Årets sista div 2-match på Behrn Arena fungerade som en utmärkt sammanfattning över en säsong som inte alls blivit som man hoppats. Tidvis bra spel, missade målchanser, oförklarliga försvarsmissar och ett lag som väl aldrig såg likadant ut från en match till nästa. För ovanlighetens skull matchade dock motståndarna denna eftermiddag ÖSKs talanger i förmågan att missa öppna målchanser, så det var kanske inte så märkligt att mötet slutade oavgjort.
Bottenmöte.
Det blev i alla fall en poäng för hemmalaget – en poäng som man hur som helst inte kommer att ha någon användning för. Div 2-tåget gick ju redan förra veckan för talanglagets del. Mycket tyder väl på att det den här dagen även försvann för motståndarna från södra Trollhättan. För att klara sig kvar måste de ta in de två poäng de nu ligger efter KB Karlskoga, som vann sin match.
Speltid för några av de yngre.
Att årets trupp varit i tunnaste laget framgick av att laget för andra matchen i rad bara hade tre utespelare på avbytarbänken. En av dem – Viktor Lindqvist – skulle egentligen kanske inte ens ha varit med där på grund av sjukdom tidigare i veckan. Skade- och sjukdomsläget gjorde att det blev en del av truppens yngre förmågor som fick vara med från start. Jonathan Thuresson gjorde sin första match överhuvudtaget med div 2-laget efter att i augusti flyttats upp från den pojkallsvenska truppen. Jonte såg rätt nervös ut i början av matchen, men blev tryggare i sitt spel allt eftersom matchen fortskred och han avslutade sitt första framträdande med en kvalificerad dubbelräddning på övertid.
Haris Karameth gjorde väl sin första match från start i den förra omgången borta mot Jonsered och fick idag sin första start på hemmaplan. Haris är en suverän passningsspelare med bra fötter och en fin överblick. Jag har varit rädd för att han kanske skulle ha problem med tempot, men i den här matchen klarade han det utan några problem alls. Delvis kanske för att Skoftebyns mittfältspress inte var av det skarpaste slaget. Ett relativt nytt ansikte (i de här sammanhangen) var Albin Ek, som började som ytter och sedan avslutade matchen centralt på mittfältet. Precis som Haris är han väldigt trygg med bollen och gör i allmänhet något vettigt med den
Tidigt ledningsmål neutraliserades snabbt.
ÖSKs talanger fick en bra start med ett ledningsmål redan efter fyra minuter. Kalle Holmberg passar Adam Botvidsson som ger sitt lag ledningen. Men precis som vi sett några gånger tidigare så släpper ÖSKarna in sina motståndare i matchen mer eller mindre direkt. Bara två minuter senare drar en av ÖSKs försvarare (Gustav Källberg?) precis utanför straffområdesgränsen omkull en västgöte som är på väg in i straffområdet. Domaren visar sitt gula kort, vilket man nog från ÖSKs sida skall vara nöjda med. (Det var heller ingen som protesterade). De efterföljande frisparken sitter sedan klockrent i krysset och så var den ledningen borta.
Inte heller andra gången gillt.
ÖSK dominerar spelet i den första halvleken och efter 25 minuter kan man ta ledningen igen. På nytt är det Kalle Holmberg som hittar fram till en medspelare som den här gången är Miralem Malic. Skoftebyarna försöker utan framgång att rensa bollen från sitt farliga område, men Mirre kan till slut få den över mållinjen. Någon halvtidsledning räcker dock inte ledningsmålet till. Med tre minuter kvar av den första halvleken utjämnar bortalaget för andra gången. Ett bra inlägg från ÖSKs vänsterkant hittar fram till ett motståndarhuvud vid bortre och det är utjämnat 2-2.
Fyrtifem minuter Hawaii.
I andra halvlek blir spelet lite mindre strukturerat och skoftebyarna kommer mer in i matchen. Båda lagen excellerar i missade målchanser. För ÖSKs del försvinner en hel del av det konstruktiva inslaget i anfallsspelet, när Kalle Holmberg, som varit ÖSKs vassaste anfallsvapen från sin mittfältsposition, redan efter en timme byts ut till förmån för Fedja Jelecak. Kalle är uttagen till landslagstrupp som nästa vecka skall spela EM-kval för den kommande U19-mästerskapet och det var nog för att spara honom som man bytte så pass tidigt.
Mot slutet av matchen är det två trötta lag som försöker pressa in det avgörande målet. ÖSK för sin stolthets skull och Skoftebyn för att förbättra sina möjligheter att hänga kvar i tvåan. Det blir ofta rätt Hawaii-betonat, när de offensiva spelarna inte orkar med att jobba tillbaka och de med defensiva uppgifter för sin del inte fyller på för att ge sina anfallare understöd. Under några dramatiska övertidsminuter är det till och med så att båda lagen har två klara målchanser, som man inte kan förvalta. Ja, Skoftebyn har till och med tre om man tar hänsyn till Jontes dubbelräddning precis innan Owén från Karlskoga blåser av.
Pontus och Kalle dominerade.
I ÖSK dominerar Pontus Jakobsson försvarsspelet. ”Inte ett misstag på hela matchen”, tyckte Håkan Juhlin efter efteråt. Daniel Björnkvist hade en bra första halvlek då han kom fram flera gånger i farliga attacker längs högerkanten, men han mattades liksom de flesta andra efter pausvilan. På mittfältet fick Kevin Larsson och Haris Karahmet jobba hårt för att tackla och täcka ytor, medan Kalle Holmberg lade det mesta av sin energi på det offensiva spelet. Kalle gör det väldigt bra från sin framskjutna mittfältsposition, men hans positionering gör även att hans mittfältskolleger får ett väldigt drygt arbete. Anfallarna glimtade till ibland, men inte tillräckligt mycket för att kunna vända matchen till ÖSKs fördel.
Matchfakta: ÖSK Ungdom – Skoftebyns IF 2-2 (2-2)
04. Adam Botvidsson (Kalle Holmberg)
06. Robin Rundström
25. Miralem Malic (Kalle Holmberg)
42. Hannes Granlund
Publik: 75
Laguppställning.
Målvakt: Jonathan Thuresson
Backar: Daniel Björnkvist, Gustav källberg, Pontus Jakobsson, Andreas Ståhl
Mittfält: Haris Karhamet (74), Kalle Holmberg (60), Kevin Larsson
Anfall: Adam Botvidsson, Miralem Malic, Albin Ek.
Inbytta: Fedja Jelecak (60), Muamer Sepic (74)
Kvar på bänken: Claus Pedersen (mv), Viktor Lindqvist
