Bloggens utsände gav sig iväg till Behrn Arena idag på förmiddagen med två utmaningar i bakhuvudet. Dels att logga GC43VKV och dels att på Södra Läktaren frysa sig igenom A-truppens förmiddagspass. Båda uppgifterna slutfördes, även om det var väldigt kallt på läktaren. Det var det nog på Behrns plast också, eftersom de allra flesta av de närvarande spelarna var ordentligt påbyltade – vissa nästan på gränsen till oigenkännelighet.
Träningen var rätt kort, ca. en timme om det nu var så att man började kl. 10:00 och inte tidigare. Eftersom man på tis- och torsdagar även tränar fys på eftermiddagarna i Friidrottshallen, så är det möjligt att man höll ned lite på träningstiden på förmiddagen. Bra i så fall – man vinner inget på att nöta ut spelarna under försäsongen.
Närvaron var väl så där. Möjligen kan jag ha missat någon, men ett antal spelare var inte på plats av den ena eller andra anledningen. Vinterkräksjukan lär ju för närvarande slå hårt mot länet och det är möjligt att en del av de frånvarande har nya fotbollsplaner i tankarna. Hur som helst saknade jag följande spelare: Jonas Sandqvist, Boris Lumbana, Ilir Berisha, Eidur Sigurbjörnsson, Ahmed Yasin, Denis Abdulahi, Valdet Rama, William Atashkadeh och Ayanda Nkili (?). Tur då kanske att man har den så kallade spetsgruppen att ta in nya träningskamrater från. Av dessa var följande på plats: Filip Albertsson, Sebastian Ring, Jonathan Thuresson (mv), Lukman Murad och Anton Westerlund. Saknades gjorde Christer Lipovac.
Efter uppvärmningen körde man först en rätt avancerad passningsövning under Alexander Axén överinseende. Långa och korta passningar under rörelse framåt och med en sju/åtta spelare i varje passningsgrupp uppställda i en rektangel på ca 30 meter. Axén verkade inte helt nöjd med kvalitéten på en del av passningarna. Han ville se hårda, välriktade passningar efter marken och det var ibland lite si och så med den saken. Shpetim Hasani (för att ta ett exempel) verkade ha stora problem med att hålla bollen längs marken. Filip Albertsson å andra sidan slog sina passningar hårt, rakt och efter marken och fick beröm flera gånger. Övningen avslutades med att de två grupperna tävlade mot varandra och då blev faktiskt kvalitéten bättre än under inledningen.
Efter passningsövningen tränade man speluppbyggnad, där man börjar med att rulla bollen i backlinjen, därefter slogs den ut mot ytterbackarna som spelade fram den längs kanten. Slutligen slogs bollen in mot straffområdet där avslutarna väntade på att få något att jobba med. Efter varje ”attack” så kom det en mittfältare och sköt hårt med en annan boll mot mål från typ straffområdesgränsen.
Till skillnad mot tidigare då jag sett den här typen av övningar hade P-O ställt in två försvarare i straffområdet för att göra det lite realistiskare. Försvararna tog hand om det mesta och de faktiska avsluten mot mål var få. Egentligen borde varje anfallsförsök i alla fall resultera i ett avslut på mål, men de avsluten var sällsynta. Spelarna var ju helt oattackerade ända tills att det avslutande inlägget har slagits. När man ser den här typen av övningar undrar man ibland hur det överhuvudtaget kan bli mål i matchmiljö, då ju antalet försvare i straffområdet vida överstiger antalet anfallare.