P15: Vinst efter straffar mot IFK Trångsund- Tellus efter 0-0 vid full tid.
Tjejerna i D15-16 besegrade IK Sturehov med 2-1.
Klicka på bilderna så blir de större (och snyggare).
ÖSK segrare i D15/16.
ÖSKs äldsta flicklag var fem minuter från att gå igenom hela Örebrocupen utan att ha släppt in ett enda mål. Men fem minuter före full tid i finalen så sprack lagets nolla för insläppta mål. En frispark i finalen mot IK Sturehov betydde att den slutliga målskillnaden för laget i cupen blev 28-1. Inte så illa det heller.
Sturehovs mål var lyckligtvis bara ett reduceringsmål. ÖSK hade då redan tagit en 2-0 ledning genom Freja Olofsson med ett hårt närskott ur snäv vinkel. Några minuter senare nickade Anna Meier in sitt 11:e cupmål och då verkade cupvinsten vara packad och klar. Så var det dock inte. Efter Sturehovs reducering blev det nerviga fem minuter innan matchen var över och segern klar.
Finalens spelare hos ÖSK var lagets eget lilla kärnkraftverk. Freja Olofsson ständigt på språng och het både i defensiv och offensiv. Ingen slump att hon gjorde det så viktiga förstamålet.
Lagets hemsida: Lagets målgörare och assistenter under hela cupen.
Freja Olofsson: Nästan alltid steget före. Här med Anna Tivemo och Hanna Holmgren Karlsson.
Vägen till finalen gick via en tidig morgonmatch (avspark kl. (8:00) mot finska Hoogee T 97. Jag hade trott på en enkel utrullningsvinst för ÖSK, men så blev det inte alls. Finskorna bjöd på tufft spel och bra motstånd och slutresultatet blev knappast möjliga. Kajsa Armborgs påpassliga mål på en målvaktsretur räckte till seger. ÖSK kändes genomgående som det starkaste laget och var väl aldrig hotade så när som vid några hörnor, där som bekant allt kan hända. Men det gjorde det lyckligtvis inte den här gången.
P15 straffsparksspecialister.
Efter 0-0 matchen i semifinalen och den efterföljande straffsparkvinsten var det för de äldsta pojkarna dags att leverera en ny nagelbitare. Finalmotståndarna från IFK Aspudden-Tellus hade man redan mött i cupens allra första match. Då vann stockholmarna med 3-0. Några mål blev det inte för ÖSKarna den här gången heller, men till skillnad mot inledningsmatchen tillät man inte sina motståndare att göra några heller.
Finalen fick därför avgöras genom straffsparkar. ÖSK, som tog sina straffar först, missade sin tredje och vägen tycktes öppen för Aspudden till finalsegern. Men som så ofta är fallet vid straffavgöranden var det en målvakt som blev matchhjälte. ÖSKs Adam Nilsson räddade både den fjärde och den femte straffen och segern var bärgad.
Adam Nilsson – höll ÖSK kvar i matchen och räddade två straffar.
Adam hade dessutom redan tidigare i matchen visat upp sin förmåga genom några reaktionssnabba räddningar i kritiska lägen. Aspudden var nog (om sanningen skall fram) det något bättre laget spelmässigt, men målvakten är ju också en medlem i laget så det finns ingen anledning att be om ursäkt för segern. Segrare (på sätt och vis) var väl också lagets coacher Björn Juhlin och Daniel Wiklund som i andra halvlek drog ner sin anfallare Björn Lemte som mittback. Den snabbe och välvuxne anfallaren var prickfri i försvasjobbet och neutraliserade helt Aspuddens giftigaste anfallare (och han var väldigt giftig).