Sedan Adam Bark flyttade upp från vänsterkanten till en anfallsposition har han nu gjort åtta mål på tre matcher.
Limhamn/Bunkeflo kom till Behrn Arena med ett rykte om sig att kunna spela ett tight försvarsspel. Något som inte visade sig stämma så bra den här matchen. ÖSKs kvicka anfallsduo Adam Leijon resp. Bark understödda främst av kantspelarna Isac Eklöf och Albin Zidaric rev upp stora hål i skåningarnas försvarslinjer. Speciellt sårbara visade de sig vara när en anfallare kom ned till kortlinjen och sedan kunde spela snett inåt-bakåt. ÖSKs första fyra mål var faktiskt variationer på det temat.
Anfallsmässigt hade skåningarna inte så värst mycket att komma med. De kom till Örebro med två gjorda mål på fem matcher och deras chansbetonade bollar mot anfallet bäddade inte direkt för något organiserat anfallsspel. Farliga var de bara då deras fysiskt välvuxna spelare kunde låsa fast bollen och flytta upp laget. Då hade ÖSK vid flera tillfällen svårt att ta sig ur deras grepp. Det var också en sådan situation som föregick deras tröstmål.
ÖSK fick en riktig smakstart. Det första målet kom redan efter två minuter och det andra efter fyra. Mot Falkenberg var det ungefär likadant men ändå kunde FFF gå fram till en 4-2 ledning innan ÖSK och framför allt Adam Bark vände tillbaka till seger med 5-4. Den här gången var det dock ingen risk för ett återupprepande. Istället var det ÖSK som gjorde det tredje målet. Strax före pausvilan gjorde gästerna sitt tröstmål, men de kändes aldrig riktigt hotande.
ÖSK fortsatte på den inslagna vägen under inledningen av den andra halvleken genom ytterligare mål av först Bark och sedan Leijon. I den 67:e minuten blev sedan Arvid Brorsson utvisad efter att ha tacklat till sig sitt andra gula kort (det första var för en tröjdragning). Äntligen lite spänning, tänkte jag. Men malmöpågarna verkade inte så intresserade av att snygga till siffrorna, så hemmalaget kunde rulla bort de sista 20 minuterna utan något större besvär. Limhamn/Bunkeflo fick faktiskt inte till ett enda allvarligt menat avslut mot mål under den tid de hade en spelare mer på planen. Däremot hade ÖSK ytterligare några möjligheter att avsluta tillställningen med tennissiffror.
”Det här måste väl ha varit er bästa match i år” frågade jag Bernhard Nilsson efter matchen. Bernhard höll med och tyckte att nu började lag och spel att se ut som det gjorde under fjolåret. Av de som tidigare varit skadade under en längre tid kom Martin Trinh in mot slutet av matchen, medan Henrik Westher och Odilon Sangwa snart bör vara spelbara. Det är väl egentligen bara Murat Kuyumcu som laget kommer att få vänta på.
Bernhard var mycket nöjd med sina offensiva spelare och plussade också för de två försvarande U16-spelarna Manne Ljunghaga och Lucas Parkedal. Även vårvinterns Sturehovsförvärv John Kakraba som vänsterback gjorde en bra match. Det där blev ju nästan hela laget, men det var också en sådan där match då nästan alla klickade.
Matchfakta:
02. 1-0 Adam Bark (Isac Eklöf)
04. 2-0 Albin Zidaric (Adam Bark)
28. 3-0 Adam Leijon (Isac Eklöf)
38 3-1 Alexander Birkner Næss
53. 4-1 Adam Bark (Adam Leijon)
65. 5-1 Adam Leijon (Albin Zidaric)
67. Utvisning Arvid Brorsson
Laguppställning: Harald Detlofsson – Lucas Parkedal (73, U16), Joseph Spångberg, Manne Ljunghaga (U16), John Kakraba (ht) – Albin Zidaric (72), Arvid Brorsson, Jonathan Aronsson (k), Isac Eklöf – Adam Leijon (85), Adam Bark (85)
Ersättare: Simon Bladh (mv), Gustav Pauly (ht), Sebastian Ternevid (72), Martin Trinh (73), Gabriel Nyström (U16, 85), Malcolm Stolt (U16, 85)