En sammanställning över vilka personalkostnader (arbetsgivaravgift plus implicit lön) som hittills redovisats för lagen i Superettan. Beräkningen utgår från de arbetsgivaravgifter som rapporterats in till Skatteverket.

Kommentarer.
De här jämförelsesiffrorna bör tas med en ordentlig nypa salt. Här jämförs äpplen med päron. De olika klubbarnas organisationer skiljer sig åt. Vissa kanske har hela eller delar av sin ungdomsverksamhet avskild från elitfotbollen. Andra har ingen utvecklad damverksamhet om ens någon alls. 

Varberg.
Klubben har nu lämnat över ”förstaplatsen” till Trelleborg. Jag fick ett tips om att de höga kostnaderna för Varbergs del beror på att de måste reducera sin spelartrupp kraftigt efter nedflyttningen från Allsvenskan. Det kan nog stämma. Arbetsgivaravgifterna var väldigt höga i januari månad för att sedan sjunka tillbaka till mer normala nivåer.

Trelleborg.
TFF har tagit över positionen som den klubb som har högst personalkostnader i Superettan. Men Trelleborg har, som jag redan tidigare påpekat, ett damlag som tog steget från Elitettan till Damallsvenskan inför det här året. Att ha ett lag i damernas högsta serie kostar en hel del även om ambitionerna inte varit högre än att ta några poäng.

Dubbelarbeten.
Några klubbar har betydligt lägre personalkostnader än övriga. En förklaring till detta kan vara att de i stor utsträckning har deltidsarbetande spelare vilka på så sätt drygar ut ersättningen från klubben. För klubbar som nyligen tagit sig upp från Ettan verkar detta gälla genomgående. I Ettan finns det få heltidsarbetande spelare (inbillar jag mig). I olika sammanhang har jag fått bekräftat att det förhåller sig på detta sätt i Skövde, Oddevold, Sandviken och Utsikten. Förmodligen även i en del andra klubbar för vissa spelare.

Skövde.
Skövde är sena igen och hat ännu inte skickat in någon arbetsgivaravgiftsdeklaration för september. Deras siffror i sammanställningen baseras på perioden januari – augusti.

Kostnaderna under spelåret.
Jag har gjort en alternativ sammanställning som visar personalkostnaderna under spelåret – alltså från och med april till och med september (som är den sista månaden jag har uppgifter om). Då får man kanske en bättre uppfattning om vad som krävts för att hålla igång verksamheten. Vad som saknas här är alla övergångskostnader i samband med spelarförvärv under vinterfönstret samt kostnaden för spelarköp under sommarfönstret.

I de fall som en klubb dragit på sig en högre personalkostnadsnivå under sommarfönstret har detta än så länge inte slagit igenom fullt ut..

När man ser dessa siffror verkar det som om det omtalade sambandet mellan personalkostnader och tabellplacering har svårt att etablera sig i Superettan. Även andra faktorer har helt klart påverkat de sportsliga resultaten.

2024-10-02

På Skatteverket webbplats kan man begära en uppgift om de beslutade arbetsgivaravgifterna för de tre senaste månaderna för svenska företag och organisationer. Denna avgift uppgår till 31,4 % av den utbetalda lönen. Genom att följa hur arbetsgivaravgiften utvecklas och sedan räkna baklänges kan man alltså även få en uppfattning om utvecklingen av de sammanlagda personalkostnaderna.

Nu föreligger siffrorna för augusti månad.

Kommentar.
Januari – augusti.
Augusti var en månad med de näst högsta personalkostnader under året. Bara junis kostnader var högre. Jämfört med vad som skulle kunna kallas för den normala nivån under månaderna januari – maj + juli låg augustikostnaden 62 tkr högre än vad den genomsnittligt gjorde under jämförelsemånaderna. De 62 tkr innebär att lönekostnaderna var nästan 200 tkr högre än vad de varit under jämförelseperioden. Augusti lär ha varit den första månaden då Ahmed Yasins och Erik Anderssons lön belastade resultatet fullt ut. Är detta plus de ersättningen till de tre sommarförvärvade damspelarna förklaringen till de högre lönekostnaderna eller finns det dessutom något annat som förklarar ökningen?

Helår 2024 jämfört med 2023.

Låt oss anta, att personalkostnaderna kommer att ligga på den hittillsvarande genomsnittliga nivån under det återstående fyra månaderna av året. I så fall kommer den slutliga personalkostnaden att bli drygt 700 tkr högre än vad den var 2023.

