NA, som verkar ha inlett något av en kampanj mot Jan Folke, skriver idag i sin pappersutgåva, att denne försökte påverka valberedningen inför valet av ordförande i föreningen ÖSK Fotboll år 2006. [Tillägg: Artikeln är nu även tillgänglig på nätet]. Detta är alltså något som skall ha skett för sex år sedan. De tre personer som då satt i valberedningen bekräftar för tidningen att påtryckningar förekommit, men ingen verkar vara villig att peka ut Jan Folke eller någon annan som den ansvarige. Nu ligger det väl i saken natur att olika intressen försöker påverka en valberedning, eftersom det är denna som i praktiken bestämmer utfallet av det aktuella valet. I svensk föreningskultur är det nämligen mycket ovanligt att någon går emot det förslag som valberedningen lägger fram.
Enligt tidningen avsåg valberedningen att föreslå att Björn Åqvist, då ordförande i ÖSK Elitfotboll AB, till ordförandeposten även i föreningen ÖSK Fotboll. Från valberedningens sida tyckte man, att det skulle vara mest praktiskt om det var samma ordförande i såväl i bolaget som i föreningen. Mot detta förslag fanns det uppenbarligen invändningar och enligt tidningen ville en av ÖSKs storsponsorer i stället se, att Rose-Marie Frebran fick fortsatt förtroende som föreningens ordförande.
Två av valberedningens ledamöter avgick därför i protest mot att någon utomstående försökte påverka dem i deras arbete. Den tredje medlemmen framförde dock på årsmötet valberedningens ursprungliga förslag. (Så varför de andra två avgick är oklart). Björn Åqvist tackade sedan på mötet nej till nomineringen och föreslog själv (om jag kommer ihåg rätt) att Rose-Marie Frebran skulle fortsätta som ordförande i föreningen. Hon valdes därefter utan några invändningar och innehar fortfarande posten, samtidigt som Björn Åqvist fortsatt som ordförande för ÖSK Elitfotboll AB.
Om sponsorns agerande (förutsatt att NA:s beskrivning av händelseförloppet stämmer) verkligen fick till effekt, att ordförandeskapen i föreningen och bolaget förblev separerade skall ÖSKs medlemmar vara tacksamma för detta initiativ, anser bloggen. Även om Björn Åqvist med allra största säkerhet hade kunnat sitta på båda stolarna samtidigt på ett sätt som inte förfördelat någon av parterna, så är det inte säkert att detta blivit fallet i framtiden med en annan person på ordförandeposten. Genom beslutet på årsstämman att inte utse samma person till ordförandeposten i både den ideella och den kommersiella delen av föreningens verksamhet förhindrades att en potentiellt skadlig praxis etablerades.
De regler som gäller vid bildande av fotbollsaktiebolag förutsätter att det är föreningen som har fortsatt röstmajoritet i fotbollsaktiebolaget. Att då låta ordföranden i fotbollsaktiebolaget även bli ordförande i fotbollsföreningen skulle vara ett beslut som går helt emot avsikten i de nuvarande maktfördelningsprinciperna.
Mot bakgrund av ovanstående vill bloggen tacka de som var inblandade vid detta val för att de bidrog till att den nuvarande maktfördelningsprincipen etablerades. Ett tack även till Björn Åqvist för att han vid mötet var klok nog att tacka nej till sin nominering.
Tillägg: Jag har efter att ha funderat ett slag på saken lite svårt att se logiken i det skeende som NA säger sig återge. Varför skulle Folke, som representant för företagarsfären inom ÖSKs intressenter, agera för att öka medlemsintresset på företagarnas bekostnad? Hade det varit tvärtom, alltså om valberedningen hade tänkt föreslå Frebran men ”tvingats” föreslå Åqvist hade jag förstått det. Men inte tvärtom. Som saken skildras nu framstår ju Folke som medlemsdemokratins företrädare. Lite grand som Marjasin, som ju också hade synpunkter på relationerna mellan förening och företag.