Halmstads BK kan vara på väg att försvinna. Igår offentliggjordes klubbens resultat för år 2010 och då redovisade man en förlust på 17 mkr. På två år har klubben förlorat 32 mkr och av det egna kapitalet som ökade kraftigt under några år, då laget genomförde flera lyckade spelarförsäljningar återstår bara 3 mkr. För att inte riskera ”att hamna på minus” på kapitalkontot måste klubben förbättra sitt resultat med hela 14 mkr under innevarande år. Inte så lätt för en klubb som bara omsätter kring 40 mkr. Det verkar ju nästan helt omöjligt.
Nu handlar ju inte den här bloggen om Halmstads BK utan om Örebro SK, men jag tycker att Halmstads olyckor tjänar som ett utmärkt åskådningsexempel på hur lyckosam ÖSKs ”affärsmodell” har varit under de senaste åren (alltså efter kraschen). Halmstad har försökt att överleva genom att förlita sig på spelarförsäljningar. Under år 2009 hade klubben enligt SvF:s ekonomisammanställning en förlust på driften på 16 mkr. Driftsresultatet för år 2010 kan inte ha varit mycket om ens något bättre. Det krävs att man säljer en hel del bra spelare för att man skall kunna hämta hem så mycket pengar, att man kan täcka underskott i den storleksordningen. Problemet för HBK har varit att under senare år har man egentligen inte haft några speciellt bra spelare i truppen.
ÖSK däremot har anpassat verksamhetens omfattning och kostnader efter de ”normala” inkomstnivåerna – alltså vad publik- media (TV)- och marknadsintäkterna kan inbringa. Även om dessa också kan variera en hel del från år till år, så är de betydligt stabilare än vad eventuella inkomster från spelarförsäljningar någonsin kan vara. ÖSK har dessutom i sitt marknadsarbete strävat efter att inte bli för beroende av ett fåtal stora ”sponsorer”. Istället för att försöka förlita sig på några stora har man medvetet jobbat på att skaffa sig många mindre. Det ger inte lika mycket pengar direkt, men det ger en betydligt säkrare grund att stå på.
Idrottens affärer: En bister verklighet i allsvenskan