloggen Lilla Fridolfs skapare – har även i år varit vänlig och låtit Eyravallsbloggen dela hans summering av årets säsong med kommentarer och en betygsättning på alla spelare som varit i närheten av årets A-trupp. Det började i moll men slutade ändå på något sätt med en slutkläm i dur.
ÖSK Fotbollssäsongen 2025
Det är dags att summera en sällan upplevd säsong av usla resultat och prestationer. Individuella tabbar och blunders som blev ödesdigra poängtapp och ett nedbrutet självförtroende för de spelare som gjorde misstagen. Men även lagets kollektiva självförtroende fick sig en törn och Lilla Fridolf har under säsongen mer än en gång efterlyst en mental tränare till laget. De enda som fortsatte att tro på ÖSK i Superettan var Kubanerna och truppen själva även om Kubanerna buade ut laget halvdussinet matcher på hemmaplan i samband med slutsignal. En nykomponerad trupp med nya unga tränare och ledare utan koppling till ÖSK och Örebro tog sig an försäsongen 2025 För fjärde säsongen i rad var spelaromsättningen enorm och tillsammans med sommarvärvningarna blev det totalt 15 nyförvärv inklusive juniorer som lyfts upp från den egna akademin. En skrämmande hög siffra och att skapa en fungerande lagenhet av denna Främlingslegion förstår varje läsare av dessa rader var en utmaning för ledarna som också var nya för varandra.
Ahmed Yasin En av de tre bästa 2025
Lilla Fridolf har haft för vana att skärskåda spelartruppens kvaliteter och prestationer i de hemmamatcher på Vallen som bloggen bevakar på nära håll. I år har Fridolf sett samtliga tävlingsmatcher live, både i cup och serie samt kvalmatcher, även den på bortagräs mot HTFF på Kanalplan på söder i Stockholm. Tidigare summeringar av spelares prestationer för de senaste säsongerna redovisas här med hjälp av länkar för den historiskt intresserade. Denna bedömning görs för tionde gången detta år, så häng med:
Resultaten i Svenska cupen gav en fingervisning om hur resultaten i serien skulle bli, men i det läget var det ingen som ville tyda kaffesumpen. Alla skyllde på att spelarna inte var samspelade eller vana vid det nya spelsystemet som tränare Sreten Kenic infört. Blir svartvitt kosmonauter eller grodmän 2025, var den retoriska frågan Fridolf ställde innan serien. Svaret blev grodmän på ett sätt som ingen kunde tro. Nåväl, vårsäsongen blev en rysare och precis som regalskeppet Wasa kantrade Sport på jungfruturen och sjönk omedelbart till botten. Ett relativt tidigt tränarbyte till Patrik Haginge gav ingen omedelbar förbättring. Laget blev ofta för långt och många på mittfältet alibilöpte bakåt. Mittfältet var blodfattigt, uddlöst, fantasilöst och alldeles för kladdigt. Som tur var så behövde inte svartvitt vänta 340 år på bärgning utan ÖSKs Franzén och Fälting kom till sommaren i form av Yasin, Stenberg och Ojrzynski. Resten är historia, en historia med lyckligt slut. Välregisserat och med ett avgörande på straffar i den andra kvalmatchen där den tilltänkte mittfältsdominanten Erik Andersson slog in den avgörande straffen på Behrn inför storpubliken 10500 personer en kall november eftermiddag. En spark som räddade både ordförande Lars Larsen och sportchef Enes Ahmetovic till en fortsättning i klubben.
Nu ska Lilla Fridolf betygssätta alla spelare som agerat och spelat på hemmaplan under säsongen. En spelartrupp som genomfört en klapprutten säsong och hängde kvar tack vare att det fanns två lag till i serien som var lika dåliga och Sport klarade sig till kval på 22 poäng när det tidigare säsongen krävts minst 30 för att komma till negativt kval. ÖSK bortaspel har varit traditionellt dåligt och hemma raserades borgen tidigt och första vinsten för laget kom först i omgång 22! Att man klarade sig kvar i Superettan var en kombination av matjord i fickorna, ryggrad och sammanhållning i spelartruppen. Man får heller inte glömma två outtröttliga hejarklackar i form av Kubanerna samt de mer mogna männen i GFÖ, Gamla Fina Örebro.
Johan Stenberg En av de tre bästa 2025
Innan Fridolf sätter igång känns det inte som att det blir några storskogar som kommer att delas ut till spelarna. Ärlighet varar längst och det gäller att titta på hela säsongen utan att förblindas av det faktum att laget räddade sig kvar mirakulöst kvar i serien på den sista Anderssonsparken.
Malte Pålsson satt på ett utgående kontrakt som inte förnyas 2026, ett par fatala misstag skapade oro i styrelsen och nervdaller i laget, långt från den imponerande säsong han hade 2024 i ÖSK, bänkades från sommaren och framåt men gjorde ett bra jobb som bänknötaren, positiv, saknar några decimeter för elitfotboll, gör tyvärr inga sk idioträddningar som ger poäng 2 Markaskogar
Buster Runheim fick hoppa in några matcher på våren men blev sedan från sommaren utlånad till BK Forward, lång och ung men saknar tiotalet kilon och respekten i straffområdets luftrum, låt musklerna växa precis som moppefjunen så blir det bra om några år, elaka mittbackar hos motståndarna flyttade lätt undan honom, får vara kvar eftersom han är ett framtidsnamn, 1 Markaskog
Jakub Ojrzynski kom i sommarfönstret, polack som spelat i Liverpool, räddare i nöden, gör galna räddningar som avgör matcher, inte en blunder på hela hösten, precis den som laget behövde, har kontrakt 2026 hoppas han stannar, att Jakub kallas för Kuba sedan tidigare gör honom inte mindre populär 7 Markaskogar
Alai Ghasem sprattelgubbe, löpvillig högerback som har hela högerkanten som sitt arbetsområde, bättre offensivt än defensivt, ovårdad i sitt spel och i sina inlägg, ingen given startspelare, nu knäskadad på långtid, rehabbar nästa vårsäsong 2 Markaskogar
Oskar Käck löpvillig herre med långa inkast som specialité, måste lära sig positionsspel och bli lite tuffare, utlånad till Gefle under hösten, tvek på om han får förnyat förtroende 2026 1 Markaskog
Ludvig Richtner höstlån från Elfsborg när Ghasem gick sönder, en hel del speltid men lyckades inte övertyga styrelse, lagledning eller publik om sin storhet så han går tillbaka till EIF vid årsskiftet. 2 Markaskogar
Dino Salihovic back/halv eller wingback med intensiv och småful spelstil, ibland slarvig och orsakade ett par baklängesmål, kom ändå runt på kanten några gånger till hyggliga inlägg, 3 Markaskogar
Joseph Baffoe mittback med allsvensk erfarenhet och landslagsmeriter, bra huvudspelare och placeringssäker men slarvade rejält i uppspelen vid några avgörande tillfällen, utgående kontrakt men kan kanske lockas att stanna, bra ihop med Stenberg i mittlåset. 5 Markaskogar
Erik McCue ungtupp som behöver en rutinerad mittback bredvid sig, snabb med ännu oskolad, kan ännu inte hålla ihop försvaret på egen hand, knäskadad och rehabbar våren 2026, 3 Markaskogar
