Efter 11 spelade matcher är den rekordkorta och kanske även rekordkallaste försäsongen slut. Innan serieallvaret börjar på allvar för ÖSK så kan det måhända vara värt att kasta en blick på hur Sixten Boström valt att matcha sina spelare. Som vanligt har diverse skador och annat otyg gjort, att man inte alltid kunna ställa upp med det önskade laget. Dessutom har några matcher haft B-lagskaraktär varvid A-urvalet till stora delar vilats. Men ändå…
Målvakt.
Under försäsongen brukar även andremålvakten få sina chanser att visa upp sig. Så även i år. Men John Alvbåge har ändå fått stå rätt precis två tredjedelar av den utmätta tiden.
Backlinje.
I backlinjen har förhållandena inte varit helt stabila. Jo, på vänsterbacksplatsen har det givetvis varit väldigt stabilt. Samuel Wowoah flyttar inget annat än en B-lagsmatch på. Samuel har varit den flitigast matchade spelaren med 790 minuter (80 %).
På den andra kanten har det varit desto rörigare. Med både Patrik Anttonen och Tommy Wirtanen tidvis skadade har vi sett ett antal spelare ta ett eller flera pass som högerback. Utöver Patrik (8%) och Tommy (35%) har vi fått se även Per Johansson, Boris Lumbana och talanglagets Daniel Björnkvist på den platsen. Men mot Åtvidaberg blir det säkert Tommy som får spela – speciellt som Patrik slagit upp sin skada igen. Per Johansson har inte övertygat som back, Boris (40%) är nog lite för ung och oerfaren för att på en gång kastas in i den allsvenska hetluften (om han nu kommer överens med klubben om ett A-truppskontrakt) och Daniel Björnkvist är av naturliga skäl inte ens tillgänglig för seriespel.
När det gäller mittbackarna så lär problemen inte vara så stora. Magnus Wikström spelade bara 60% av den tillgängliga tiden men är givetvis självskriven som försvarschef. Noterbart är att när Fredrik Nordback bytte med Magnus Kihlberg igår, så gick Fredrik över till Mange och lämnade över kaptensbindeln. Så det verkar som om det skett ett byte på vice-kaptens positionen. Om Michael Almebäcks fot mår bra spelar han givetvis också. Man kan dock notera, att det är Bertin Ze av mittbackarna som fått näst mest speltid. Berra fick ihop 55 % mot Almebäcks 48. Avlägsen fyra är Oskar Johansson på 27 %. Den senare måste nog få bättre ordning på sin fysik för att kunna utmana på allvar om en plats i mitten.
Mittfält.
På mittfältet kommer vi säkert att få se ett byte på en av positionerna. Alejandro Bedoya (56%) kommer att matchas på bekostnad av Magnus Kihlberg (30%). Bytet kommer dessutom att ske helt odramatiskt, eftersom Kihlberg verkar ha halkat efter en hel del tränings- och formmässigt på grund av sina skadeproblem. Det kommer dock säkert ändå, att bli en hel del spel för den väldigt fotbollskloke Kihlberg, men kanske oftast som inhoppare.
För de andra två platserna finns det väl realistiskt sätt inte så mycket konkurrens. Fredrik Nordback med 71 % är den spelare som matchats näst mest efter Samuel Wowoah. Nordin Gerzic ligge femma i utnyttjandegrad 10 % längre ner. Utmanar utöver Kihlberg gör främst Erik Nilsson (47%), som fått stort förtroende under försäsongen. Erik är faktiskt den spelare som varit med på planen i flest matcher – tio av elva. Och den elfte gången var han med U21-landslaget i Portugal. Räkna med att det kommer att bli en hel del inbyten för hans del. Framför allt kanske då ÖSK dominerar spelmässigt och jagar mål. Erik har nog truppens bästa passningsblick och passningsfot. Frågetecknen handlar om fysik och kvaliteten på defensiven. Per Johansson (38%) har dykt upp både här och där på laguppställningarna under försäsongen. Han har bland annat testats som ytterback utan att riktigt få till det. Pers energi och arbetskapacitet kommer bäst till sin rätta på mittfältet, där han väl i första hand skall ses som ett alternativ till den riv- och slitroll som Fredrik Nordback oftast har hand om. För Johannes Skoglund (24 %) och Gustaf Lundholm (18%) är nog vägen till en plats på det inre mittfältet alldeles för lång om inte skador och avstängningar slår ut stora delar av de ordinarie. För dem lär det därför bli en hel del spel med div 2-laget.
Anfall.
Även i anfallet tror jag vi står inför ett byte av förstaval. Marcus Astvald (58%) lär ta över från den strulige och nästan jämt småskadade Eric Bassombeng (36%) som högerytter. Med Tommy Wirtanens omvandling till högerback finns det i princip inga andra alternativ. Till vänster spelar en annan av Sixten Boströms favoritspelare. Roni Porokara på tredje plats med 68% saknar dessutom utmanare. Om han inte finns tillgänglig blir det nödvändigt att ta improvisationen till hjälp för att få till en vettig laguppställning. Möjligen kan man tänka sig Boris (som i princip kan spela var som helst) på den positionen.
På centerpositionen har det under försäsongen blivit dött lopp mellan Kim Olsen och Michael Jidsjö. Båda har varit på planen 364 minuter, vilket motsvarar 37 % av tiden. Givetvis känns det oroande att Kim Olsen fått stå över ett antal matchen nu på slutet på grund av en vadskada. Michael Jidsjös två år hos ÖSK har till stor del präglats av knäskador. Nu verkar dock dessa vara överståndna (får man hoppas). Faktum är att Micke spelat 45 minuter eller mer i fyra av de senaste fem matcherna. Klarar han av den senaste veckans strapatser med 89 + 90 minuters speltid onsdag och sedan lördag, så kan man nog sluta sig till att knäet är ok. Robin Staaf har inte spelat en minut under försäsongen och det är väl tveksamt om han kommer till spel överhuvudtaget under våren.
Utifrån detta resonemang skulle alltså vårens premiärtrupp se ut på följande sätt:
Målvakt: Johan Alvbåge
Backlinje: Tommy Wirtanen, Michael Almebäck, Magnus Wikström, Samuel Wowoah
Mittfält: Nordin Gerzic, Fredrik Nordback, Alejandro Bedoya
Anfall: Marcus Astvald, Kim Olsen, Roni Porokara
Ersättare (numera tillåts sju stycken): Peter Westman, Per Johansson, Bertin Ze, Magnus Kihlberg, Erik Nilsson, Michael Jidsjö, Eric Bassombeng/Johannes Skoglund (beroende på hur Eric känner sig)