Det är nu knappa två veckor kvar till årets första träningsmatch och som det ser ut idag är det väl tveksamt om ÖSK ens får ihop till ett funktionsdugligt mittfält för den matchen. Jag var några minuter på träningen i lördags och kunde med egna ögon se att det ser tunt ut. Det var inga offensiva spelare ute utan förutom målvakterna var det bara backar och mittfältare som tränade utomhus.
Av årets tilltänkta mittfältare sprang Nordin Gerzic runt, runt med Sveriges längsta lårkaka (tidsmässigt sett). Han såg rätt oinspirerad ut – löpträning är väl inte Nordins favoritsysselsättning. Men han haltade i alla fall inte. Alltid något, men frågan är om han blir spelklar till Degerfors. Även om han blir det så är det tveksamt om han skall spelas så tätt inpå en så lång skadeperiod.
I övrigt finns bara Emil Berger och Denis Abdulahi att tillgå av truppens dedikerade mittfältare. Det är allt som finns kvar av den utrotningshotade spelartypen inre mittfältare. De två provspelarna såg jag inte till. Frågan är om man redan skickat hem Mohammed Saeid och amerikanen Greenfield? Eller om de fick lördagsträna inomhus?
I den övriga truppen finns det inte så mycket att välja på (jag tänker Degerfors nu). Tommy Wirtanen har ju spelat mittfältare några gånger med blandat resultat. Patrik Haginge skulle kanske också kunna ta jobbet. Det gjorde han ju bland annat hos Djurgården vid några tillfällen. Men frågan är om han inte är en för svag passningsspelare för att lyckas i rollen. Fast det är klart – om Patrik Anttonen blir skadefri igen har truppen plötsligt tre högerbackar. Det är en för mycket. Så det kanske vore läge att testa Wirtanen och/eller Haginge som mittfältare i början av försäsongen.
Ahmed Yasin skulle nog kunna spela där också, även om ÖSK inte velat matcha honom annat än som ytter. Boris Lumbana är en annan tänkbar kandidat. Han var i alla fall innan han åkte till Island mer mittfältare än mittback.