Sedan slutsignalen i söndags har många artiklar, texter och inslag skapats kring frågan om ÖSKs sportchef Enes Ahmetovics vara eller icke vara och även i forum och i sociala medier har supportrar och andra tyckt och tänkt kring frågan.
För bloggens vidkommande förstår vi faktiskt inte hur just frågan om sportchefen kan hamna allra högst upp på agendan och vi kan uppleva att resonemanget kring Ahmetovic blivit alldeles för onyanserat.
För bloggen finns det bara ett svar på den frågan och det är att Enes Ahmetovic självklart måste vara kvar i ÖSK.
Något annat kan väl inte finnas på kartan?
Men vi tar det från början.
Enes Ahmetovic är sportchefen som blev den yngste sportchefen i Europa när han klev in i den rollen hos IFK Värnamo i november 2021. IFK Värnamo hade då precis tagit klivet upp från Superettan till Allsvenskan. Efter ett par framgångsrika säsonger i de småländska skogarna sade Ahmetovic upp sig från sin tjänst i Värnamo i augusti 2024. Det rapporterades då att det fanns en schism inom klubben men det var något som de flesta senare dementerade, istället pratade Ahmetovic bland annat om att det var ”rätt läge” på grund av olika omständigheter kring att bland annat Värnamos styrelse valt att sparka en tränare som Ahmetovic tillsatt. Det uppgavs dock inte finnas några ”hard-feelings” osv.
Hursomhelst så blev Ahmetovic arbetslös och det gick rykten om allt från IFK Göteborg och Hammarby via AIK till klubbar i Norge innan det blev officiellt i oktober 2024 att han blev sportchef i Örebro SK – ett val som kanske förvånade vissa. Hur kunde ÖSK ro hem en så omtalad sportchef? Ahmetovic beskrev i olika sammanhang hur han såg potentialen i ÖSK och uttryckte bland annat att klubben var en ”sovande jätte”.
Ahmetovics intåg i ÖSK blev likt en orkan. Hans energi och kaxiga framtoning kanske irriterade vissa men det gav också en framtidstro som många ÖSK-supportrarna inte känt på länge. Ahmetovics intåg satte också ÖSK på den mediala kartan på ett sätt som vi inte sett sedan Alexander Axéns dagar som huvudtränare i klubben. Det är ju så med vissa individer – de har en aura som ger eko – vilket i ÖSKs fall är väl så viktigt för att laget inte bara ska bli en lokal enskildhet.
ÖSKs styrelse kom också med målsättningen om att klubben skulle ta kliv uppåt i tabellen för att om något åt vara med och slåss om uppflyttning och senast 2027 ta klivet upp i Allsvenskan samtidigt som man skulle bli mer av en säljande klubb och få in minst 100 miljoner kronor de kommande 10 åren på spelarförsäljningar.
Ahmetovics uppdrag låg därmed tydligt i att det skulle spelas en fotboll som tog laget uppåt i tabellen samtidigt som det blev en miljö där unga spelare kunde få speltid, växa och på sikt säljas vidare. Det skulle med andra ord byggas truppvärde.
Sagt och gjort. Ahmetovic rekryterade i samråd, får man anta, med styrelsen Sreten Kenic som ny huvudtränare. Kenic stod för en framåtlutad protagonistisk offensiv fotboll med hög press och intensitet och hade varit U19-tränare i IFK Värnamo under tiden då Ahmetovic var sportchef där så även om Kenic inte haft något starkt CV som huvudtränare så upplevde sportchefen och klubben att det var en tränare man skulle satsa på.
Truppen byggdes och en majoritet av nyförvärven kan beskrivas som unga, lovande och med hög potential men utan större erfarenheter i elitsammanhang. Ahmetovic själv beskrev det i ungefärliga ordalag som att dessa spelare skulle kunna komma in och avgöra enskilda matcher men att det var de redan befintliga äldre spelarna i truppen som skulle stå för grunden.
