Eyravallen Tänkt, tyckt och skrivet om ÖSK fotboll

Internmatchen

ÖSKs A-trupp besegrade talangerna med sammanlagt 4-1 i en match över 30 + 45 minuter. Under den första perioden spelade ÖSK med vad som väl är tänkt som startelvan på måndag och i den andra blev det tid för de övriga. I ”startelvan” så kunde man notera att Patrik Haginge spelade högerback medan hans namne Anttonen förpassats till vänsterbacksplatsen i B-laget. Någon Kihlberg syntes inte till utan den tredje mittfältsplatsen tog Fredrik Nordback hand om. Sixten startade med de två kosovotyskarna som yttrar, men Kushtrim Lushtaku som spelade till höger gick av rätt tidigt och tog sig åt ena ljumsken. Marcus Astvald kom in i hans ställe. Vidare saknades Per Johansson, som alltså inte är bra än från sin fotskada.

Spelmässigt blev det som vanligt inte någon höjdarmatch. Jag får i allmänhet en känsla av att A-truppsspelarna tycker att den här typen av motstånd inte känns så inspirerande och därför inte går för fullt. För talangtruppen är det säkert väldigt inspirerande, men de är i allmänhet inte tillräckligt bra för att kunna sätta sin prägel på matchen. I den första halveleken ställde talanglaget upp sig i en 4-4-2 position med Kalle Holmberg som släpande anfallare i Drugge-positionen och Miralem Malic som snabb spets typ Hysén.

Det första målet för A-laget nickade Magnus Wikström in på en väl avvägd frispark från Samuel Wowoah. Det andra målet gjordes av en förvånansvärt bollsäker Andreas Haddad, som inne i straffområdet nog gjorde bort halva talangförsvaret innan han kunde slå bollen i ett öppet mål. Imponerande med så bra dribblingsfötter från en så stor spelare som Andreas är.

I andra halvlek spelade vad som väl skulle kunna kallas A-truppens talanglag förstärkta med backarna Wirtanen (höger) och Anttonen (vänster) samt med Marcus Astvald som högerytter. I övrigt var det rätt ungt och oerfaret på de flesta positioner. Mittbackar spelade till exempel Boris Lumbana och Denis Abdulahi. I andra blev matchen definitivt mycket jämnare – skillnaderna mellan lagens spelstyrka var inte alls lika stor, även om spelarna från A-truppen skapade en hel del chanser, som man sedan antingen missade eller lät Rosen rädda.

Talangerna reducerade till 2-1 genom en fin aktion av Miralem Malic, som lobbade bollen snett utifrån högerkanten över Simon Nurme som kommit på mellanhand. Mirre frispelades av Adam Botvidsson. Det såg sedan rätt länge ut som om talangerna skulle kunna knäppa de yngre A-truppspelarna på näsan genom att vinna matchen i matchen. Men en annars på det hela taget osynlig Josef Ibrahim dundrade in 3-1 målet från en fri position vid straffområdesgränsen och precis innan matchen var över klackade Marcus Astvald in en hörna vid främre. Det såg lite underligt ut – kanske touchade den någon försvarare på vägen in.

Målvaktsmässigt stod John Alvbåge i A-laget under den första halvleken och Simon Nurme i talanglagets mål. I den andra halvleken bytte Nurme lag och Peter Rosendal fick ställa sig bakom sina gamla lagkamrater. Jag tyckte att Rosen klarade sig bäst av de två andramålvakterna, även om det möjligen var en synvilla – han hade definitivt mer att stå i och märktes alltså mer. I övrigt var väl Mackan den dominerande spelaren i A-truppens lag i den andra halvleken – till en del beroende på att Andreas Ståhl inte riktigt räckte till för att ta ner den allsvenska anfallaren. På den andra kanten hade Ahmed Yasin det betydligt besvärligare mot Daniel Björnkvist och det hettade nog till någon gång mellan anfallare och försvarare. Ingen av dem är ju den typ av spelare som viker ned sig. Erik Nilsson slog som vanligt några fina öppnande passningar, som hans medspelare i allmänhet inte kunde förvalta. William Atashkadeh överraskade flera gånger genom att gå ner och hämta boll rätt djupt ner och sedan driva upp den i hög fart. Jag visste inte att han har det spelet på sin repertoar också.

I talanglaget tyckte jag att mittfältarna Viktor Lindqvist och Adam Eriksson märktes en hel del. Miralem Malic visade några gånger prov på sin snabbhet även om han tvekade vid något tillfälle att ta en löpduell mot Michael Almebäck. Daniel Björnkvist kom runt några gånger både mot Samuel Wowoah och Patrik Anttonen. En gång i andra halvlek sköt han dessutom hårt mot första stolpen, men Simon Nurme täckte bra. Oskar Johansson gjorde en hel del nyttigt centralt i försvarslinjen, men tappade också boll någon gång då han gick framåt i banan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.