ÖSK behöver en central anfallare (till)

I och med de tre P:nas återkomst har ÖSK tätat till de försvarsmässiga hålen i spelartruppen. Men det saknas fortfarande några gubbar som kan ta plats i det främsta ledet. Inriktningen verkar för närvarande vara att finna en vänsterytter, som kan ta över efter Roni Porokara. Sådana testas också – nästan på löpande band. Ändå sade Lennart Sjögren idag till NA, att de spelare man har (Gjerg Bushay) och kommer att titta på (Kushtrim Lushtaku)  inte är den rutinerade vänsterkantsspelare, som man dessutom avser att skriva kontrakt med.

Frågan är dock om inte ytterligare en central anfallare borde få högre prioritet. Spelare för vänsterkanten finns det trots allt några stycken i truppen. Men den centrala positionen oroar mig. Robin Staaf har visserligen lyckats hålla sig skadefri denna försäsong, men hans skadefacit från de senaste två åren oroar. Han har varit mer skadad än tillgänglig för spel med sina halvdiffusa ljumskproblem. Dessutom känns han inte längre jättehet rent spelmässigt. I de två matcherna jag sett honom spela i år har han förefallit väldigt isolerad – kanske delvis beroende på svaga framspel från sina medspelare, men ändå.

Årets två nyförvärv har inte heller kommit till skott på det sätt jag hoppats. Andreas Haddad har inte kunnat etablera sig i anfallets mitt, på grund av ljumskkänningar och nu senast problem med en baksida. William Atashkadeh kom från IFK Göteborg till ÖSK med en i princip förlorad fjolårssäsong i bagaget och han har ännu inte kommit in i matchspel eller seriös träning på grund av krånglande ljumskar.

Vill det sig illa kommer samtliga ÖSKs tilltänkta centrala målgörare, att vara oförmögna till spel när serien drar i gång i början av april. Några egentliga kandidater att ersätta dem finns idag inte i truppen. Frågan är alltså om inte någon slags Plan B skulle behöva aktiveras för att säkerställa att det finns kunnande och kraft centralt i anfallslinjen.