John Stenberg ett fantastiskt nyförvärv, en guldklimp med en precis och känslig vänsterfot, sköt laget till straffläggning i sista kvalmatchen, bra huvudspelare, den mittback laget saknat i några år. 7 Markaskogar
Jesper Modig rejäl skåning, tyvärr skadebenägen häl, bra på huvudet, bra vänsterfot, bra ledaregenskaper på plan, tyvärr lite långsam, hjälpgumma i försvaret, utgående kontrakt men får mer än gärna vara kvar 4 Markaskogar
Lowe Astvald egen produkt, bra vänsterfot, klok, tyvärr skadad från tid till annan och behöver mer hårdhet och tuffhet på seniornivå, spelat relativt lite, en match från start, framtidsnamn 3 Markaskogar
Victor Sandberg några kortare inhopp, svårt för Lilla Fridolf att få en uppfattning men behöver tuffa till sig och få några kilo extra, för lite speltid för Markaskogar
Herman Bruhn kom in nån gång, rörde väl knappt bollen, får kämpa på med seniorträning ett år till, för lite speltid för Markaskogar
Samuel Kroon en favorit hos bloggen, fighterhjärta, bra inställning, utgående kontrakt men förhoppningen är att han rotat sig i stan och stannar, bra vänsterfot, frisk och frejdig framåt, slår bra knorrade inlägg, bäst i laget under våren, 5 Markaskogar
Jakub Kuba Ojrzynski En av de tre bästa 2025
Hampus Söderström killerinstinkt, 12 varningar under säsongen, har delat ut en hel del tjottablängare, usel som mittback, fantastisk som defensiv mittfältare, lägger inte fingrarna emellan, ovärderlig på plan, kämpe, föredöme, grovjobbare och potentiell kulturbärare, bollvinnare, ska helst inte sköta uppspelen, 4 Markaskogar
Theodor Hansemon utlånad till Gefle hela året och kontraktet bröts i november ett år för tidigt. Inga Markaskogar så klart
Blessing Asumang Dankwah blev inte riktigt den frälsning som utlovades av Enes, oskolad, ivrig men gjorde ändå jobbet någorlunda efter en tids inskolning i det europeiska/svenska sättet att spela fotboll, säljs nu till GAIS i allsvenskan, Lycka till i Götet! 2 Markaskogar
Linus Alperud såld under sommaren till Norge där han gjort mål och varit skadad, talangfull tekniker med irrationell spelstil som kan funka på högre nivå men behöver mer styrka, snabb och påhittig 6 Markaskogar
Aleksandar Azizovic en av de bästa spelarna i division ett förra året enligt Enes, borde nog stannat där, ofta utanför truppen, inhoppare på sin höjd med mediokert resultat, utlåning under hösten till Vasalund där han många gånger bara varit avbytare, muskulös som hälsenan på en gråsparv, kontraktet bröts under en mörk novembernatt med ett år kvar på kontraktet 1 nedtorkad Markaskog
Simon Amin utgående korttidskontrakt men en intressant spelartyp, om han vill får han gärna stanna och bli playmaker, listig men tunn kropp, tål ljumskarna konstgräs? 5 Markaskogar
Antonio Yacoub den enda av Enes nyförvärv som gjort skäl för lönen, stort öskhjärta med flickvän från Örebro, har vi gärna kvar i truppen, envis jävel, sliter som sjutton, springer mycket, ibland för mycket så själva avsluten blir misslyckade och orkeslösa, behöver träna tillslag och mottagning med Eija 5 Markaskogar
Wessam Dukhan river och sliter, skadebenägen men löpvillig, avslutar säsongen i förtid med ett trasigt knä, hoppas viljan räcker till comeback för det här kan bli bra på sikt 2 Markaskogar
Charlie Swartling var i behov av speltid som var knapp i Superettan, elegant spelstil men lätt i närkamper, såld till BK Forward under sommaren 1 Markaskog
Lucas Shlimon lagets gåta, ibland osynlige mannen, ibland listig passningsläggare, hög högstanivå men otroligt låg lägstanivå, i augusti bryts kontraktet och Lucas hamnar i Södertäljes Assyriska FF 1 Markaskog
Hamse Shagaxle skulle säljas till Europa för stora pengar förra säsongen, platsar inte och ännu ett offer för Sretens taktik, vårens stora besvikelse, har stannat i utvecklingen, smal och lång som en sparris, borde följa med Lilla Fridolf till gymmet, lånades ut till Örebro Syrianska under hösten, får nog stanna där, gissar på att kontraktet bryts en torr Markaskog
Sebastian Tipura njae, får inte ut en eventuell potential, fick vara kvar under hösten men i princip ingen speltid, den var as rare as rockinghorse crap, flera juniorer gick före, Superettan ett nummer för stort för göteborgaren, vill en hel del men får det inte att fungera i Närke, kontraktet lär brytas en nedtorkadMarkaskog
Erik Andersson Har inte karlen lärt sig att man ska möta bollen? ett offer för Sretens spelstil under våren, finns otroligt mycket kunnande i den kroppen men ser väldigt ofta ut att vara ointresserad, vårsäsongens Kronblom, bänkad, startspelare, utbytt, satt på läktaren några matcher, vad var det frågan om? mötte en ny vår på hösten men inte en 100-procentig startspelare, borde vara motorn på mittfältet, frälste ÖSK och Örebro med den avgörande straffen i avslutningen på säsongen 3 Markaskogar
Melvin Bajrovic med en vändradie som en supertanker och några ödesdigra bolltapp samt ett passningsspel som sällan hittar rätt räcker det inte med att vara en skaplig bollvinnare, han är inte någon vidare huvudspelare trots sin längd, men med en bra placeringsförmåga och blick för spelet, långsam som en målstolpe nästan lika långsam som Lilla Fridolf under hans glansdagar i gärdsgårdsserien, mest inhoppare andra halvan av säsongen 2 Markaskogar
Hasan Dana spännande 18-åring från de egna leden, respektlös, lite opolerad och orutinerad, tror det går att dribbla som hemma på bakgården, bra som inhoppare när övriga tröttnat, toxisk, avgörande målet på övertid borta mot Brage vilket var superviktigt för fortsättningen, framtidsman som tar kliv inför 2026 2 Markaskogar
Erman Hrastovina 19-årig bulldozer, ingen blyg kille när han väl får chansen, behöver mer speltid i seniorfotboll och fick vara kvar hela säsongen, behöver förbättra alla kvaliteter och få tillslagsträning hos Eija 2 Markaskogar
Kalle Holmberg fick lida mycket av Sretens taktik så orken att hitta målet fanns inte, efterhand har målnäsan vaknat till liv, fullkomligt uselt passningsspel tyvärr, läge för Eija, på hösten kom Yasin tillbaka och avlastade Kalle och målskyttet kom tillbaka hos Holma 6 Markaskogar
Ahmed Yasin värd sin vikt i guld, nu kanske Enes fattar det och ångrar att han inte slantade upp i våras för Ahmed, enorm vilja, föredöme och extremt ansvarstagande nästan lite för mycket 7 Markaskogar
Kim Dickson långtidsskadade sig på andra träningen i januari, sparkapital som nu börjat träna lite smått ingen Markaskog så klart
Som en fingervisning från flödet av årets hemmamatcher bjuder bloggen dessutom på en rubrik från respektive social medieplattform där Lilla Fridolf lagt ut matchreferaten till vänner och ovänner.
