KIF Örebro gjorde en förlust på en halv miljon kronor förra året, skriver papperstidningen. Detta var inte en helt ny nyhet. Att det skulle bli en förlust har klubben redan informerat om – frågan var bara hur stor den skulle bli. En halv miljon blev det rätta svaret på den frågan.
Föreningens ordförande Åsa Johansson skulle egentligen ha avgått, men väljer nu att sitta kvar några månader till. För att reda upp oredan, säger hon till tidningen. Fast man kan kanske misstänka att huvudanledningen är att valberedningen ännu inte lyckats övertala någon annan person att ta på sig uppgiften. Nu blir det en extrastämma i juni.
Johansson fortsätter också att beklaga sig över det i hennes tycke klena stöd hon ser för sin förening. För några veckor sedan skyllde hon på näringslivets bristande intresse. Nu för hon upp klagomålen till en högre nivå och vill se det hela som en jämställdhetsfråga.
– Frågan om huruvida vi vill ha elitlag på damsidan, gäller inte bara fotboll, måste lyftas. Svarar vi ja på den frågan måste vi handla därefter, säger hon till tidningen.
Ett problem är att Johansson inte riktigt verkar vara villig att inse, att elitidrott idag är en kommersiell verksamhet. Har man skaffat sig avlönade och arvoderade anställda och spelare krävs det också riktiga inkomster för att kunna hålla igång verksamheten. Det räcker inte med att försöka överleva på gåvor, bidrag och allmosor. Så länge den produkt som föreningen vill sälja inte lockar tillräckligt många köpare/åskådare, så kommer potentiella sponsorer och bidragsgivare att fortsätta vara svårflörtade. Situationen blir ju inte lättare av att KIF dessutom måste konkurrera med ett framgångsrikt ÖSK om den fotbollsintresserade örebropublikens tid och pengar.
Jag tycker som många andra att det är kul att det finns ett framgångsrikt damfotbollslag i Örebro. Men å andra sidan har jag inte sett 1 minuts fotboll spelad av tjejerna. Jag har inte tid och den tiden jag har väljer jag att lägga på annat. Fotbollen på damsidan engagerar mig inte. Skulle Sveriges damer spela VM final kanske jag skulle kolla på den men antagligen skulle jag kolla ett par avsnitt på en TV serie jag gillar men inte hinner se istället.
Det är egentligen endast om någon jag kände skulle satsa på damfotboll som ett intresse skulle kunna väckas för mig.
Nej, KIF måste hitta ett sätt att engagera för att kunna bygga sin verksamhet. Med en smal budget så ser jag två vägar. Satsa på ungdomarna via ideelt arbetande eller få media att följa laget i någon slags halvdokusåpa. Men hur man skall få media att nappa på en sån idé utan att lova smaskiga intriger och profitera på fördomarna om lesbiska fotbollerskor har jag lite svårt att se.