Eyravallen Tänkt, tyckt och skrivet om ÖSK fotboll

Skilda världar för ÖSK Söder.

Ett prydligt uppställt lag före avspark. (Fotografen ber om ursäkt för alltför mycket sol i ögonen).

ÖSK Söder lever i två skilda världar – en hemmavärld och så den på bortaplan. På Ekäng, där man spelat fem matcher, har alla slutat med seger och målskillnaden är 16-6. På bortaplan är det en helt annan bild. Av åtta spelade matcher har sju slutat med förlust och målskillnaden är 11-25.

Så det kanske inte var så konstigt, att dagens bortamatch mot IFK Askersund slutade just med en seger för hemmalaget. Helt rättvist dessutom. IFKarna var det bättre laget under större delen av matchen. Om Söder alls skall ta med sig något positivt hem till Örebro skulle det möjligen kunna vara inledningen på den andra halvleken och den sista spurtkvarten. Den senare räckte dock bara till en sen reducering på matchens näst sista spark. (Den sista var avsparken efter målet). ÖSKs enda målgörare blev Mirsa Basic, som slog in en retur efter det att Axel Bys nick enhandsräddats av duktige Björn Ogenklev i hemmamålet.

Hemmalaget avgjorde matchen genom två mål efter ca. en kvart i respektive halvlek. I den första nickade man in en hörna och i den andra klarade ÖSKarna inte av att rensa en boll från sitt eget straffområde, vilket gjorde att de blåvita fick flera chanser att testa den svartvita försvarsstyrkan. Till slut blev det mål.

ÖSKarna hade väldigt svårt att få igång något organiserat passningsspel mot de fysiskt mer utvuxna askersundarna. Och när de rätta löpningarna inte kom för att få igång den bollrullning, som skulle öppna upp hemmaförsvaret, avslutades anfallsförsöken alltför ofta av fysiska kontakter i vilka ÖSKarna var klart underlägsna.

Björn Juhlin var rejält besviken på sina adepter efter matchen. Det var alldeles för få som kämpade i den här matchen, tyckte han och gav överbetyg bara till högerbacken Sebastian Lööw, mittbacken Aimé Rodrigue (som spelade andra halvlek) och målvakten Joel Andersson. Jag skulle nog vilja lägga till avskedsspelande mittbacken Joel Gustavsson på pluslistan. Även Benjamin Andersson glimtade till ibland, men var också liksom sina kolleger i anfallet osynlig under långa perioder av matchen. Ingen av de tre nedlånade spelarna från talangtruppen kunde sätta den prägel på matchen, som behövdes för att ÖSK på allvar skulle kunna hota IFKarna.

Björn Juhlin går igenom vad som kan göras bättre under halvtidspausen på idylliska Solberga IP..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.