1. Seriepremiär i moll/ En premiär som inte gav några svar. 2. Ojoj oj/ Fotboll i Örebro är inte så kul just nu 3. En förspilld måndagskväll/ Som en gråsten 4. Slickar såren/ Ojoj 5. Fotboll i Örebronx är ångest på högsta nivå/ Men va f-n 6. Lidandet går vidare/ Lidandets väg 7. Varit på sportmatch/ ÖSK visade rätt attityd idag. 8. ÖSK kryssar vidare på djupt vatten/ Kryss räcker tyvärr inte 9. Nu är det nära… / ÖSK nära 10. Är det över nu?/ Slut? 11. Skål för tre poäng/ Äntligen 12. Drama än en gång/ ÖSK sprattlar på Superettakroken 13. Hoppet lever allt starkare/ Inte över än på långa vägar 14. Men va sjutton/ Hallå division 1 15. ”Bara” två hinder kvar till nytt kontrakt/ Nu blir det spännande 16. ”Bara” ett hinder kvar till nytt kontrakt/ Episkt! 17. Grattis ÖSK till Superettan 2026/ Likt fågel Fenix reste sig ÖSK ut vårens aska
Mängden spelare som gjort matcher 2025 vittnar om desperation och felsatsningar som gav konsekvenser av bibliska proportioner. 32 st spelare som spelat i Sport i år på Vallen om Fridolf räknat rätt. Enes behöver hjälp nästa år då han ibland inte visat fingertoppskänsla utan istället haft tumvantar. Viktigt att ÖSK nu satsar på egna unga istället för att värva kompletteringsspelare som sedan lånas ut för att sänka kostnader. Bättra att satsa på färre lite dyrare spelare som platsar än många billiga. En viktig lärdom från 2025. En annan lärdom är att ta in en meriterad tränare som lockar bra spelare (när vi nästan åkte ut ”tvåan” förra gången värvades Roy Hodgson som tränare, just sayin) , höj medelåldern och kompetensen i ledarstaben samt ta in en mental tränare från start. Laget måste bli bättre tränade fysiskt och psykiskt inför nästa säsong.
För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.
Sedan de gastkramande kvalmatcherna mot Hammarby TFF för snart två veckor sedan har frågorna stått som spön i backen kring allt från sportchefen Enes Ahmetovics vara eller icke vara till vem som ska träna Örebro SK kommande säsongen och vilka som ska representera A-laget med mera.
Bloggen har inte kunnat skriva om allt separat men här försöker vi sammanställa några av de delar vi tycker är mest intressanta.
Sportchefen Enes Ahemtovic. Sedan dess att Erik Andersson slog in den avgörande straffen och slutsignalen gick mot HTFF har Ahmetovics roll som sportchef varit ett hett ämne. Bloggen har också skrivit om saken och det kan du läsa här. Nu verkar det dock som att röken och dammet lagt sig så pass mycket att vi med rätt stor säkerhet kan säga att Ahmetovic blir kvar. Han själv säger till såväl NA som i andra sammanhang att han själv fått veta att han har klubbens förtroende. Det är också uppenbart för alla ÖSK-entusiaster att det är Ahmetovic som frontar i alla frågor om möjliga tränare och potentiella nyförvärv. Bloggen skulle vilja påstå att frågan om Enes Ahmetovic därmed kan läggas till arkivet.
Nedan hittar du ett antal artiklar och podd-avsnitt som berör ämnet.
Vem ska träna laget? Sedan dess att ÖSK sparkade Sreten Kenic har Patrik Haginge lett laget. Först på dispens under 60 dagar och därefter i någon form av delegerat ledarskap under Bernard Nilsson då Hagge saknar rätt licens. En huvudtränare i Allsvenskan och Superettan måste ju inneha det som kallas för UEFA Pro-licens. Det hade inte Kenic heller när han rekryterades till ÖSK men han kunde ändå bli huvudtränare därför att han sökte (och kom in på) rätt utbildning och det räcker för att uppfylla behörighetskravet. Att man kommit in på utbildningen. Gällande Patrik Haginge så uppger Enes Ahmetovic att han ” -Jag kan inte säga exakt vad Patrik Haginges roll framåt blir, men jag kan säga att han kommer vara jätteviktig för ÖSK och vara kvar i klubben” men också att Haginge ännu inte sökt in till UEFA Pro-utbildningen. Sista ansökningsdagen är för övrigt den 11 december 2025, dvs på torsdag i kommande vecka. Söker inte Haginge in till utbildningen kan han heller inte träna ÖSK 2026.
Siten Fotbolltransfers avslöjade häromdagen att Sandvikens tidigare huvudtränare Eldar Abdulic är ”högaktuell” för att ta över ÖSK. Något som dock Enes Ahmetovic dementerade för NA. Enligt Ahmetovic kommer ryktet från tiktok-kontot ”Fotbollsnack” som dragit namnet ur tomma luften och det saknar helt substans. Gällande Abdulic säger dock Ahmetovic att han står för exakt den typen av fotboll som han själv uppskattar och att det är en mycket bra tränare. Abdulic uppges också har tackat nej till Östers IF och sägs också finnas med på en lista över alternativ som assisterande tränare i Hammarby IF.
Ahmetovic säger till NA om processen kring ny tränare ”Eftersom jag är anställd som sportchef har jag nätverket, och klubben kommer med en kravställning. Jag kommer säkert lägga fram flera alternativ, om vi bestämmer oss för att ta in en ny tränare. Gruppen diskuterar sedan tillsammans och vi landar i det bästa för ÖSK. Det kommer säkerligen komma tips från styrelsen och sportrådet också”.
