Eyravallen Tänkt, tyckt och skrivet om ÖSK fotboll

Emma Salomonsson om landslagslägret

Emma i irländsk landslagsdräkt.

I början av augusti var ÖSK Söders Emma Salomonsson i Irland för att ”visa upp sig” på ett landslagsläger. Med irländskt blod i ådrorna (antar jag) har hon en möjlighet att få representera Irland i landslagssammanhang.

Jag stötte ihop med Emma för någon vecka sedan ute på Ekäng och var påflugen nog att fråga om hon inte kunde skriva några rader om sina upplevelser på den Gröna Ön, vilket hon nu varit vänlig nog att göra.

Jag lovade att skriva några rader om hur det var på lägret på Irland. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag kan börja med att säga att de var de roligaste och mest lärorika jag gjort inom min fotbolls ”karriär”.

När jag kom dit så välkomnades jag av hela laget och alla var så hjälpsamma och tog hand om varandra. Det var mest en blandning av tjejer från Irland och England. En tjej från USA och så jag från Sverige som var lite mer ”outsiders”, så vi 2 delade rum under lägret. Det var 2 träningspass per dag och mellan dessa pass hade vi något som hette pool recovery där vi körde återhämtningsträning i vatten + lekar.

Träningspassen var inget annorlunda än vad vi tränar på våra träningar i Ösk Söder – den enda skillnaden var väl att de körde mycket på spel i olika variationer. Som uppvärmning jobbade de oftast med lagsammanhållning där de försökte få varandra att känna sig bekväma i gruppen. Så första uppvärmningspasset skriker tränaren ”everyone on the back” och alla tjejer börjar hoppa upp på varandras ryggar medan jag står där som ett fån och förstår inget alls. Detta innebar då att jag vart ensam utan någon på ryggen och fick göra en gris( Ta tag i plösen och sedan släppa och hoppa upp som ett upphopp och skrika pee weeii jätte högt). Inte de roligaste när man är ny i gruppen och inte känner någon alls, men nu visste jag till nästa gång att skaffa nån på ryggen direkt.

Vi spelade även en träningsmatch mot ett irländskt damlag som tydligen ska vara ganska bra. Jag fick 30 min speltid( vilket var mer än jag trodde då de skulle spela ihop sitt lag inför en träningsmatch mot England 3 dagar senare) i slutet av matchen som innermittfält där jag gjorde 1mål och 1 assist. Matchen slutade 6-0 till oss (U-19 landslaget) och tränaren var väldigt nöjd. Den största skillnaden som jag märkte av jämfört med svenskfotboll var att alla skrek alltid bra saker till varandra även fast de bara var en pass eller hårt jobb m.m. Det fanns ingen som inte pratade på plan.

Efter lägret pratade jag med tränaren som var väldigt nöjd med min insats under veckan och skulle föra det vidare till A-lags tränaren (damlandslaget) och föreslå att jag skulle åka på ytterligare ett läger med damlaget. Men irländare är irländare så de gäller att ligga på tränarna om man vill åka på ett till läger för de är mycket snack men liten verkstad om man säger så och det gäller all befolkning på Irland =P.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.