Idag vet vi att det inte höll. De äldre spelarna klarade inte av att axla den rollen i tillräckligt stor utsträckning, tränaren Kenic lyckades inte implementera sin fotbollsfilosofi med tillräckliga resultat, de yngre spelarna blev skadade eller levde inte riktigt upp till nivån som krävdes för Superettan, laget drabbades dessutom av mängder av felaktiga domslut med bland annat bortdömda mål och uteblivna straffar och laget vann inte en enda av de 21 första omgångarna och under sommarens transferfönster blev Ahmetovic tvungen att värva in tränare och nästan en helt ny startelva av spelare med mer erfarenhet som till slut resulterade i den här segern i kvalet som vi fick uppleva i söndags.
Summa summarum kan bloggen bara konstatera att Ahmetovics val av Sreten Kenic i kombination med spelarrekryteringarna under vintern inför säsongen inte föll tillräckligt väl ut.
Bloggen vill dock markera en tydlig faktor som vi tror påverkade mer än många kanske tänker på. Kim Dicksons tidiga skada satte mycket av Kenic spelidé ur spel. Hans djupledshot och speed hade med all sannolikhet gett Kenic betydligt fler valmöjligheter. Just Dicksons skada skulle den här bloggen vilja påstå var en nyckel till att det sedan blev som det blev. Om en hel och frisk Dickson hade gjort skillnad får vi aldrig veta men just det där djupledshotet försvann helt när han skadades och ersättaren Aleksandar Azizovic blev tyvärr ingen större hit.
Under sommarens transferfönster värvade sedan Ahmetovic ihop ett starkt lag. Det var visserligen spelare som nästan samtliga hade varit ifrån fotbollsplanen ett tag men det var erfarna spelare som kom in och bloggen skulle vilja säga att dessa spelare var från en hylla som ÖSK i vanliga fall inte kunnat nå. Vi har till exempel oerhört svårt att se att exempelvis Christian Järdler eller för den delen Axel Kjäll hade kunnat få Dino Salihovic, John Stenberg, Joseph Baffoe, Simon Amin, Ahmed Yasin och Jakub Ojrzyński att skriva på för ÖSK i det läget som laget då befann sig. En eller två av dem kanske, men absolut inte alla tillsammans. Det måste man säga var ett mycket starkt transferfönster av Ahmetovic.
Så ett dåligt och ett starkt transferfönster har vi hittills fått se under det året som Ahmetovic varit ÖSKs sportchef. Resultatmässigt är det dock självklart att beskriva det som en katastrofalt svag säsong som helhet och av styrelsens målsättning att man skulle ta kliv i tabellen blev det snarare tvärt om.
Styrelsens andra delmål om att bli en säljande klubb blev dock betydligt mer lyckat då Ahmetovic kunde sälja både Linus Alperud (till norska Lilleström) och Blessing Asumang Dankwah (till GAIS) under säsongen och ska vi gissa så inbringade dessa båda värvningar cirka 5-6 miljoner kronor tillsammans. Det är inga 100 miljoner, långt ifrån, men det är en början.
Så om vi ska sammanfatta Ahmetovics första år i ÖSK blir det ett misslyckande inledningsvis men också en upphämtning avslutningsvis och då även i kombination med spelarförsäljningarna kan man inte säga, enligt bloggens tycke, att Ahmetovic helt har fallerat. Bloggen vill också poängtera att arbetsprovet på två transferfönster och en säsong är alldeles för kort i vårt tycke.
Okej, då har bloggen försökt resonera kring sportchefen Enes Ahmetovic och redan nu anser vi att det finns fler skäl för honom att få fortsätta än det finns skäl till att han ska få sparken.
Låt oss då titta vidare på övriga delar som anknyter till sportchefsrollen.
- ÖSKs styrelse.
- Klubbchef/VD.
- Huvudtränare och övriga i tränarkonstellationen.
- Truppen.
- Målsättningen framåt.
Styrelsen.