Ska bloggen tycka något så är namnet Eldar Abdulic något av ett drömnamn för vår del. Det han lyckats med i Sandvikens IF har varit riktigt imponerande och hans spelidé och filosofi tilltalar bloggen enormt. Det påminner givetvis om den som Sreten Kenic stod för men med den stora skillnaden att Abdulic har erfarenheten som Kenic saknade som huvudtränare. Det ska också tilläggas att även Patrik Haginge i grunden står för en liknande fotboll vilket han gång efter annan visade under sin tid som U19-tränare i ÖSKs akademi. För bloggens vidkommande är det därför näst intill givet att strategin under Enes Ahmetovic kommer att bli någon med den typen av fotbollsfilosofi. Sen om det blir Abdulic eller någon annan återstår att se. Men blir det Abdulic så tycker den här bloggen att det skulle kännas oerhört intressant och spännande.
Hur ska truppen se ut framåt? När vi läser och lyssnar på det som hittills kommit ut kring hur truppen ska se kommande säsong och vad vi kan förvänta oss av potentiella nyförvärv så tycks det oss som att Enes Ahmetovic verkligen gjort läxan och att han har en helt annan förståelse för hur Superettan fungerar jämfört med hur det såg ut under föregående vinter.
Nu tycks det oss att det snarare kommer att bli färre spelare som kommer in men att dessa kommer att vara av en högra kvalitet redan från början och sedan att det kommer att kryddas med någon eller några talangfulla spelare. Man kommer också att satsa lite extra på den egna akademin snarare än att värva talanger utifrån.
Nu när vi sett vilka spelare som hittills fått lämna laget kan vi drista oss till att gissa att ÖSK med all sannolikhet bör och måste leta ytterbackar. Främst till vänster i backlinjen. därtill är en eller kanske två centrala spelare av högre kvalitet troligen på agendan följt av minst en offensiv spelare som ersättare för Blessing Asumang Dakwah.
Så:
En vänsterback som ska gå rakt in i startelvan. En ersättare för Samuel Kroon med andra ord.
En mittback som går rakt in i elvan. Blir det Joseph Baffoe eller någon annan? Vågar man satsa på någon av Victor Sandberg eller Love Astwald? Erik McCue är långtidsskada och lär inte vara åter i fullt slag innan sent in på försommaren.
En central mittfältare som gärna får vara snabb och med god kreativ förmåga, ska också gå rakt in i startelvan. Möjligtvis att Antonio Yakoub kan kliva in i den rollen.
En högerytteranfallare som ersättare för Blessing som också ska konkurrera med till exempel Antonio Yakoub, Hasan Dana och Kim Dickson om en startplats 2026.
En möjlig startelva inför 2026 skulle därför kunna se ut ungefär såhär (utifrån de förutsättningar som bloggen känner till idag).
Frågetecknet som den här bloggen då vill ställa är om Antonio Yakoub ses som ytteranfallare eller om han mer ska placeras centralt på mittfältet och då blir följdfrågan om Erik Andersson är tillräckligt bra för att få inneha en startplats eller inte?
Man kan såklart flytta runt flera av dessa spelare och ställa sig fler frågor men just idag blir detta bloggens nuvarande syn. Men det kan ju snabbt förändras så fort vi vet vem som ska träna laget eller så fort något nyförvärv presenterats.
Det är Aftonbladets transferjournalist Daniel ”Disco” Kristoffersson som på lördagsmorgonen avslöjar (jösses vad tröttsamt den typen av rubriksättningar är) att Duhok SC vill köpa loss Ahmed Yasin från Örebro SK.
Kristoffersson säger sig veta att den irakiska klubben har siktet inställt på Yasin i en, i bloggens tycke, ytterst svag och innehållslös artikel som i det närmaste knappast är att ta på allvar.
Om det inte vore för Ahmed Yasins historik kopplat till landet, det irakiska landslaget och hans tidigare insatser i den irakiska fotbollen. Yasin är ju något av en legend och superstjärna i Irak. Det var också så sent som i våras som Yasin tillhörde Zakho SC, vilket är en av Duhoks ligakonurrenter. Dessutom ska det tilläggas att just Duhok är något av ett tillhåll för svenska spelare då bland annat förre ÖSKaren Peter Gwargis, förre degerforsaren Pashang Abdulla samt förre Sirius och AFC Eskilstunaspelaren André Al-Sanati spelar där. Även förre Malmö FF-talangen Josef Al-Imam tillhör klubben som förra säsongen tränades av svenske Mesut Meral som numera dock är huvudtränare för Dubai-klubben Al Wasl.
Frågan blir bara hur mycket substans det ligger i det här ryktet?
Yasin sitter på kontrakt med Örebro SK även över 2026 och han har också tydligt annonserat för Nerikes Allehanda att han gärna ser sig spela längre än så i ÖSK.
Ska bloggen gissa så tänker vi att det mycket väl skulle kunna finnas ett konkret intresse från Duhok SC och att Yasins rådgivare möjligtvis vill synliggöra just detta för att på sätt få till ett förlängt kontrakt med ÖSK.
Vad Ahmed Yasin själv vill är svårt att säga, men med tanke på alla intervjuer som gjordes inför och efter kvalmatcherna mot HTFF upplever vi det som att Yasin snarare vill förlänga och avsluta sin karriär hemma i Örebro än att dra iväg på ytterligare ett äventyr i den irakiska fotbollen.
Bloggen skulle bli väldigt förvånad om det dök upp en nyhet som beskriver att ÖSK säljer Yasin till Duhok SC.
Beskeden om vilka som lämnar ÖSK står som spön i backen. Först ut var försäljningen av Blessing Asumang Dankwah till GAIS som meddelades i september och nu efter det att säsongen avslutats har vi i november kunnat läsa om Ludvig Richtnér, Malte Påhlsson, Theodor Hansemon och Aleksandar Azizovic som lämnat ÖSK.
Nu när månadsskiftet gått över till december har vi fått kunskap om ytterligare tre personer som inte blir kvar i ÖSK inför nästa säsong.
Rafi Isak. Den assisterande tränaren Rafi Isak har tillhört ÖSK i omgångar sedan 2021 då han anslöt till ÖSKs akademi från Eskilstuna. Bortsett från ett år som assisterande tränare i det då allsvenska KIF Örebro har han således varit i ÖSK i fem års tid. En förhållandevis ansenlig tid för en tränare i elitfotbollen dessa dagar. Den senaste vändan i ÖSK började under Christian Järdlers ledarskap och avslutades nu med kvaldramatiken under Patrik Haginges och Bernard Nilssons vingar.
Till ÖSKs hemsida säger Isak: ”– Det är med vemod som jag tackar för min tid i ÖSK. Örebro och Behrn Arena har varit mitt hem i fem år, men nu är det dags att gå vidare och lämna staden, klubben, kollegor och vänner för nya utmaningar livet.”
Samuel Kroon. Han var ytteranfallaren som värvades från allsvenska Brommapojkarna sommaren 2023. Dåvarande huvudtränaren Christian Järdler beskrev sitt nyförvärv med orden ”– Samuel är en offensiv spelare som både trivs på kanten och centralt i planen. Han är en lojal spelare som arbetar hårt och i båda riktningarna. Han är en attackerande spelare som gillar att löpa i djupled, har en fin vänsterfot, ett bra avslut och har gjort poäng varje säsong i både Allsvenskan och Superettan”.
