Andreas Klingström höll rent längs ÖSKs vänsterkant.
Serieledarna från Djurgården på besök och det var väl ingen som räknade med att det skulle bli en enkel match. Redan under uppvärmningen kunde Bloggens utsände konstatera, att det var ett ihåligt lag som ÖSK ställde på benen. Jag hade ju hoppats på att man skulle kunna mönstra starkast möjliga lag nu när inte U21- och A-lag kräver deltagande. Men så var det ju inte – tvärtom. De spelare som tränar med A-truppen har precis som sina träningskamrater fått semester från fotbollen. Vilket gjorde att starka namn som Carl Ekstrand Hamrén och Jonathan Lundberg saknades. Dessutom saknades ytterligare ett antal spelare på grund av skador eller vad det nu kunde ha varit.
Matchen fick sedan en olycklig inledning när Djurgården kunde ta ledningen redan i den andra minuten efter slarvigt försvarsspel från ÖSKs sida. En boll lyftes över backlinjen och en motståndare kom ensam mot Kalle Westdahl i ÖSK-målet. Tio minuter senare stod det 0-2 och innan halvleken var över hade det hunnit bli 0-4. Hemmalaget hade inte mycket att sätta emot Djurgårdens fysiskt överlägsna spelare och när man dessutom titt som tätt slarvade med hemåtjobbet blev det nog några mål mer än vad som egentligen var nödvändigt. Det var inte förrän mot slutet av halvleken som man började se tendenser till ordnat spel hos hemmalaget, men då ledde ju Djurgården redan med fyra mål och tog det väl lite lugnare.
I andra halvlek har ÖSK bättre struktur på sitt spel och skapar till och med några målchanser (som dock inte resulterar). Djurgården tar det nog medvetet eller omedvetet lite lugnare, men gör ändå ytterligare tre mål. I alla fall de första två av dessa efter det att ÖSK haft fasta situationer på Djurgårdens planhalva. Djurgården imponerade med sina motattacker där de kom med 3-4 spelare och i en fart som gjorde att de ÖSKare som stod högt inte hann med tillbaka för att hjälpa till att försvara laget. Björn Cervin tyckte efter matchen, att visst hade laget kunnat ställa upp sig lågt och dynga bort alla bollar, men det är ju inte så man vill spela. Bättre då att jobba på det egna uppbyggnadsspelet, även om det innebar att man fick snabba anfall emot sig.
Bäst (om det nu är ett lämpligt ord i sammanhanget) lyckades ÖSKs vänsterkant med Andreas Klingström och Viktor Walldén som ytterback resp. kantbräddare. Mirza Turan och Mikael Loön jobbade hårt och sprang mycket, men det räckte den här gången inte till för att täta alla läckorna i ÖSK-försvaret. Almin Masic satte även ett visst avtryck genom sitt aggressiva spel på topp, då han kom in och ersatte William Gunnarsson, som gick av i slutet av första halvlek med någon slags fotskada.
På det hela taget får man väl ändå säga att det var en mycket rättvis seger för gästerna, även om den blev några mål för stor.
Matchfakta:
02. 0-1 Filip Milenkovic
12. 0-2 Filip Milenkovic
28. 0-3 Joseph Ceesay
32. 0-4 Marijan Cosic
69. 0-5 Samuel Holm
80. 0-6 Samuel Holm
86. 0-7 Samuel Holm
Laguppställning (4-1-4-1): Karl Westdahl – Hampus Lind, Oskar Ålgars (k), Viktor Franssila, Andreas Klingström (61) – Mikael Loön – Felix Möller (85), Kevin Johansson (67), Mirza Turan, Viktor Walldén (58) – William Gunnarsson (42)
Ersättare: Harald Detlofsson (mv), Almin Masic (42), Marcus Karlsson (58), Tim Bergström (61), Albin Ödberg (67) och Ebrima Jaiteh (85)
Mirza Turan hade mycket spring i benen – men det räckte inte mot ett fysiskt överlägset Djurgården.
otroligt sorgligt att se detta fantastiska lag som jag följt under tio år förlora på detta sätt. Det har aldrig hänt tidigare.Dessutom mot ett lag som de normalt spelar jämnt mot. Visserligen fattades några spelare men ersättarna är klart godkända i vanliga fall. Vad har hänt efter cupspelet? Var har LAGET tagit vägen? Nu krävs det krafttag av ledargruppen att ge killarna tillbaka sin självkänsla. Ansvaret ligger inte på dom. Vi som har följt dom vet att dom kan så mycket bättre. Dom är inte fysiskt underlägsna sina motståndare! Det handlar snarare om tro på spelidé, organisation och styrning. KOM IGEN F-R F-N.