Redan innan säsongen var slut annonserades det ut att ÖSK skulle tidigarelägga valet av ny styrelse och vid den extra föreningsstämman tidigare i veckan valdes en ny styrelse där Larsen fick förnyat förtroende som ordförande och där halva styrelsen byttes ut. Det är således en helt ny styrelse som nu ska sätta tänderna i arbetet framåt. Att i det läget också ge sportchefen sparken skulle sätta styrelsens arbete i ett ännu tuffare läge än vad man redan är gällande budgetarbete, målsättningar framåt och rekrytering av ny klubbchef/VD.
Klubbchef/VD.
För det faktum att ÖSK idag har en klubbchef och VD som endast jobbar halvtid för klubben är allt annat än optimalt inför den kommande säsongen. Att man dessutom har en tillförordnad sådan som sitter på dubbla stolar i både ÖSK och ÖSK Ungdom är om inte annat problematiskt. Att rekrytera en ny klubbchef/VD bör därför stå allra högst upp på styrelsens att-göra-lista. Att i det läget också ge sportchefen sparken skulle inte gynna styrelsens arbete. Snarare göra det ännu svårare.
Huvudtränare och övriga i tränarkonstellationen.
Under året har ÖSK haft (och sparkat) Sreten Kenic som huvudtränare för att ersätta honom med Patrik Haginge (på dispens) och senare med Bernard Nilsson (som spök-huvudtränare). Resultatet blev en anmälan till disciplinnämnden med allt vad det innebar. Att rekrytera en ny huvudtränare med rätt behörighet och (enligt bloggens åsikt) lite mer erfarenhet än Kenic och Haginge blir därför oerhört viktigt inför 2026. Det arbetet måste ledas av sportchefen i samråd med den nya styrelsen. Vad händer då om man bestämmer sig för att sparka den nuvarande sportchefen? Ska styrelsen på egen hand rekrytera inte bara en ny klubbchef/VD, en ny sportchef och dessutom en ny huvudtränare för att inte tappa fart inför nästa säsong. Bloggen ser det som helt orimligt att den nya styrelsen ens på egen bevåg vill sätta sig i den sitsen. Det faller på sin egen orimlighet och skulle på intet sätt gynna Örebro SK på något sätt.
Truppen.
För i samma veva måste man också se över den befintliga truppen som finns på pappret idag och planera och rekrytera inför nästa säsong. Om man då väljer att sparka sportchefen så måste alltså den nya styrelsen rekrytera en ny klubbchef/VD, en ny sportchef, en ny huvudtränare och innan dess att den nya sportsliga organisationen är på plats ansvara för truppen inför 2026. Du hör ju själv. Det blir bara mer och mer orimligt för varje punkt som går.
Att sparka sportchefen Enes Ahmetovic förefaller extremt ostrategiskt för den här bloggen.
Målsättningen framåt.
För styrelsens primära fokus borde istället ligga vid att först och främst rekrytera en ny klubbchef/VD för att kunna att planera budget och framtida målsättningar för att klubben ska kunna ta kliv uppåt i tabellen både på kort och lång sikt.
Nej, bloggens åsikt står fast. Enes Ahmetovic måste vara kvar, dels på grund av alla ovanstående faktorer men också därför att bloggen är helt övertygad om att Ahmetovics första år i ÖSK inte nödvändigtvis behöver betyda att hans nästa år blir på samma sätt. Vi tror snarare tvärt om. Att Ahmetovic nu lärt sig hur Superettan fungerar och vad som krävs för att nå lyckade resultat. På så sätt skulle vi känna oss betydligt mer hoppfulla inför framtiden med Ahmetovic vid rodret jämfört med om klubben skulle ge honom sparken och sätta hela ÖSK i ett betydligt mer osäkert läge.
Tillägg.
Även Nerikes Allehanda har i sin podd Hemmaborgen berört ämnet Enes Ahmetovic. Deras resonemang går att lyss på här. Lyssna från cirka 15 minuter in i avsnittet där man först tar upp situationen gällande ÖSKs klubbchef/VD för att därefter gå in på sportchefsfrågan.
Men var det verkligen Enes som bestämde över sommarfönstret?
Strålande beskrivning av vad som har hänt och vad som behöver göras framledes !