Nu vid slutet av hans tid i ÖSK var det dock som vänsterback som vi fick se Kroon. Om bloggen minns rätt så var det först något av en akutlösning under slutet av 2024 då ÖSKs dåvarande vänsterback, norrmannen Tobias Bjørnstad, inte ansågs hålla måttet och petades till förmån för Kroon.
Och när Sreten Kenic sedan blev huvudtränare och året hette 2025 var tanken att Samuel Kroon skulle utgå från sin position på vänsterbacken och vandra inåt banan för att bli en så kallad inverterad central mittfältare.
I grunden tycker bloggen att den idén låter utomordentligt intressant men tyvärr fungerade det inte fullt ut och i kombination med att andra delar av spelidén fallerade fick vi till slut inte se så värst mycket av den där inverteringen utan det blev bara en vänsterback av det hela och ska bloggen ha någon åsikt om det där så känns det dels som resursslöseri att ha en så pass bra offensiv fotbollsspelare som vänsterback men också att Kroons defensiva egenskaper kanske inte var tillräckligt bra för att på allvar kunna spela på den positionen.
Det blev så att säga varken hackat eller malet som helhet.
Det Samuel Kroon dock för alltid kommer att bli ihågkommen som är mannen som räddade ÖSK från direkt degradering när han satte den där nicken på den där hörnan i den där sista omgången borta i Trelleborg.
Den nicken räddade ÖSK och för det kommer den här bloggen att vara evigt tacksam. Utan Kroon, inget nytt kontrakt i Superettan.
Hur ser vi då på själva beslutet att inte förlänga avtalet med Samuel Kroon?
Bloggen tror att det finns flera delar i det här. Dels kom Kroon från allsvenska BP och satt troligtvis på en med ÖSKs mått mätt relativt hög lön. Ska man göra förändringar i en trupp behöver man löneutrymme och då är det lättast att skapa det med hjälp av att inte förlänga de dyrare spelarnas avtal. Att inte förlänga med Kroon ger således ÖSK nya möjligheter att hantera sitt löneutrymme inför kommande säsong.
Den andra delen tror vi handlar om just det där med att ha rätt spelare på rätt position. Samuel Kroon kanske inte är den mest optimala vänsterbacken men han har å andra sidan heller inte tillräckliga spetsegenskaper för att på allvar kunna vara med och konkurrera om någon av de mer offensiva platserna inför 2026. Vi tänker då kanske främst på positionen som Blessing Asumang Dakwah haft under delar av hösten, dvs den snabba djupledsgående yttern som alltid är på språng längs kanten. Kroons spelstil påminner snarare mer om den som Ahmed Yasin har och då tror bloggen att ÖSK beslutat sig för att försöka hitta någon ny offensiv ytter som har de egenskaper som Blessing hade snarare än att satsa på de egenskaper som Kroon besitter.
Betyder det att Kroon är en dåligt fotbollsspelare? Inte alls. Snarare betyder det att vi tror att ÖSK lagt sitt pussel och försöker hitta en annan spelare som så att säga är mer rätt typ av spelare för den typ av fotboll som ÖSK vill spela och då passar inte Kroon in.
Bloggen blir dock inte ett dugg förvånad om Samuel Kroon till slut skriver på för en konkurrent till ÖSK i Superettan (ska vi säga Oddevold eller kanske Varberg?) och gör en hel hög med poäng. För Samuel Kroon är ett givet kap för det lag som knyter honom till sig.
Totalt blev det 69 tävlingsmatcher för Samuel Kroon i Örebro SK.
Jesper Modig. Den nu 31-årige mittbacken Jesper Modig kom till ÖSK på juldagen 2023 efter att, tillsammans med bland andra Theodor Hansemon, tillhört AFC Eskilstuna innan dess.
Totalt har det sedan dess blivit 47 tävlingsmatcher för ÖSK och under dessa två säsonger blev det bara 1 mål. Men det målet var inte vilket som helst utan det avgörande segermålet i länsderbyt borta mot Degerfors hösten 2024. Lucas Shlimon slog en frispark från halva offensiva planhalvan som Erik McCue nickade mot mål, målvakten lämnade retur och Modig rakade in bollen i mål vilket gav ÖSK en 2-1 seger som mer eller mindre räddade ÖSK från negativt kval.
Modig har under hela sin tid i ÖSK varit en ledarfigur som stått pall och tanken var att han skulle varit just den där ledaren även den här säsongen men en skada satte tidigt stopp för vårssäongen och bloggen skulle vilja påstå att den skadan och frånvaron av Modig satte djupa spår i det annars så oerfarna ÖSK som inledde säsongen. Kanske hade en hel och frisk Modig kunnat göra skillnad där. Men så blev det inte utan under hösten fick Modig agera något som bäst går att beskriva som backup eller hjälpgumma. Oftas som ytterback snarare än som mittback. Men under hela hösten visade han oavsett på sin fina inställning och hårda jobb och det var också Modig som satte stopp för HTFFs högerytter Samuel Adindu vilket i sig blev en av nycklarna till att man till slut gick segrande ur kvalet.
Bloggen tänker att Jesper Modig kanske skulle kunnat vara en klok truppspelare även under nästa säsong men precis som med Samuel Kroon så tror vi att Modig satt på en förhållandevis okej lön jämfört med många andra spelare i ÖSKs trupp och precis som i resonemanget kring Kroon här ovan så tänker vi att det löneutrymmet troligen kan fördelas på lite annat sätt nästa år och om man lägger samman Kroon och Modigs löner får man nog minst tre eller kanske fyra andra spelare för samma summa och då blir det hela i slutändan ett budgetpussel.
Till ÖSKs hemsida säger Modig ”– Tack för att ni har visat mig vad fotboll är och handlar om. Jag är extremt stolt över att ha representerat ÖSK och tillsammans har vi skapat minnen som jag kommer bära med mig för resten av mitt liv”.
Örebro SK har nu påbörjat arbetet med truppen inför nästa säsong i det som vi väljer att kalla ”Silly Vinter 2026” och först ut är att det nu kommit information om att det till att börja med är klart att fyra spelare får lämna ÖSK.
Ludvig Richtnér. Först ut att lämna ÖSK var lånet från Elfsborgs IF, ytterbacken Ludvig Richtnér. Tanken från såväl boråsarna som ÖSK var nog att Richtnér skulle sno åt sig en rätt så given startplats till höger i backlinjen men av det blev det till slut endast spel i 12 tävlingsmatcher varav 3 från start och fördelat på 535 spelade minuter. En skada satte visserligen spår i speltiden mot slutet av säsongen men nog hade vi hoppats på mer från den långe ytterbacken. Richtnér återvänder nu till IF Elfsborg där han får fortsätta slåss om en plats i deras trupp.