Extrapoleringen jämfört med prognos (maj 2024).

Någon gång under det första halvåret publicerade ÖSK en prognos i en kvartalsrapport för det första kvartalet. Det är den enda kvartalsrapporten de publicerat och det var ett tag sedan, men ändå.

Hur som helst. Jämfört med personalkostnaderna enligt denna prognos ligger de fortfarande högre än den extrapolerade personalkostnaden. Men marginalen har krympt till en kvarts miljon.

Om vi däremot antar att personalkostnaderna för augusti representerar det nya normala (Yasin och Andersson plus de tre damspelare som togs in under sommaren) blir bilden en annan. I så fall kommer årets personalkostnader att landa på ca 23,1 mkr. Alltså ca 0,4 mkr högre än prognosen, men fortfarande säkert hanterbart.

Med den påfyllning i klubbkassan som Djurgårdens försäljning av Samuel Dahl gav innebär inte längre en prognos som missats med en halvmiljon eller så något överhängande hot mot ÖSK:s ekonomi och egna kapital.

En sammanställning över vilka personalkostnader (arbetsgivaravgift plus implicit lön) som hittills redovisats för lagen i Superettan. Beräkningen utgår från de arbetsgivaravgifter som rapporterats in till Skatteverket.

De här jämförelsesiffrorna bör tas med en ordentlig nypa salt. Här jämförs äpplen med päron. De olika klubbarnas organisationer skiljer sig åt. Vissa kanske har hela eller delar av sin ungdomsverksamhet avskild från elitfotbollen. Andra har ingen utvecklad damverksamhet om ens någon alls. 

Kommentarer.
De totala personalkostnaderna för augusti månad var 5,9 mkr. Det högsta beloppet hittills. Men ändå inte iögonfallande mycket högre än under tidigare månad, då kostnaderna i allmänhet legat på nivån 5,6 – 5,7 mkr. Juni och augusti är månaderna med de högsta kostnaderna.

Varberg.
Kostnadsbilden i klubben är ett mysterium. Hur kan de ha så höga kostnader? Den mest närliggande förklaringen är väl att de valt att inte anpassa sin kostnadsnivå (spelarlöner och administration) till de förutsättningar som gäller i Superettan.

Klubben har bra ekonomiska förutsättningar. Vid utgången av år 2023 redovisade de ett eget kapital på 24 mkr även om förlusten låg strax över 2 mkr. Kanske har de räknat med/hoppats på att kunna ta steget upp till Allsvenskan igen redan efter årets säsong. I så fall kändes det kanske motiverat att ligga kvar med en högre nivå på kostnaderna.

Trelleborg.
Klubben har även de till synes ”omotiverat” höga kostnader. Men Trelleborg har ett damlag som tog steget från Elitettan till Damallsvenskan inför det här året. Att ha ett lag i damernas högsta serie kostar en hel del även om ambitionerna inte är så höga.

Som en jämförelse och referens kan nämnas, att hos KIF Örebro (som verkar under mycket knappa omständigheter) låg personalkostnaderna på lite drygt 7 mkr förra året. Så Trelleborg är måhända ”ursäktade” för sina till synes höga personalkostnader.

Degerfors.
Degerfors verkar på ett helt annat sätt än Varberg ha lyckats krympa sina kostnader till en nivå som anpassats till Superettan. Deras personalkostnader har hittills legat drygt 300 tkr lägre per månad än vad ÖSK:s gjort. Men i augusti redovisade de arbetsgivaravgifter på 639 tkr (motsvarande lönekostnader på lite drygt 2 mkr). Frågan är nu om augusti månads siffra var uppblåst på grund av engångskostnader i samband med spelarförvärv eller om de kommer att fortsätta på den högre nivån. Förmodligen är förklaringen till augustisiffran både engångskostnader och högre lönekostnader.

Degerfors redovisade ett utgående eget kapital på 9,4 mkr och en förlust på 4,4 mkr för år 2023.

Dubbla arbeten.
Några klubbar har betydligt lägre personalkostnader än övriga. En förklaring till detta kan vara att de i stor utsträckning har deltidsarbetande spelare vilka på så sätt drygar ut ersättningen från klubben. För klubbar som nyligen tagit sig upp från Ettan verkar detta gälla genomgående. I Ettan finns det få heltidsarbetande spelare (inbillar jag mig). I olika sammanhang har jag fått bekräftat att det förhåller sig på detta sätt i Skövde, Oddevold, Sandviken och Utsikten. Förmodligen även i en del andra klubbar för vissa spelare.

