Adam Botvidsson och Kalle Holmberg avgjorde jonseredsmatchen till ÖSK Ungdoms fördel.
Från moll till dur.
Från ängslan till tillförsikt. Motgångsvinden vände för ÖSK Ungdom en halv minut in i andra halvlek, när Kalle Holmberg slog in ett då inte helt välförtjänt kvitteringsmål nere vid jonseredsmålvaktens vänstra stolprot. Under den första halvleken hade spelet alldeles för mycket påmint om hur det såg ut mot Ytterby i premiärmatchen. Dålig koncentration, hafsigt spel, bollar till motståndarna mest hela tiden och felaktiga beslut i kritiska lägen. Men efter halvtidspausens förmanande ord från Håkan Juhlin såg det betydligt bättre ut i andra. Kalles snabba kvitteringsmål hjälpte säkert till med att lösa upp en del nervknutar. Därefter var det nämligen som om en orospropp spolats bort. Spelarna fick bättre grepp om spelet, de passade till varandra i stället för till motståndarna och de valde enklare lösningar på de frågor som Jonsered ställde.
Rohlén från start som mittback.
Håkan Juhlin fick som vanligt, är jag böjd att skriva, lov att starta utan någon av sina ordinarie mittbackar. Pontus Jakobsson satt på bänken tävlingsklädd och Oskar Johansson satt där också, men utan några fotbollsskor på fötterna. I stället blev det Simon Karlsson och debutanten David Rohlén som fick till uppgift att täta till framför Simon Enqvist i hemmamålet. David skötte sig med den äran, så när som på några oförsiktiga uppspel i första halvlek – men sådana var han som sagt inte ensam om. Men i övrigt fanns det ingenting att anmärka på 17-åringens insats. Med fysik som en friidrottare matchade han väl motståndarnas anfallare.
Enqvist hemmadebuterade i målet.
För övrigt var David inte den enda ÖSK-debutanten på Behrn Arena. Detsamma gällde den nyförvärvade målvakten Simon Enqvist från IFK Mariehamn. Simon ”tjuvstartade” i ÖSK-målet i förra omgångens bortamatch mot (numera) sensationslaget Skoftebyn (de slog Gunnilse idag), men det här var hans hemmadebut. Klart godkänt för Simons del som ju tidigare denna vår varit påtänkt både för Degerfors och Forward. Så värst mycket hade han i och för sig inte att stå i – det var en klart chansfattig match – men en snabb räddning nere vid ena stolproten på ett avslut (som sedan ansågs ha skett från en offsideposition), samt en matchkritisk nedplockning av en hörna på övertid visade, att här har nog talanglaget mer eller mindre av en slump fått tag på en riktigt bra målvakt.
Alldeles för tidigt underläge.
Även om det var ÖSK som började bäst genom tryck mot motståndarmålet i samband med en hörna i öppningsminuterna, så gick luften ur hemmalaget redan i den 8:e matchminuten. En felpass på vänsterkanten följt av ett snabbt inspel till en helt ren motståndare framför ÖSK-målet gjorde att laget hamnade i underläge innan matchen egentligen ens hade börjat på allvar. Därefter var det Jonsered som fick bäst grepp om taktpinnen. Laget ställde precis som ÖSK upp i en 4-3-3 formation, så det blev tidvis rätt trångt i mitten. Till skillnad mot ÖSK hade gästerna betydligt bättre rörelse i den offensiva avdelningen och visade tidvis upp ett småfyndigt anfallsspel med bra löpningar och passningar som satt på avsedda fötter. Deras rappa spel underlättades av att ÖSKarna hade svårt att komma upp i press på bollhållaren. Utöver målet kom göteborgarna till några riktigt bra målchanslägen, men deras skytte var gudskelov riktigt dåligt. ÖSK å sin sida kom inte längre i sina angreppsförsök än till några ofarliga hörnor.
Pontus Jakobsson åter i tjänst.
Inför andra halvlek var det dags för den tidigare ljumskkännande mittbacken Pontus Jakobsson att komma med i spel igen. Detta gjorde att Simon Karlsson kunde ta över från Andreas Ståhl som vänsterback. Ett lyckat byte i och med att mittförsvaret fick in en mittback, som kunde matcha Jonseruds välvuxna anfall samtidigt som Simon Karlssons spelintelligens och känsliga vänsterfot kunde komma till bättre och framför allt offensivare användning utefter vänsterkanten. Halvleken börjar på bästa sätt. Kalle Holmberg tar emot ett inkast på högerkanten och driver in parallellt med straffområdeslinje på jakt efter en lucka i Jonsereds försvarslinje. När han får fritt skottfält sätter han bollen lågt i det vänstra hörnet.