Malte Påhlsson. Näst på tur att lämna ÖSK var målvakten Malte Påhlsson som dels satt på ett utgående kontrakt men som också gått från att vara förstemålvakt under föregående säsong till att varit i någon form av oklart delat uppdrag med Buster Runheim under dåvarande huvudtränaren Sreten Kenic i inledningen av den här säsongen till att avsluta som tydligt andrahandsval efter det att ÖSK tog in Jakub Ojrzyński. Inte en helt optimal lösning för Påhlsson och att han nu lämnar ÖSK är väl kanske den mest givna nyheten i den här silly säsongen.
Kanske blev Malte Påhlsson en av den här säsongens allra största förlorare i ÖSK då den inledande spelidén under Kenic inte tycktes passa Påhlsson för fem öre och sedan när ÖSK började spela ett spel som nog passat Påhlsson bättre togs Ojrzyński in.
Totalt blev det 46 tävlingsmatcher för Påhlsson i den svartvita tröjan.
Aleksandar Azizovic och Theodor Hansemon. Avslutningsvis rundade ÖSK av november med att meddela att såväl Aleksandar Azizovic som Theodor Hansemon får lämna klubben efter det att man gemensamt kommit fram till att avsluta respektive kontrakt i förtid.
Hansemon är mittbacken som värvades till ÖSK i februari 2024 av dåvarande huvudtränaren Christian Järlder. Hansemon kom från AFC Eskilstuna och hade där bland annat bildat mittbackspar med Jesper Modig i den avslutande Superettan-matchen mot just ÖSK 2023.
Den gänglige mittbacken fick dock förhållandevis få chanser i ÖSK och lånades sedermera ut till sin förra klubb Gefle IF som den här säsongen spelade i Ettan Norra. Där fick han till slut vara med och rädda deras kontrakt när Gefle mötte Falun i det negativa kvalspelet ner till division två. Hansemon blev en av målskyttarna i dubbelmötet som Gefle vann med totalt 3-0. Det är väl inte otänkbart för bloggen att Hansemon fortsätter spela i Gefle IF även nästa säsong även om ingenting sådant är officiellt ännu.
Aleksandar Azizovic är den offensive mittfältaren som gjorde ett stort avtryck med sina 13 mål och 9 assists i Ettan Norra 2024. Azizovic hade många gånger lekstuga med sin fina teknik och luriga skott och värvades till ÖSK inför den här säsongen som ersättare för den tidigt skadade Kim Dickson.
I ÖSK fick han dock aldrig det att stämma och totalt blev det bara fyra tävlingsmatcher och 151 minuters spel innan han i somras lånades ut till Vasalund i Ettan där det återigen blev något av succé med 7 mål på 14 matcher trots att han fick ytterst få chanser från start. Totalt blev det bara 606 minuters spel i Vasalund där han alltså trots det lyckades med konststycket att göra många mål.
Ska bloggen tycka något om Azizovic så skulle vi kunna säga att Ettan tycks vara en bra nivå för honom. Där får han mer utrymme att nyttja sin fina teknik samtidigt som han inte behöver lika mycket styrka och kondition något som kanske gjorde att han kom till korta i ÖSK. Vi vill minnas att det gick att läsa i NA att Azizovic klivit av sommarens jojo-test på en nivå som i det närmaste var att jämföra med juniorspelare och det är naturligtvis ingenting som håller i Superettan oavsett hur fin teknik man än må ha.
Ska vi gissa att Azizovic landar in i Vasalund IF, FC Arlanda eller kanske återigen hos AFC Eskilstuna nästa säsong.
Sedan slutsignalen i söndags har många artiklar, texter och inslag skapats kring frågan om ÖSKs sportchef Enes Ahmetovics vara eller icke vara och även i forum och i sociala medier har supportrar och andra tyckt och tänkt kring frågan.
För bloggens vidkommande förstår vi faktiskt inte hur just frågan om sportchefen kan hamna allra högst upp på agendan och vi kan uppleva att resonemanget kring Ahmetovic blivit alldeles för onyanserat.
För bloggen finns det bara ett svar på den frågan och det är att Enes Ahmetovic självklart måste vara kvar i ÖSK.
Något annat kan väl inte finnas på kartan?
Men vi tar det från början.
Enes Ahmetovic är sportchefen som blev den yngste sportchefen i Europa när han klev in i den rollen hos IFK Värnamo i november 2021. IFK Värnamo hade då precis tagit klivet upp från Superettan till Allsvenskan. Efter ett par framgångsrika säsonger i de småländska skogarna sade Ahmetovic upp sig från sin tjänst i Värnamo i augusti 2024. Det rapporterades då att det fanns en schism inom klubben men det var något som de flesta senare dementerade, istället pratade Ahmetovic bland annat om att det var ”rätt läge” på grund av olika omständigheter kring att bland annat Värnamos styrelse valt att sparka en tränare som Ahmetovic tillsatt. Det uppgavs dock inte finnas några ”hard-feelings” osv.
Hursomhelst så blev Ahmetovic arbetslös och det gick rykten om allt från IFK Göteborg och Hammarby via AIK till klubbar i Norge innan det blev officiellt i oktober 2024 att han blev sportchef i Örebro SK – ett val som kanske förvånade vissa. Hur kunde ÖSK ro hem en så omtalad sportchef? Ahmetovic beskrev i olika sammanhang hur han såg potentialen i ÖSK och uttryckte bland annat att klubben var en ”sovande jätte”.
Ahmetovics intåg i ÖSK blev likt en orkan. Hans energi och kaxiga framtoning kanske irriterade vissa men det gav också en framtidstro som många ÖSK-supportrarna inte känt på länge. Ahmetovics intåg satte också ÖSK på den mediala kartan på ett sätt som vi inte sett sedan Alexander Axéns dagar som huvudtränare i klubben. Det är ju så med vissa individer – de har en aura som ger eko – vilket i ÖSKs fall är väl så viktigt för att laget inte bara ska bli en lokal enskildhet.
ÖSKs styrelse kom också med målsättningen om att klubben skulle ta kliv uppåt i tabellen för att om något åt vara med och slåss om uppflyttning och senast 2027 ta klivet upp i Allsvenskan samtidigt som man skulle bli mer av en säljande klubb och få in minst 100 miljoner kronor de kommande 10 åren på spelarförsäljningar.
Ahmetovics uppdrag låg därmed tydligt i att det skulle spelas en fotboll som tog laget uppåt i tabellen samtidigt som det blev en miljö där unga spelare kunde få speltid, växa och på sikt säljas vidare. Det skulle med andra ord byggas truppvärde.
Sagt och gjort. Ahmetovic rekryterade i samråd, får man anta, med styrelsen Sreten Kenic som ny huvudtränare. Kenic stod för en framåtlutad protagonistisk offensiv fotboll med hög press och intensitet och hade varit U19-tränare i IFK Värnamo under tiden då Ahmetovic var sportchef där så även om Kenic inte haft något starkt CV som huvudtränare så upplevde sportchefen och klubben att det var en tränare man skulle satsa på.