Skövde.
Skövde hade ännu inte skickat in någon arbetsgivaravgiftsdeklaration för augusti. Deras siffror i sammanställningen baseras på perioden januari – juli.

En sammanställning över vilka personalkostnader (arbetsgivaravgift plus implicit lön) som hittills redovisats för lagen i Superettan. Beräkningen utgår från de arbetsgivaravgifter som rapporterats in till Skatteverket.

De här jämförelsesiffrorna bör tas med en ordentlig nypa salt. Här jämförs äpplen med päron. De olika klubbarnas organisationer skiljer sig åt. Vissa kanske har hela eller delar av sin akademiverksamhet avskild från elitfotbollen. Andra har ingen utvecklad damverksamhet om ens någon alls. 

Kommentarer.
Jag hade trott att vi skulle se större avvikelser från det normala i julisiffrorna med tanke på att sommarfönstret var öppet under nästan hela månaden. Men något sådant verkar inte ha inträffat. Kanske bli augustisiffrorna intressantare.

Akademier.
Nytt i den här sammanställningen är att jag även lagt till en kolumn för statusen på de olika klubbarnas akademiverksamheter. Denna är personalintensiv och man kan anta, att klubbar med högre ranking lägger mer av sina resurser på akademin. De två nyuppflyttade klubbarna Sandviken och Oddevold har ingen certifierad akademiverksamhet. Någon slags ungdomsverksamhet har de säkert, men den tar förmodligen inte så stora resurser i anspråk.

Varberg.
Kostnadsbilden i klubben är ett mysterium. Hur kan de ha så höga kostnader? Den mest närliggande förklaringen är väl att de inte lyckats anpassa sin kostnadsnivå (spelarlöner och administration) till de förutsättningar som gäller i Superettan.

Jag har för mig att de har lyckats bygga upp en hyfsat bra ekonomi under de fyra åren i Allsvenskan. Kanske har de räknat med/hoppats på att kunna ta steget upp till Allsvenskan igen redan efter årets säsong. I så fall kändes det kanske motiverat att ligga kvar med en högre nivå på kostnaderna.

Trelleborg.

Klubben har även de till synes ”omotiverat” höga kostnader. Men Trelleborg har ett damlag som tog steget från Elitettan till Damallsvenskan inför det här året. Att ha ett lag i damernas högsta serie kostar en hel del även om ambitionerna inte är så höga.

Som en jämförelse och referens kan nämnas att hos KIF Örebros (som verkar under mycket knappa omständigheter) så låg personalkostnaderna på lite drygt 7 mkr förra året. Så Trelleborg är måhända ”ursäktade” för sina till synes höga personalkostnader.

Degerfors.
Degerfors verkar på ett helt annat sätt än Varberg ha lyckats krympa sina kostnader till en nivå som anpassats till Superettan. Deras personalkostnader ligger nu till och med drygt 300 tkr lägre per månad än vad ÖSK:s gör. Svårt att förstå varifrån den skillnaden kommer om det inte är från lönerna för den sportsliga delen av verksamheten. Deras förhållandevis höga aktivitet med nya spelare som tagits in har heller inte orsakat högre kostnader i juli. Snarare tvärtom.

Dubbla arbeten.
Några klubbar har betydligt lägre personalkostnader än de övriga. En förklaring till detta kan vara att de har spelare med deltidsarbeten som drygar ut ersättningen från klubben. För de som nyligen tagit sig upp från Ettan verkar detta gälla genomgående. I olika sammanhang har jag fått bekräftat att så förhåller det sig i Skövde, Oddevold, Sandviken och Utsikten. Kanske även i en del andra klubbar för vissa spelare.

Utsikten och Skövde.
I juni månads sammanställning hade jag inte tagit med dessa två klubbar. Utsikten därför att de hade deklarerat 0 kronor i arbetsgivaravgifter och därmed även inga utbetalda löner under två månader i rad.
Skövde å sin sida hade inte skickat in någon arbetsgivaravgiftsdeklaration för juni.

Nu är båda klubbarna ikapp med sina redovisningar så därför är de med i sammanställningen igen.