Papperstidningen hade igår en artikel med en intervju med ÖSK Elitfotbolls ordförande Björn Åqvist angående talanglagets utsatta tabellsituation. Tyvärr blev det inte så mycket sagt från Björns sida. Helt riktigt dessutom, eftersom NA av någon anledning intervjuade fel person. Den typen av frågor bör lämpligen riktas till sportchefen som har det övergripande ansvaret för denna typ av frågor (tillsammans med berörda organ inom föreningen och aktiebolaget).
Björns svar blev alltså rätt allmänt hållna och skulle kunna sammanfattas på följande sätt (något hårddraget, förvisso).
– Det är inte bra om laget åker ur, men å andra sidan gör det inte så mycket.
Jag håller faktiskt med om det. Det gör inte så mycket, men det kräver å andra sidan att man gör andra saker rätt.
Man skulle mycket väl kunna tänka sig talangutvecklingen som en trappa, där spelarna slussas från den ena nivån till nästa i takt med att de blir äldre och skickligare. I den trappa som ÖSK har till sitt förfogande saknas det dock några trappsteg, vilket gör att det blir väldigt svårt att ta sig hela vägen upp för den.
Problemet som jag ser det med div 2-laget är att det egentligen inte finns rimliga möjligheter till kontakt åt någondera hållet. Avståndet underifrån är för stort, vilket gör att de flesta spelare som kommer fram genom ungdomsverksamheten inte är tillräckligt bra för att kunna representera laget på div 2-nivå. Ur den synpunkten fungerade det faktiskt mycket bättre i div 3, där man faktiskt kan spela de bästa unga juniorerna utan några större problem.
På samma sätt är spel i div 2 inte kvalificerande för allsvenskt spel. Även om man klarar sig väldigt bra i tvåan är det inte alls säkert att det räcker till för allsvenskan. Egentligen behövs det erfarenheter från spel på nivåer motsvarande Superettan för att man skall kunna klara sig bra i allsvenskan. Vilket kanske på sätt och vis kan demonsteras genom att jämföra hur talanger som Emil Berger, Josef Ibrahim och Ahmed Yasin lyckats när de fått chansen att spela allsvenskt.
Om ÖSK Ungdom faller tillbaka till trean, så är i så fall på sätt och vis en bit av trappan reparerad. Det kommer att finnas en rimlig möjlighet för de bästa ungdomarna att ta sig från verksamheten på Ekäng till talangtruppen och även spela matcher med detta lag. Däremot blir givetvis gapet upp mot allsvenskan större, ja till och med betydligt större. Där behövs det alltså att ytterligare ett trappsteg infogas. Idealet skulle givetvis vara om de mest lovande spelarna kunde lånas ut till klubbar i närområdet för spel i div 1 och i Superettan. Jag tänker alltså på lag som BK Forward, Degerfors, Karlstad BK och möjligen Eskilstuna City (om de går upp). Nu kan det dock ofta vara svårt att komma till praktiska lösningar i många fall. Det är inte alltid säkert att de talanger som ÖSK kan/vill låna ut passar de andra klubbarnas behov, etc.
Den bästa lösningen på detta problem är förmodligen att återuppliva ett lag för spel i U21-allsvenskan. Något som för övrigt är under övervägande inför nästa säsong. Ett av problemen med U21-allsvenskan förra gången det begav sig var att det ibland var svårt att få ihop ett lag hur underligt det nu kan låta. Detta berodde på att spelarna i den antalsmässigt rätt tunna talangtruppen var uppbokade för spel i dåvarande div 3. Resultatet blev att bänkspelarna från A-truppen ibland fick lov att spela tillsammans med bänkspelarna från talangtruppen. Alternativt att de bästa spelarna blev ”utbrända” efter att ha spelat med båda lagen. För att det skall fungera på ett bra sätt med U21 bör det alltså vara så att de bästa spelarna i talangtruppen är öronmärkta för spel i U21-allsvenskan. Talangtruppen måste alltså utökas antalsmässigt så att man kan få till ett slagkraftigt lag även då de bästa spelarna saknas på grund av spel med U21.
När dessa spelare är tillgängliga för spel med sitt ordinarie lag får de spelare som blir över ta steget ner till ÖSK Söder. Söder spelar i år visserligen i femman, men de bör om den positiva utvecklingen fortsätter kunna vara med och utmana på allvar om en plats i fyran redan nästa år. Dessutom visar om inte annat exemplet med Kevin Larsson, som spelade en hel del med ÖSK Söder under vårsäsongen och sedan gick hela vägen till spel med det svenska P17-landslaget, att ÖSK Söder inte nödvändigtvis behöver anses som en återvändsgränd för för de yngre spelarna i talangtruppen.