ÖSK Ungdom överraskade mig och förmodligen även Arboga genom att hämta hem en trepoängare då div 3-spelet satte igång. Arboga har ”traditionellt” varit en svårfjällad motståndare för talangerna. Förra året med ett några år äldre och betydligt mer rutinerat lag behövdes ett övertidsmål för att segern skulle kunna bärgas.
Men trots en avsevärd föryngring så var det egentligen aldrig något snack om vart segern skulle gå. Eftersom det ändå alltid finns en risk för ett vådaskott kändes det dock inte helt tryggt förrän Jonathan Ring gjorde 2-0 med ca. en kvart kvar att spela.
Innan säsongen började såg det länge ut som om mittlåset skulle kunna bli lagets akilleshäl efter vinterns utvandring av mittbackskandidater. Men efter Moses Reeds återkomst till talangtruppen och med Daniel Björnqvist övertygande spel som högerback är det frågan om inte backlinjen tillsammans med Peter Rosendahl i målet i stället är det fundament som det övriga spelet kommer att byggas på i år.
Mittfältet (traditionellt fyrmanna) ser även det rätt bra ut. Viktor Lindqvist och Sebastian Scharnke fyller upp bra centralt och tomrummet efter Jacob Nilsson känns inte alltför stort. Jonathan Ring är en för motståndarna fruktansvärt svårkontrollerad vänsterytter med all sin avighet. Att han även vet hur man gör mål visade han idag.
Längst fram handlar det väldigt mycket om Edvin Möller och Adam Botvidsson. Har de en bra dag kan de göra mål på i princip vilket lag som helst. Har de en dålig går det mesta på tomgång.
På Behrns plast räckte dessa kvaliteter väl till för att rulla ut Arboga Södra. Den verkliga prövningen kommer dock som vanligt att komma på vårens gräsplaner – ett underlag som talangerna alltid haft svårt att bemästra, bortskämda med hemmaplasten som de är.
Arboga å sin sida såg väldigt bleka och ofarliga ut. Skadedrabbade skrev lokalpressen – frågan är om det räcker som förklaring till dagens insats.