När det så småningom blev klart, att P14 Elit matchen blivit uppskjuten styrdes kosan mot Behrn Arena för att om möjligt ta del av någon halvtimmes talangtruppsträning. Därav blev det dock inte något bevänt. KIF Örebro hade ju hemmamatch så det fick bli en allsvensk damfotbollsmatch i stället.
Jag kan förstå att damfotbollen har svårt att locka några större publikskaror. Det ser fruktansvärt segt ut och de tekniska misstagen är legio. Att tjejerna inte klarar av att springa och skjuta lika bra som sina manliga kolleger kan jag förstå. Men borde de inte klara de tekniska inslagen och passningsspelet på ett bättre sätt? De här spelarna skulle säkert må bra av några månader i Sixten & Lasses passningsskola. I den kan de lära sig både hur man slår en passning på bästa vis och hur man skall ta emot den.
Trots alla brister blev det förvisso rätt spännande på slutet när KIF pressade på för att få in den boll som skulle ge två extra poäng. Därav blev det dock inget. Matchen slutade 0-0, delvis beroende på goda målvaktsinsatser på båda håll. KIF verkar ha fått tag på en riktigt duktig amerikansk målvakt, som ropar Keeper med minst samma inlevelse som John Alvbåge. I backlinjen är Sara Larsson en verklig klippa och klasspelare. Marie Hammarström märktes inte så mycket till att börja med, men alleftersom motståndarna tröttnade så flyttade hon fram sina positioner. Verkar dock vara lite väl enfotad. Varje gång hon söker skott verkar hon hamna någonstans på vägen mot hörnflaggan. Omskrivna Sarah Michael såg rätt trög och ointresserad ut – av henne hade jag väntat mig mer. Kim Ekebom skall också få ett positivt vitsord tack vare sin inställning och arbetskapacitet om än inte på grund av sin förmåga att bli vän med bollen.