Eyravallen Tänkt, tyckt och skrivet om ÖSK fotboll

Allsvenskan i kronor och ören

Ja, örena har numera definitivt spelat ut sin roll efter det att 50-öringarna avskaffades, men kronorna betyder fortsatt en hel del. Ja, man skulle faktiskt kunna påstå, att allsvenskan till stor del avgörs på de respektive klubbarnas ekonomiavdelningar. Den som har mest pengar kan nämligen köpa och behålla (och sedan eventuellt även sälja) de bästa spelarna. Hur ter sig då de allsvenska föreningarnas slagstyrka sett utifrån detta perspektiv?

Bloggen har gjort en liten pappersservettutredning grundad på Svenska Fotbollförbundets rapport om de allsvenska klubbarnas ekonomi år 2009. Rapporten för i år föreligger av naturliga skäl inte än, men det är inte så mycket som ändras från år till år i detta avseende så fjolåret duger nog bra för att ge en uppfattning om hur det ser ut med styrkeförhållandena.

Först kan man titta på hur stora de olika klubbarnas personalutgifter är. I dessa ingår utgifterna för spelartruppen (exkl. förvärv och försäljningar) men även för administration och (sponsor)försäljning. I rapporten finns angivet hur stora intäkterna är och hur många procent av dessa intäkter som används för klubbens personalkostnader.

Klubb Intäkter Pers.-kostn %
Dto i kr.
Malmö FF 136,3 0,52 70,9
AIK 108,8 0,52 56,6
IF Elfsborg 86,4 0,59 51,0
IFK Göteborg 90,6 0,56 50,7
Djurgården 67,9 0,70 47,5
Hammarby 68,2 0,69 47,1
Helsingborgs IF 65,8 0,71 46,7
Kalmar FF 46,0 0,72 33,1
Halmstads BK 37,0 0,88 32,6
Örgryte 32,4 0,90 29,2
BK Häcken 94,0 0,31 29,1
GAIS 34,3 0,77 26,4
Brommapojkarna 39,1 0,67 26,2
Örebro 48,0 0,53 25,4
Gefle IF 24,9 0,78 19,4
Trelleborgs FF 20,5 0,88 18,0

Det är en väldigt stor skillnad mellan Malmös 71 mkr och Trelleborgs 18 mkr. ÖSK med 25,4 mkr ligger påfallande lågt.

Men detta säger inte allt. Vissa klubbar går med vinst, medan andra gör förluster. Man skulle kunna säga, att de som gör förlust lever över sina tillgångar och egentligen borde banta kostymen medan de som visar vinst eventuellt skulle kunna expandera genom att till exempel skaffa sig ”något” dyrare spelare. Till mer än ”något” räcker i allmänhet inte vinsterna.  De flesta av de sk. vinsterna skulle kanske i första hand kunna kallas för säkerhetsmarginaler.

För att göra denna korrigering har jag sett på klubbarnas driftsresultat (fortfarande exkl. spelaraffärerna). Jag korrigerar den faktiska personalkostnaden med driftsresultatet. Klubbar som går med vinst skulle kunna öka personalkostnaderna och vice versa. Då blir bilden följande:

Klubb Intäkter Pers.-kostn Dto i kr. ”marginal” ”kapacitet”
IF Elfsborg 86,4 0,59 51,0 7,1 58,1
AIK 108,8 0,52 56,6 -6,3 50,3
IFK Göteborg 90,6 0,56 50,7 -2,0 48,7
Helsingborgs IF 65,8 0,71 46,7 -6,9 39,8
Malmö FF 136,3 0,52 70,9 -32,7 38,2
BK Häcken 94,0 0,31 29,1 5,7 34,8
Hammarby 68,2 0,69 47,1 -12,9 34,2
Djurgården 67,9 0,70 47,5 -16,3 31,2
Örebro 48,0 0,53 25,4 4,6 30,0
Kalmar FF 46,0 0,72 33,1 -4,4 28,7
GAIS 34,3 0,77 26,4 -6,3 20,1
Örgryte 32,4 0,90 29,2 -10,1 19,1
Halmstads BK 37,0 0,88 32,6 -16,2 16,4
Brommapojkarna 39,1 0,67 26,2 -10,3 15,9
Gefle IF 24,9 0,78 19,4 -6,8 12,6
Trelleborgs FF 20,5 0,88 18,0 -6,2 11,8

ÖSK åker visserligen upp några hack, men det framgår också att resurserna för att göra något spektakulärt är begränsade. Det egna kapitalet är fortfarande ”knappt synligt”, varför möjligheterna att chansa och dra på på kostnadssidan är i stort sett obefintliga om man vill undvika att riskera att på nytt hamna i det ekonomiska moras klubben gick ner sig i i mitten av 2000-talet. Intäkterna har visserligen ökat några miljoner sedan återkomsten till allsvenskan, men det rör sig inte om några speciellt stora ökningar. Dessutom kommer pengar att behövas för spelarköp (som ligger utanför denna sammanställning) eftersom Spelarinvests kassa i princip är tömd.

I övrigt visar sammanställningen rätt bra hur de ekonomiska styrkeförhållandena ser ut i allsvenskan. Möjligen med undantag för Malmö FF, vars driftsresultat ser alldeles för svagt ut. Det kan nog röra sig om någon slags engångsutgift. Vi har fyra ekonomiskt starka klubbar i toppen (Elfsborg, AIK, Göteborg och Malmö FF). Vi har Helsingborg som gärna skulle vilja hänga på de fyra stora, men som egentligen inte har råd med det. I botten återfinns GAIS, Örgryte, Halmstad, BP, Gefle och Trelleborg som i princip måste överleva genom spelarförsäljningar och/eller ägartillskott. I botten av mittskiktet hittar man ÖSK som fortfarande behöver finna 20 mkr till för sina personalutgifter för att kunna vara med och utmana på allvar i toppen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.