Det är Nerikes Allehandas Fredrik Carlsson som intervjuat ÖSKs ordförande Lars Larsen om klubbens prekära situation och klart är att något måste göras – men frågan är bara vad?

NA: Larsen: ”Vi diskuterar inte deras namn i styrelsen”
NA: ÖSK kan tvingas avstå värvningar – utrymmet är ”marginellt”

Intervjun är uppdelad i två längre texter där Larsen gör det tydligt att varken Rikard Norlings eller Enes Ahemtovics namn är uppe för diskussion i styrelsen. Ett uttalande som å ena sidan kan tolkas som att man ger de båda sportsligt ansvariga sitt fulla stöd men det kan också, vilket vi vet av erfarenhet från fotbollsvärlden, betyda att det där stödet bara finns så länge det finns och att stödet kan dras undan snabbare än kvickt från en dag till en annan. Vad är det man brukar säga? En tränare har kvar jobbet tills dess att han får sparken. Vad ska en ordförande annars säga liksom?

Bloggens tolkning är nog ändå att Larsen ger sitt fulla stöd till Norling och Ahmetovic trots allt även om det såklart inte går att hålla fast vid hur länge som helst.

Nej, det är något annat som måste göras – men vad?

Larsen gör det också tydligt att ÖSKs ekonomi är ansträngd och att det finns ytterst små möjligheter till att göra stora förändringar.

Istället ska det göras något annat och det ska kanske ske redan den här veckan om man får tro Larsens citat i NA.

”– Vi har haft en del samtal med Rikard (Norling), men också andra personer i laget. Det är där vi är just nu och det är där vi jobbar på högtryck för att det ska ske förändringar redan den här veckan.”

Exakt vad som ska göras eller vilka förändringar som ska ske kommer inte fram i intervjun med Larsen men något senare kommer det ytterligare en text hos NA där man nu intervjuat huvudtränaren Rikard Norling och i den antyder denne att det kan komma taktiska förändringar.

NA: Norling hintar om förändringar

”– Det är klart att vi i ett sådant läge inte bara kan blunda och köra som vi har gjort, utan vi behöver någonstans göra en justering.” och vidare ”Det är min uppgift att få fram max av varje spelare. Det är liksom ett vägskäl. Ska man börja justera och ändra när vi fortfarande spelar hemma? Och sedan kanske man når en gräns, att nej, nu behöver vi faktiskt göra någonting och alla är mogna för det. Vi är nog där. Och så får vi se om det ger effekt här på måndag.”

Bloggens tolkning av detta skulle kunna landa i att Larsen och styrelsen nu mer eller mindre tvingar Norling att ställa om delar av sin taktik för att optimera förutsättningarna för att ta så många poäng man bara kan med den befintliga truppen.

Vilka förändringar kan då vara aktuella? Ska man börja backa hem och spela ultradefensivt med en tre-backlinje och den gamla AIK-shapen ala 2019? Ska man balansera om mittfältet och använda tre centrala mittfältare istället för två? Ska man gå ifrån de tre 10orna och kanske börja med mer tydliga yttrar och två centrala anfallare? Eller något helt annat.

Det återstår att se.

Sen vill nog bloggen inte stänga dörren för att det trots den ansträngda ekonomin ändå kommer in ett eller kanske två tillskott till truppen trots allt. För faktum är att ÖSKs trupp är lövtunn och det är uppenbart att spelare som Antonio Yakoub, Ahmed Yasin och Manasse Kusu inte är i fullt slag samtidigt som man har en bänk som i bästa fall får chansen med inhopp några minuter på slutet av en match men sällan kommer in och förändrar en matchbild.

Får bloggen önska något så vore det att ÖSK på något vis hittar finansiella medel för en central mittfältare och en högerback.

Den centrala mittfältaren för att stärka upp det mittfält där Ortmark har haft svårt att hitta rätt, där Kusu varit skadad och nu spelar trots att han är långt ifrån hundraprocentigt, där Hampus Söderström går skadad, där Edwin Ibrahimbegovic är lite för ung och för ojämn än så länge och där Dino Salihovic uppenbart är placerad i frysboxen.

En stark defensiv mittfältare vore därför ytterst välkommet.

På högerbacken finns redan Giuseppe Bovalina som har sina fördelar i offensiven men också hans prestationer har varit ojämna och bakom honom har Alai Ghasem inte rosat marknaden mer än till motståndarnas fördel. Skulle ÖSK kunna få in en defensivt bättre högerback så skulle Bovalina kunna nyttjas högre upp i banan där han inte behöver ta lika stort defensivt ansvar. En mer defensivt insriktad högerback skulle också kunna avlasta och ge Victor Sandberg understöd på ett annat sätt än vad vi hittills sett under sommaren. Vi så också under våren att när Hampus Söderström spelade där så var också Victor Sandberg bättre och tryggare i sitt spel jämfört med hur det sett ut sedan Söderström bytte position pch sedan blev skadad.

Bloggen kan inte avgöra om ÖSK kommer att ta sig råd med dessa (eller några helt andra tillskott till truppen) men å andra sidan – har klubben råd att åka ur Superettan? Definitivt inte.

Så vad har man att välja på? Något måste göras. Frågan är bara vad? Kanske blir det en flerstegsraket som inleds med förändrade taktiska mönster följt av ytterligare någon spelare in i truppen.

För att sparka Rikard Norling tror den här bloggen inte vore rätt väg att gå. Det skulle bara kosta mer än det smakade.