Truppen byggdes och en majoritet av nyförvärven kan beskrivas som unga, lovande och med hög potential men utan större erfarenheter i elitsammanhang. Ahmetovic själv beskrev det i ungefärliga ordalag som att dessa spelare skulle kunna komma in och avgöra enskilda matcher men att det var de redan befintliga äldre spelarna i truppen som skulle stå för grunden.
Idag vet vi att det inte höll. De äldre spelarna klarade inte av att axla den rollen i tillräckligt stor utsträckning, tränaren Kenic lyckades inte implementera sin fotbollsfilosofi med tillräckliga resultat, de yngre spelarna blev skadade eller levde inte riktigt upp till nivån som krävdes för Superettan, laget drabbades dessutom av mängder av felaktiga domslut med bland annat bortdömda mål och uteblivna straffar och laget vann inte en enda av de 21 första omgångarna och under sommarens transferfönster blev Ahmetovic tvungen att värva in tränare och nästan en helt ny startelva av spelare med mer erfarenhet som till slut resulterade i den här segern i kvalet som vi fick uppleva i söndags.
Summa summarum kan bloggen bara konstatera att Ahmetovics val av Sreten Kenic i kombination med spelarrekryteringarna under vintern inför säsongen inte föll tillräckligt väl ut.
Bloggen vill dock markera en tydlig faktor som vi tror påverkade mer än många kanske tänker på. Kim Dicksons tidiga skada satte mycket av Kenic spelidé ur spel. Hans djupledshot och speed hade med all sannolikhet gett Kenic betydligt fler valmöjligheter. Just Dicksons skada skulle den här bloggen vilja påstå var en nyckel till att det sedan blev som det blev. Om en hel och frisk Dickson hade gjort skillnad får vi aldrig veta men just det där djupledshotet försvann helt när han skadades och ersättaren Aleksandar Azizovic blev tyvärr ingen större hit.
Under sommarens transferfönster värvade sedan Ahmetovic ihop ett starkt lag. Det var visserligen spelare som nästan samtliga hade varit ifrån fotbollsplanen ett tag men det var erfarna spelare som kom in och bloggen skulle vilja säga att dessa spelare var från en hylla som ÖSK i vanliga fall inte kunnat nå. Vi har till exempel oerhört svårt att se att exempelvis Christian Järdler eller för den delen Axel Kjäll hade kunnat få Dino Salihovic, John Stenberg, Joseph Baffoe, Simon Amin, Ahmed Yasin och Jakub Ojrzyński att skriva på för ÖSK i det läget som laget då befann sig. En eller två av dem kanske, men absolut inte alla tillsammans. Det måste man säga var ett mycket starkt transferfönster av Ahmetovic.
Så ett dåligt och ett starkt transferfönster har vi hittills fått se under det året som Ahmetovic varit ÖSKs sportchef. Resultatmässigt är det dock självklart att beskriva det som en katastrofalt svag säsong som helhet och av styrelsens målsättning att man skulle ta kliv i tabellen blev det snarare tvärt om.
Styrelsens andra delmål om att bli en säljande klubb blev dock betydligt mer lyckat då Ahmetovic kunde sälja både Linus Alperud (till norska Lilleström) och Blessing Asumang Dankwah (till GAIS) under säsongen och ska vi gissa så inbringade dessa båda värvningar cirka 5-6 miljoner kronor tillsammans. Det är inga 100 miljoner, långt ifrån, men det är en början.
Så om vi ska sammanfatta Ahmetovics första år i ÖSK blir det ett misslyckande inledningsvis men också en upphämtning avslutningsvis och då även i kombination med spelarförsäljningarna kan man inte säga, enligt bloggens tycke, att Ahmetovic helt har fallerat. Bloggen vill också poängtera att arbetsprovet på två transferfönster och en säsong är alldeles för kort i vårt tycke.
Okej, då har bloggen försökt resonera kring sportchefen Enes Ahmetovic och redan nu anser vi att det finns fler skäl för honom att få fortsätta än det finns skäl till att han ska få sparken.
Låt oss då titta vidare på övriga delar som anknyter till sportchefsrollen.
ÖSKs styrelse.
Klubbchef/VD.
Huvudtränare och övriga i tränarkonstellationen.
Truppen.
Målsättningen framåt.
Styrelsen. Redan innan säsongen var slut annonserades det ut att ÖSK skulle tidigarelägga valet av ny styrelse och vid den extra föreningsstämman tidigare i veckan valdes en ny styrelse där Larsen fick förnyat förtroende som ordförande och där halva styrelsen byttes ut. Det är således en helt ny styrelse som nu ska sätta tänderna i arbetet framåt. Att i det läget också ge sportchefen sparken skulle sätta styrelsens arbete i ett ännu tuffare läge än vad man redan är gällande budgetarbete, målsättningar framåt och rekrytering av ny klubbchef/VD.
Klubbchef/VD. För det faktum att ÖSK idag har en klubbchef och VD som endast jobbar halvtid för klubben är allt annat än optimalt inför den kommande säsongen. Att man dessutom har en tillförordnad sådan som sitter på dubbla stolar i både ÖSK och ÖSK Ungdom är om inte annat problematiskt. Att rekrytera en ny klubbchef/VD bör därför stå allra högst upp på styrelsens att-göra-lista. Att i det läget också ge sportchefen sparken skulle inte gynna styrelsens arbete. Snarare göra det ännu svårare.
Huvudtränare och övriga i tränarkonstellationen. Under året har ÖSK haft (och sparkat) Sreten Kenic som huvudtränare för att ersätta honom med Patrik Haginge (på dispens) och senare med Bernard Nilsson (som spök-huvudtränare). Resultatet blev en anmälan till disciplinnämnden med allt vad det innebar. Att rekrytera en ny huvudtränare med rätt behörighet och (enligt bloggens åsikt) lite mer erfarenhet än Kenic och Haginge blir därför oerhört viktigt inför 2026. Det arbetet måste ledas av sportchefen i samråd med den nya styrelsen. Vad händer då om man bestämmer sig för att sparka den nuvarande sportchefen? Ska styrelsen på egen hand rekrytera inte bara en ny klubbchef/VD, en ny sportchef och dessutom en ny huvudtränare för att inte tappa fart inför nästa säsong. Bloggen ser det som helt orimligt att den nya styrelsen ens på egen bevåg vill sätta sig i den sitsen. Det faller på sin egen orimlighet och skulle på intet sätt gynna Örebro SK på något sätt.
