Jag fick någon dag före nyår, precis som de flesta andra som läser den här bloggen antar jag, ett epostmeddelande från ÖSK. Klubben tackade för det gångna året och berättade en del om det kommande.
Det är givetvis väldigt trevligt att se, att man blivit ihågkommen. Även om minnet nog i första hand består att ett epostregister över medlemmar, säsongskortsinnehavare, biljettköpare med flera. Att hålla kontakt med verkliga och potentiella supportrar är viktigt.
Vad som dock stör mig (något) är rubriken: ”Tack för ett fantastiskt ÖSK år!”. Jag har nämligen svårt att se vad det var som var så fantastiskt med det gångna året och fotbollssäsongen betraktat ur ett ÖSK-perspektiv.
Det gick väl ungefär som det brukar göra. Fotbollslaget placerade sig i mitten av den allsvenska tabellen, men mer med dragning nedåt än uppåt. Laget lyckades med ett visst besvär kvalificera sig för fortsatt spel i Svenska Cupen, vilket innebär att den kommande vårvintern matchmässigt är räddad. Det ekonomiska resultatet verkade att gå mot någon eller rent av några miljoner i förlust ända tills dess att man sålde en av mittbackarna för ett belopp som var bra för ÖSK, men som egentligen inte stack ut i övrigt. Publikintresset fortsatte att minska och var det lägsta under de senaste fyra åren.
Så frågan är onekligen – vad var det som var så fantastiskt?
I utskicket skriver ÖSK: Vi hoppas snart kunna presentera ytterligare spännande nyförvärv så håll utkik på vår hemsida. Jag hoppas att det finns en verklig grund för optimismen och för ordet snart. Samt att spännande är mer spännande än vad 2018 var fantastiskt.
Jag noterar för övrigt, att generalrepetitionen mot IFK Mariehamn försvunnit från sammanställningen över kommande träningsmatcher. Antingen blir den inte av och ÖSK har glömt att meddelad detta (den ligger fortfarande kvar i spelschemat på hemsidan) eller så är den fortfarande inplanerad men någon glömde att att ta med den i utskicket.