Astrit Ajdarevic har intervjuats av Expressen om anledningen till att han lämnade ÖSK för IFK Norrköping. Till tidningen säger han att han tidigt bestämde sig för att lämna ÖSK.
– Det känns bra att ha kommit till en klubb och tränare som tror på mig. Jag fick aldrig chansen i Örebro. Jag gjorde mål på mål, men fick knappt spela från start och det tycker jag var jävligt märkligt, säger han.
I slutet av oktober / början av november var det dock ett helt annat ljud i skällan (eller om det rent av var en annan skälla). Till NA:s Johan Arvidsson sade han då:
– Vi har börjat snacka med ÖSK och jag hoppas att allt blir klart snabbt. Det skulle kännas jobbigt att gå och fundera hela tiden på det här. Förhoppningen är att vi ska vara överens före sista matchen. Det skulle kännas riktigt bra.
Av vilket man kan sluta sig till att antingen har Arvidsson totalt missuppfattat Astrit (vilket inte är så troligt) eller så anpassar Astrit sina åsikter utifrån den nuvarande klubbadressen. Rätt osmart av honom tycker jag, eftersom det får honom att framstå som en (inte särskilt begåvad) lögnare. Det hade känts betydligt ärligare om han tackat ÖSK för att de givit honom chansen att komma igång igen, men att han kände att han de spelmässiga och ekonomiska villkoren Norrköping kunde erbjuda var så pass bra att han inte kunde tacka nej. En förklaring till övergången som jag tror att de flesta hade accepterat.
Klokt skrivet!
Själv förstår jag inte hur han kunde känna ett större förtroende hos Norrköping när de väl inte ens hade gjort klart med tränare för den kommande säsongen när Astrit värvades? Om det nu inte är sportchefen som tar ut startelvan hos Norrköping förstås.
Astrit har utan tvekan intressanta kvaliteter, men han var ju inte i fysiskt skick för att spela från start förra säsongen. Sedan petar han aldrig Gerzic eller Bedoya, men hade han tänkt ett steg längre så vet han ju att båda har utgående kontrakt under året.
Jag tror att uttalandena speglar tiden, förutsättningarna och känslorna. Med ett ÖSK kontrakt och krigandes om en plats så är det klart att Astrits fokus var ett och i IFK är det ett annat. Uttalandena speglar säkert detta. .
Jag gillade Astrit. Först för hans uppenbara talang och sedan för hans karisma. Han friade till supportrarnas hjärtan och vi tog honom snabbt till oss. Men vinden vände och kappan med den. Jag har full förståelse att lojalitet som spelare inte har råd med i branchen och att man som supporter får hjärtat krossat när spelarna lämnar är att räkna med. Men Astrit gav intrycket att han var nöjd och trivdes för att sedan glatt kyssa nästa klubbmärke det känns fortfarande när man pratar om Astrit. Ingenting i detta legitimerar hot mot honom oavsett om man känner sig sviken som en förälskad tonåring.
Det ironiska är att jag inte kan önska Astrit lycka till i Norrköping för jag vill fortfarande se honom i ÖSK.
Det är ju självklart att han kände större säkerhet att få speltid hos Norrköping. Kolla konkurrensen på ÖSKs mittfält kontra IFKs.
Sen tror jag att han fått plats på vårat mittfält men det är ju ointressant nu.