Truppen. För i samma veva måste man också se över den befintliga truppen som finns på pappret idag och planera och rekrytera inför nästa säsong. Om man då väljer att sparka sportchefen så måste alltså den nya styrelsen rekrytera en ny klubbchef/VD, en ny sportchef, en ny huvudtränare och innan dess att den nya sportsliga organisationen är på plats ansvara för truppen inför 2026. Du hör ju själv. Det blir bara mer och mer orimligt för varje punkt som går.
Att sparka sportchefen Enes Ahmetovic förefaller extremt ostrategiskt för den här bloggen.
Målsättningen framåt. För styrelsens primära fokus borde istället ligga vid att först och främst rekrytera en ny klubbchef/VD för att kunna att planera budget och framtida målsättningar för att klubben ska kunna ta kliv uppåt i tabellen både på kort och lång sikt.
Nej, bloggens åsikt står fast. Enes Ahmetovic måste vara kvar, dels på grund av alla ovanstående faktorer men också därför att bloggen är helt övertygad om att Ahmetovics första år i ÖSK inte nödvändigtvis behöver betyda att hans nästa år blir på samma sätt. Vi tror snarare tvärt om. Att Ahmetovic nu lärt sig hur Superettan fungerar och vad som krävs för att nå lyckade resultat. På så sätt skulle vi känna oss betydligt mer hoppfulla inför framtiden med Ahmetovic vid rodret jämfört med om klubben skulle ge honom sparken och sätta hela ÖSK i ett betydligt mer osäkert läge.
Tillägg. Även Nerikes Allehanda har i sin podd Hemmaborgen berört ämnet Enes Ahmetovic. Deras resonemang går att lyss på här. Lyssna från cirka 15 minuter in i avsnittet där man först tar upp situationen gällande ÖSKs klubbchef/VD för att därefter gå in på sportchefsfrågan.
Bloggen har under säsongen sammanställt speltid, poängskörd, snittbetyg från statistisktjänsten SofaScore samt medelbetyg från Nerikes Allehandas matchbetygsättning.
Ska vi ändå försöka ge en liten översiktsbild så kommer den här med lista i varje kategori.
Speltid. 1. Kalle Holmberg (2643 minuter) 2. Samuel Kroon (2592) 3. Antonio Yakoub (2553) 4. Hampus Söderström (2489) 5. Jakub Ojrzynski (2070) fördelat på 5 matcher för Utsikten och 18 matcher för ÖSK.
Egentligen inga oväntade siffror i den här kategorin. Möjligtvis att bloggen är för ”snäll” som tar med Ojrzynski på listan med tanke på att han tillhört två olika klubbar i Superettan under säsongen men vi valde det framför att ta med Erik Andersson (som var näst på tur med sina 1070 minuters speltid).
Poäng. 1. Kalle Holmberg (13 mål+2 assist) 2. Antonio Yakoub (5+6) 3. Ahmed Yasin (5+4) 4. Linus Alperud (3+2) 5. Erik Andersson och Blessing Asumang Dakwah (2+2)
Här har bloggen tillåtit sig att ”sväva ut” lite. SvFF är generellt oerhört svårflörtade och ibland rent av negativt inställda till att räkna vad som är en målgörande passning. Bloggen har helt enkelt gjort en egen bedömning i den här frågan. Ta den därför för vad den är.
Det som står ut mest på den här listan är kanske att Kalle fortsätter att göra mängder av mål för ÖSK. Spelmässigt har den här säsongen varit hans svagaste sedan återkomsten men poängen fortsätter ändå att ramla in.
Yakoub är också roligt att se så högt upp på listan. Många har, med all rätt, ansett att han missar på tok för många chanser och då gör han ändå såhär pass många poäng. Tänk en Yakoub som sätter fler av sina lägen!
Ahmed Yasin måste också nämnas. Det han levererat sedan hans återkomst till ÖSK i somras är inget annat än ren och skär klass.
SofaScore-betyg. 1. Ahmed Yasin (7.96) 2. Malte Påhlsson (7.05) 3. Kalle Holmberg (7.02) 4. Samuel Kroon (6.99) 5. Antonio Yakoub och Erik McCue (6.96) 6. Jakub Ojrzynski och John Stenberg (6.94) 7. Linus Alperud (6.93)
Här tog vi med några fler namn på listan mest på grund av att den oavsett ger ett lite oväntat intryck. Märk till exempel att Malte Påhlsson anses av SofaScore som den näst bäste spelaren i ÖSK den här säsongen. Det är kanske ett och annat ögonbryn som höjs när man läser de siffrorna. Samtidigt måste man komma ihåg att Påhlsson trots detta ansågs allt för svajjig för att hålla som förstamålvakt varpå Ojrzynski värvades in istället.
Ahmed Yasin blir för övrigt hela Superettans bästa spelare med det här snittbetyget.
Det ska dock nämnas att betyget 6.5 är det utgångsbetyg som alla spelare får i SofaScore efter en minst 10 minuters speltid i varje match. Först därefter justeras betyget upp eller ner utifrån prestation. Betyget 7.00 har bloggen uppfattat som godkänt betyg. Du kan läsa mer om SofaScores betygsättning här.
Ska man då se 7.00 som referensbetyg för godkänt så är det således endast Ahmed Yasin, Malte Påhlsson och Kalle Holmberg som kommer undan med betyget godkänt den här säsongen – vilket i sig säger något om ÖSKs 2025.
NA-betygen. 1. Jakub Ojrzynski (3.6) 2. Ahmed Yasin (3.4) 3. John Stenberg (3.3) 4. Linus Alperud (3.14) 5. Simon Amin (3.11) 6. Jesper Modig (3.06) 7. Ludvig Richtnér (3.0) … 16. Kalle Holmberg (2.6)
Nerikes Allehanda sätter betyg direkt efter varje match och man ska ta deras betyg med en viss nypa salt på grund av just deras pressläggningstid och att det då kan bli lite ”stressade” betyg. Samtidigt ser NAs utsända journalister i stort sett varje träning och absolut varje match både borta och hemma och därför har dem en helt annan ”mänsklig blick” på spelarna i ÖSK jämfört med det statistikdrivna SofaScore.
NAs betyg sträcker sig från 1 ”Dålig” till 6 ”Utmärkt” och betyget 3 benämns som ”Godkänt”.
Det intressanta med NAs betyg (kanske särskilt i jämförelse med SofaScore) är att Jakub Ojrzynski anses som årets bäste spelare tätt följt av Ahmed Yasin och John Stenberg samtidigt som Kalle Holmbergs betyg endast når upp till en 16e plats i laget.
Sett till NAs betygsättning för ”Godkänt” så är det endast ovanstående sju spelare som når upp till det under 2025. Man skulle också kunna lägga till Victor Sandberg och Lowe Astvald på den listan (båda får snittbetyget 3.5) men dessa båda har spelat för få matcher för att bloggen ska kunna ta med dem utan att använda skohorn.
Oavsett så ger också NAs betyg en rejäl fingervisning om att det är ganska få av årets ÖSKare som kommer upp i godkänt nivå.
