Så nära men ändå så långt borta.
ÖSK-damernas gräspremiär kunde ha spelats under bättre yttre omständigheter. En mycket kraftig vind i planens längdriktning gav laget med vinden i ryggen en stor fördel. En fördel som i den första halvleken kom gästerna från Eskilstuna till del. Det tog inte heller många minuter för Eskilstuna att ta ledningen. Målgörare var den tidigare KIF Örebro-spelaren Wilma Öhman som fick en bra träff på en snett-inåt-bakåt passning. Trots ett konstant övertag där ÖSK knappt kom över på motståndarens planhalva med bollen under kontroll verkade det ändå som om ÖSK skulle klara av att hålla underläget begränsat till ett mål. Något som skulle ha bättrat på kvitteringsmöjligheterna i andra halvlek då meteorologin förväntades gynna hemmalaget.
Riktigt så gick det dock inte. Vinden ändrade delvis riktning (enligt video-kommentatorn) och Eskilstuna var bättre än ÖSK varit på att spela i motvind. Men när ÖSK efter dryga timmen fick in en boll i Eskilstunas mål var känslan ändå hoppfull. Med tanke på att laget två gånger tidigare i år klarat av att hämta ikapp underlägen såg läget inte alls lika besvärligt ut som då det stod 2-0.
Men de förhoppningarna kom på skam. Bara två minuter senare kunde Eskilstuna återställa tvåmålsöverläget genom en något tursam styrning på ett skott utifrån efter en hörna. Felicia Rogic fick en fot på bollen och styrde den i mål utom räckhåll för Nadine Allard i ÖSK-målet. Sedan fortsatte Rogic målfabrikationen med ytterligare ett mål. Ett mål som inte borde ha godkänts eftersom hon tog hjälp av handen för att få bollen med sig i ett läge då hon var ensam med en utrusad Allard. Och inte nog med det – hon hann med att göra ytterligare ett mål innan matchen var över. Jag kan ändå inte låta bli att fundera över vad som hänt om inte det slumpmässiga tredje målet kommit.
Sammanfattningsvis kan man väl tycka att Eskilstuna vann rättvist om än med alldeles för stora siffror. ÖSK brast påtagligt i defensiven och kunde inte heller stötta den ensamt jagande Molly Wiklander offensivt. Det här var andra matchen i vilken Alva Hed flyttats upp till mittfältet i Agnes Hedmans frånvaro. Det blir inte bra eftersom det behövs någon centralt som kan hålla ihop och dirigera försvarsspelet.
På den positiva sidan noterades att Ida Henriksson efter drygt ett år av återkommande skadeproblem kunde göra sin ÖSK-debut. Om det än bara var under några minuter i en redan förlorad match. Förhoppningsvis kommer det att visa sig att hon är en av de kuggar som kan får ÖSK:s försvar att fungera bättre. Nathalie Brorsson spelade för första gången från start och jag tyckte att hon klarade sig bra i motvinden. Sara Öjebo byttes också in till andra halvlek på Rebecka Mannströms bekostnad, när ÖSK väl ville har en offensivare prägel i sin jakt på reducerings- och kvitteringsmål. Öjebo fick passningspoängen (som iofs. inte delas ut) och hon kommer säkert att visa sig vara en förstärkning i ÖSK:s offensiva avdelning.
ÖSK: Förlust mot Eskilstuna hemma på GPP
NA: ÖSK krossat – i återkomsten till GPP
NA: Höjdpunkter. (Något rumphuggen)
NA: Örebro SK – Eskilstuna United (repris)
Matchfakta.
05′ 0-1 Wilma Öhman
43′ 0-2 Felicia Rogic
66′ 1-2 Nellie Törngren (nickmål, Sara Öjebo)
68′ 1-3 Felicia Rogic
74′ 1-4 Felicia Rogic
80′ 1-5 Felicia Rogic
Laguppställning.
Nadine Allard
– – – – – – – – – –
Selma Rajakangas – Sofia Westerlund (81) – Ebba Cabander – Nellie Thörngren (81)
– – – – – – – – – –
Rebecka Mannström (46), Alva Hed, Nathalie Brorson (46), Nora Thörngren (k), Grace Wallin (62)
– – – – – – – – – –
Molly Wiklander
Ersättare var: Miranda Bergsten (mv), Sara Öjebo (46), Ida Sörling (46), Ida Ahlbom (62), Ida Henriksson (81), Olivia Okara (81) och Cornelia Karlsson
Inbytta blev:
46′ Sara Öjebo (Nathalie Brorsson), Ida Sörling (Rebecka Mannström)
62′ Ida Ahlbom (Grace Wallin)
81′ Olivia Okara (Sofia Vesterlund)
81′ Ida Henriksson (15. Nellie Törngren)
Spelare som saknades: Maja Eriksson (?), Agnes Hedman (?), Line Hammarland (?), Ebba Sjögren, (rehab), Ellen Karlsson. (?), Ella Gunnarsson (knäskada), Matilda Wennberg (knäskada) och Klara Spångberg (knäskada).