Laget lyfter efter målet.
Med Kalles ledningsmål i ryggen lyfte hela laget, ängsligheten försvann och man dominerade spelet under andra halvlek. De förmaningens ord som Håkan delade ut under halvtidspausen gjorde säkert också sitt till. Äntligen spelade laget ut och började utnyttja planens fulla bredd. Den fråga som främst skulle besvaras under andra halvlek var om ÖSK skulle lyckas göra ett till. För även om initiativet på planen hade tagits över av ÖSKarna var det fortfarande rätt tunnsått med direkta målchanser. Med en kvart kvar föll dock avgörandet. Simon Karlsson hade kommit med högt upp i ett anfall, lite tursamt tråcklade han sig förbi två av Jonsereds mittfältare och inte alls tursamt friställde han med ett instick Adam Botvidsson till vänster om målet. Adam kunde sedan ur halvsnäv vinkel placera in bollen vid bortre.
Inte mycket till slutforcering.
Efter ledningsmålet försökte Jonsered att slutforcera, men det var faktiskt ÖSKarna som var betydligt närmare ytterligare ett mål, tack vare några snabba omställningar mot ett utglesat försvar. Det blir ju ofta så när ett lag jagar mål i slutminuterna. Någon av ÖSKs motattacker borde nog ha resulterat – nu blev det onödigt spännande under slutminuterna. Speciellt vid de fasta situationer, då gästerna ställde in sina basketballspelare i straffområdet, kändes det lite väl nervöst. Men det löste sig till slut ändå. Precisionen i servarna var inte den bästa hos Jonsered.
Bra andra halvlek överlag.
I hemmalaget, som kunde glädja sig över att ha säkrat årets första trepoängare innan tabelläget hunnit bli alltför kritiskt, så fanns det flera som förtjänade beröm – speciellt om man bortser från den första halvleken. Simon Enqvist var lugn och säker i målet, även om han den här dagen inte hade så mycket att hetsa upp sig över. Simon Karlsson gjorde bra ifrån sig både som mittback och till vänster. Pontus Jakobsson har en naturlig mittbackspondus som smittar av sig på de övriga i backlinjen. Gustav Källberg jobbade och slet matchen igenom och var inte rädd att riskera en smäll för att vinna en boll. Frågan är om Håkan vill fortsätta att använda honom som förste vikarierande reservmittback, om han fortsätter så här. Fast nu har ju i och för sig David Rohlén visat att han kan ta hand om den högerfotade mittbackspositionen. Klarade han av det mot Jonsered klarar han av det mot de flesta andra lag i serien också. Kalle Holmberg är extremt konstruktiv och dessutom målfarlig i det offensiva spelet, men jag tycker att det brister en del när det är motståndarna har initiativet. Anfallet var den lagdel som hade svårast att komma till, men Adam Botvidsson visade efter en rätt anonym tillvaro i första halvlek, vilken duktig måltjuv han kan vara, när han får de rätta bollarna att jobba på.
Matchfakta: ÖSK Ungdom – Jonsereds IF 2-1 (0-1)
08. 0-1 Viktor Wretling
46. 1-1 Kalle Holmberg
76. 2-1 Adam Botvidsson (Simon Karlsson).
Gult kort: Viktor Lindqvist (vårdslös tackling).
Publik: 120
Laguppställning:
Målvakt: Simon Enqvist
Försvar: Daniel Björnkvist (k), David Rohlén, Simon Karlsson, Andras Ståhl (46)
Mittfält: Gustav Källberg, Viktor Lindqvist, Kalle Holmberg (79)
Anfall: Adam Botvidsson, Fedja Jelecak, Simon Leonidsson
Ersättare: Claus Pedersen (mv), Axel By, Pontus Jakobsson (46), Haris Karahmet, Kevin Larsson (79), Miralem Malic (71), Muamer Sepic
Skadeläget: Oskar Johansson imponerar på mig genom att sitta med på bänken som moraliskt stöd, även när han själv inte kan spela. Jag frågade honom efter matchen hur det står till med hans knä och det visade sig att det inte alls var så allvarligt som jag fruktat. En överansträngning och inflammation har gjort att han har fått ta det lugnt ett tag, men det har inte handlat om något återfall efter korsbandsskadan.