Mattias Ekdahl funderar i sin onsdagskrönika på Svartvitt kring ÖSKs problem med spelarförsäljningarna. Ekdahl argumenterar för en tuffare attityd i förhandlingarna med sina ”stjärn”spelare.
Svartvitt: Ekonomi är viktigare än guldjakt
Jag håller helt med Mattias om att ÖSK måste få upp sina intäkter om man vill vara med och utmana på ett seriöst sätt om SM-guldet. Däremot tror jag inte att spelarförsäljningar är lösningen för att nå dit. De intäkterna är alldeles för osäkra och omöjliga att planera för att de skall kunna utgöra det fundament som guld-utmaningen bygger på. Istället måste ÖSK fortsätta att bygga de ”vanliga” inkomsterna i form av publikintäkter och partnerinkomster. Lyckas man sedan dessutom sälja en eller annan spelare så får man se det som grädde på moset. En engångsinkomst som kan användas för en eller flera engångsutgifter.
Mattias åsikter stämmer för övrigt (om än indirekt) rätt bra med de åsikter som Lennart Sjögren gav uttryck för igår, då han deklarerade att det för ÖSKs del är viktigare att finna ersättare till de spelare som kommer att lämna än att till varje pris pressa fram förlängningar.
Med en ersättare på plats blir nämligen även pressandet betydligt lättare. Sedan gäller det förstås att hitta en kontraktsform som tillgodoser både klubbens och spelarens intresse. Klubben bör få del av ersättningen för det förädlingsarbete som skett under ÖSK-tiden och spelaren bör få stora delar av den frihet som en kontraktslös spelare kan åtnjuta. Vilket i första hand torde innebära, att man enas om villkoren för hur och när spelaren kan gå vidare, samt att spelaren får del av den ersättning som tillfaller ÖSK vid en försäljning. Lite grand som som jag inbillar mig att Kalmar FF och Rasmus Elm gjorde då Rasmus förlängde.
Eurosport skriver att ÖSK saknar Bosman-policy.
Eurosport: Ingen Bosman-policy i Örebro SK
Vilket dock är fel. ÖSK har en policy och den innebär att man inte stänger av spelare som villa förlänga.